vendelawendt

SISTA DAGEN I NHA TRANG

Igår på eftermiddagen gick jag runt i den lilla mysiga byn och fick pedikyr för 20kr, satte mig även på ett mysgit café och tog en iskaffe och pratade med Brad i telefon. Och idag på morgonen åt jag frukost, gick ut på en springtur längs stranden men ca 1,5km nerför stranden blev jag alldeles yr eftersom det var så fruktansvärt varmt så fick stanna i skuggan och köpa vatten. Satt ner och stund och gick sedan tillbaka. Att träna här är verkligen svårt på grund av den konstanta värmen...  Frukosten börjar ändå redan klockan 06 så jag var på väg ut redan före 07, och ändå är det redan över 30 grader och så otroligt hög luftfuktighet.

Efteråt gick jag upp på taket och solade och badade en stund. Nu är jag tillbaka på mitt hotellrum för att packa ihop mina saker och göra mig redo inför nästa tågresa. Vid 13.30 lokal tid går tåget norrut till Da Nang och denna resa är ca 9 timmar.

NHA TRANG

I måndags kom jag fram till Nha Trang. Hittills är det mitt favoritställe i Vietnam. Så mysig stad, jättefin strand (inget skräp), jättefin strandpromenad, turister och människor överallt som strosar omkring, butiker, caféer och restauranger överallt. En perfekt semesterort och verkligen ett otroligt mysigt ställe. Jag bor även på ett hotell med en jättefin takterrass med pool. Jag har mest hängt på stranden, badat, läst massor av böcker, badat i poolen, varit på kvällsmarknad och även varit ute på en lång powerwalk på över en timme till en gammal ikonisk byggnad som heter Po Nagar. Po Nagar:

SISTA KVÄLLEN I PHU QUOC

Här kommer några bilder från min sista dag på Phu Quoc.

TÃ…G

Imorse 08.45 lyfte mitt flyg från Phu Quoc och en timme senare landade jag I Ho Chi Minh City igen. Tog direkt en taxi till tågstationen och återigen blev jag tacksam över att jag redan första dagen köpte ett sim-kort med obegränsat internet. Det har underlättat mitt resande så många gånger. Även idag då taxichauffören, som Inte pratade en gnutta engelska, inte alls förstod vart jag skulle. Tog då upp mobilen, googlade fram en bild på ett tåg och visade honom som genast började skratta och gav tummen upp. Perfekt sätt att kommunicera när språk inte fungerar.

Nu är jag inne på min 7e timme på tåget och börjar bli riktigt trött. Vill dock inte sova utan vill ha koll på mina väskor. Borde dock vara framme i Nha Trang som är min nästa destination om ca 3 timmar.

SOPTIPP

Vietnam och Phu Quoc är vackert på hur många sätt som helst. Men jag måste säga att jag är otroligt besviken över hur smutsigt här är... Det är nedskräpat exakt överallt och hela stranden är fylld av plast, plastpåsar, flaskor, burkar, sugrör, metall, glas osv. Överallt. Det går inte att gå en meter på stranden utan att se något nedskräpat. Likadant i havet. Plastpåsar flyter omkring lite överallt och lokalbefolkningen leker med skräpet som om det vore leksaker. Barnen sparkar boll med flaskorna och skjuter ut det i havet. Så otroligt ledsamt att se. 
Snälla alla som läser detta, skräpa ALDRIG ner. Släng inget på marken. Inga flaskor, inga plastpåsar, inga cigaretter eller ens ett litet tuggummi. Jag förstår verkligen inte hur man kan skräpa ner... Finns det ingen soptunna runt, ja då får man fan hålla i det tills man hittar någonstans att lägga det. Det borde vara varenda jäkla människas skyldighet på den här planeten.  

PHU QUOC dag 2

Då var det fredag och jag har mest hängt på stranden och läst idag. Gick upp på mitt rum runt lunch eftersom solen var så himla stark. Satte mig sedan på takterrassen i skuggan ett tag och fortsatte läsa. Slank ner till stranden igen en stund på eftermiddagen. Så otroligt skönt att vara helt själv och bara göra exakt vad jag vill, läsa min bok i lugn och ro och bara ta det lugnt. Väldigt skönt och behövligt efter att ha bott med fem personer i fyra månader och alltid ha ljud runt omkring sig. På kvällen såg jag solnedgången från takterrassen och gick sedan längs gågatan för att handla lite mer vatten. Slutade med att jag på vägen hem satte mig på restaurangen mittemot hotellet jag bor på. Hittills har jag inte ätit ute en enda gång i Vietnam. I Ho Chi Minh City ville jag inte gå ut själv efter det blivit mörkt så då åt jag nudlar på mitt hotellrum, och sen har det fortsatt med nudlar, frukt och torkad mango. Men idag beställde jag en Spagetti Bolognese och ååh vad gott det var med riktig mat. Dock är det så himla billigt med mat här så jag ska fortsätta med att äta ute minst en gång om dagen, antingen lunch eller kvällsmat. Idag betalade jag 46 svenska kronor för spagetti och en cola. Helt okej pris! 

Kände nämligen hela förmiddagen att jag mådde lite halvdant, och vatten har jag druckit mängder av så det kan inte vara det. Jag tror att det har varit bristen på riktig mat i några dagar. Nudlar är inte särskilt näringsrikt så känner att nu får jag försöka äta lite annat. 

PHU QUOC

Igår lämnade jag Ho Chi Minh City runt 07.00 och åkte mot flygplatsen för att vid 09.25 flyga mot Phu Quoc. Resan tog ca 50 minuter innan vi landade på denna fantastiska lilla ö. Det var så skönt att komma bort från all trafik och kaos i Ho Chi Minh City och istället till landsbygden. Jag bor på en liten mysig gata med små restauranger och en liten farm, bara 100m från stranden. Direkt när jag kom fram igår så checkade jag in, duschade och gick sedan ner till stranden med min bok och låg och läste i flera timmar. Stranden var hyfsat tom, men antagligen för att det var lunchtid och dessutom då solen var som starkast. Jag vet att vietnameser är väldigt försiktiga med solen, precis som australiensare. Det är väl så när man bor i ett land där solen är såpass stark, det är ju lite annorlunda för oss svenskar som till och med på sommaren har begränsade soldagar. 

Efter några timmar i solen frågade jag på mitt hotell om det fanns någon supermarket eller shoppingcenter i närheten eftersom jag ville handla hudkräm, vill verkligen inte att solen torkar ut huden trots att jag är jättenoga med 50+ solkräm. De sa att det finns inte en enda affär på hela ön (snacka om landsbygd) men att jag kunde gå till deras kvällsmarknad. Så jag tog en promenad dit på ca 45 minuter och hittade som tur var nivea hudkräm. 

I går kväll somnade jag runt 21 och var uppe vid 05.30 för att springa på stranden. Det var ett tag sedan jag tränade och efter att ha flugit så mycket de senaste dagarna så är det skönt att få igång blodcirkulationen i kroppen ordentligt. Jag tänkte att 05.30 är en perfekt tid för mig som föredrar en folktom strand för att springa, men gud så fel jag hade. Med tanke på det jag sa med tom strand igår eftermiddag så borde jag förstått att precis efter soluppgången är den bästa tiden för vietnameser att bada eftersom solen inte alls är stark då. Så jag möttes av ett dussintals familjen på stranden som redan vid 06 byggde sandslott, sprang omkring, sparkade boll och hoppade i vågorna. Herregud, hade detta varit i Europa så hade majoriteten fortfarande sovit. Så springturen blev inte jättelång eftersom jag fick springa runt alla lekande barn på stranden. Och efter ca 10 minuter låg där även en död hund på stranden... På rygg med benen rakt upp i luften och alldeles stel, med munnen och ögonen öppna. Usch jag blev så rädd och känslosam som jag är fick jag jätteont i hjärtat och kunde inte få bort bilden ur huvudet. Började må illa eftersom det luktade väldigt illa och vände strax tillbaka och gick hem igen. Jag hoppas att personalen har tagit bort hunden snart så den inte ligger där hela dagen i solen, så hemskt :( 

Nu har jag i alla fall precis ätit frukost på takterrassen på mitt hotell. Har inte riktigt vant mig vid vietnamesisk mat och frukost än, trodde det skulle vara mer likt thaimat men det är faktiskt väldigt annorlunda. Äter mest banan, vattenmelon och ägg till frukost. Resten ser mest ut som koögon, genomskinliga nudlar i genomskinlig soppa med några oidentifierade saker som flyter omkring. Eftersom det inte alls ser aptitvänligt ut så är det svårt att få kroppen att vilja testa något som ögonen absolut inte vill. Får nog bli frukt till frukost de resterande dagarna också haha. 

Stranden:Kvällsmarknad:Soluppgång:

VIETNAM

I måndags var jag lite känslosam. Hade min sista dag med tjejerna och släppte av dem hos deras familjekompisar på kvällen. Efter att ha sagt hejdå så skulle jag köra tillbaka till huset, packa det sista och sen åka till flygplatsen och vidare mot Vietnam. Men i bilen på väg tillbaka blev jag oväntat väldigt ledsen och fick så ont i hjärtat. Kändes jättejobbigt att säga hejdå och sen packa ihop och lämna Perth igen, jag trivs verkligen så bra där. Och att nu säga hejdå till tjejerna och inte veta när jag kommer se dem igen kändes förvånansvärt jobbigt. Tror också det var mycket oro och nervositet inför resan till Vietnam. Jag bokade biljetterna redan i Februari och det kändes som en evighet kvar, och plötsligt var resan samma kväll och fast jag trivs med att resa själv och tycker det är spännande och tillkommer givetvis mycket oro. Så det var mycket känslor på samma gång och när jag pratade med Brad i telefon och försökte förklara så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Men han är som alltid bra på att lugna mig så det kändes bra igen efter en stund. Jag duschade, packade ihop allt och runt 22 åkte jag till flygplatsen. Dock har det varit såååå mycket de senaste veckorna med all skit i lägenheten, mina pengar som jag inte fick tillbaka och dessutom har jag heller inte fått tillbaka depositionen från när vi hyrde bil på Tasmanien. Så jag låg ute med mycket pengar som jag inte visste om eller när jag skulle få tillbaka, har periodvis inte mått jättebra där jag bott, min telefon som gått sönder och att jag dessutom glömt säkerhetsdosan till mitt svenska bankkort så jag inte kunnat betala för något etc etc. Mycket stress och orosmoment - jag vet att allt ALLTID löser sig och det har det gjort. tillslut Men jag är ändå en sån person som påverkas av allt.

P.g.a. av allt detta hade jag helt glömt bort att kolla upp visum till Vietnam och hamnade i en situation där de knappt lät mig checka in på planet till Vietnam. Herregud, där stod jag själv på flygplatsen klockan 23, var så otroligt trött och hade glömt kolla upp en så viktig sak. Jag höll på att skämmas ihjäl eftersom det inte alls är likt mig! Men det löste sig - som allt alltid gör. Oavsett så får man 15 dagar att resa runt i landet, problemet var att min utresebiljett var efter 17 dagar och därför behövdes ett visum. Men jag skrev på ett papper på flygplatsen att jag åkte dit på egen risk - i värsta fall behövde jag köpa en utresebiljett den 15 dagen. Hade lätt gå att lösa med att flyga till Kambodja 2-3 dagar och sen tillbaka till Vietnam. Men det hade kostat mer pengar. Jag gick i alla fall direkt in på Vietnams regerings hemsida och ansökte om ett akutvisum. Det skulle ta 4 arbetstimmar att få det godkänt och som tur var hade jag fått det godkänt när jag väl landade i Vietnam. Men det resulterade även i dålig sömn på mina flyg och otroligt mycket huvudvärk. Inte den bästa starten på resan, men det är exakt sånt här som får en att växa som person. 

Man lär sig verkligen av alla misstag och bara att resa runt bland främmande kulturer är otroligt lärorikt. Min första kulturkrock inträffade på min mellanlandning i Kuala Lumpur i Malaysia. Jag stod i en lång kö till toaletterna som gick framåt i snigelfart. Jag förstod inte varför eftersom det var jättemånga toaletter där inne. Tänkte att de var väl sönder eller något. När jag nästan är framme säger några framför mig på malajsiska att jag kan gå före och in på de lediga toaletterna. Jag förstod ingenting och då går en tjej förbi mig och säger med tysk brytning att alla lediga toaletter är europeiska toaletter, och att de andra i kön väntar på "squat-toaletterna": Detta hade jag helt glömt bort från när jag reste runt själv i Malaysia för över två år sedan. De har ju knappt vanliga toaletter där! Det som gäller för lokalinvånarna är ett litet hål i marken som man måste sätta sig på huk ovanför. Haha, tack och lov fanns det europeiska toaletter och jag kunde gå rakt in utan kö. Fördel! 

En annan kulturkrock var när vi skulle gå igenom säkerhetskontrollen inför vår boarding till planet från Kuala Lumpur vidare till Ho Chi Minh City. Jag stod i kö och hade fem män bakom mig. Kvinnor har inte riktigt samma position i samhället som vi har i Europa, Australien, Usa etc. Utan i Malaysia har oftast männen mer makt och företräde till det mesta. Så en av männen går rakt före mig i kön och sätter sin väska på bandet före mig. Jag kollar honom rakt i ögonen och säger att jag var faktiskt före, alltså herregud. I vanliga fall brukar jag hålla tyst, men jag var så trött efter planet och otroligt irriterad av att han bara trängde sig rätt före mig. Han låtsades inte förstå, och satte istället armen framför mig (!!!!!) och lät sina kompisar gå före!!! Han blockerade alltså mig, med sin arm för att jag hade sagt till och lät fyra kompisar tränga sig förbi samtidigt som de knuffade till mig. Blev så arg men samtidigt har jag dåliga erfarenheter av exempelvis polis och personal på flygplats efter min förra resa i Malaysia, så jag lät det vara med kokade inombords. SÅ tacksam över att ha vuxit upp i Sverige! 

Jag överlevde i alla fall resan till Vietnam med min mellanlandning och kom fram och fick löst mitt visum. Dock är Vietnam lika korrupt som Malaysia och personalen ville ha extra betalt i kontanter rakt ner i egen ficka för att skriva ut papper och ta bild till visumet. Hade redan betalat online men fick betala ytterligare det dubbla på plats. Men vad kan man egentligen göra som ensam tjej i ett land utomlands där de knappt pratar engelska? Det är bara att betala... 

En positiv grej var i alla fall att de sålde sim-kort på flygplatsen för endast 70 svenska kronor där man fick ringa, smsa och dessutom obegränsat internet i en hel månad. Helt perfekt! Nu kan jag använda GPS och prata med alla vart jag än är. Känns otroligt tryggt eftersom jag reser själv. Började med att ringa mamma på WhatsApp och det kändes så häftigt att gå omkring på gatorna med mamma i telefonen.

Ja, det var min lilla resehistoria från Perth till Vietnam.

Idag är det onsdag här och klockan är 20.30. Jag kom fram till Ho Chi Minh City i Vietnam igår runt lunchtid. Igår och idag har jag vandrat runt och checkat av alla sevärdheter som jag ville se. Vietnam är hittills exakt som jag förväntat mig. Inte många kan engelska, det är skitigt överallt och alla kör scootrar och mopeder i en trafik som är helt galen. Inga regler, ingen bryr sig om övergångsställ eller stoppskyltar. Bilar och mopeder susar fram längs gatorna utan stopp och för att gå över en gata så gäller det att bara gå och försöka gå mellan alla fordon. Första dagen stod jag vid en gata i säkert 20 minuter och väntade på att strömmen av bilar skulle upphöra - men det gör den aldrig. Tillslut följde jag efter en lokal kvinna som gick rakt ut och parerade bilarna och gick i luckorna. Otroligt läskigt, men nu har jag fått göra samma sak idag. Det är verkligen det ENDA sättet att gå över en gata. 

Tänkte att jag skriver min resplan här så min familj har koll på var jag är någonstans och när: 

26-28 juni - Ho Chi Minh City 

28 juni-2 juli - Phu Quoc 

2-5 juli - Nha Trang 

5-7 juli Da Nang 

8 juli - Ha Noi i 7 timmar 

8-12 juli en Tour till bland annat Sa Pa och Ha long

13 juli - flyger till Bali för att möta upp Brad. 

Ska bli skönt att avsluta med en tour där jag kommer resa runt med en guide samt andra turister. Skönt! 

Här kommer lite bilder: 

Frukost på en takterass:

Saigon Shopping Mall:

Ben Thanh Market: 

Independence Palace: 

Notre Dame Cathedral: 

Central Post Office: 

 

 

PERTH

Efter fyra månader i Melbourne, en avklarad utbytestermin med godkända betyg i alla kurser så var det i torsdags dags att lämna Melbourne för gott. Det var med blandade känslor som jag åkte mot flygplatsen, ledsamt på grund av att min tid med alla vänner här är över men också skönt eftersom det varit så mycket problem och drama i lägenheten som jag bott i. Det var nära att jag inte ens fick tillbaka min deposition, men som tur var har jag tagit  bilder och dokumenterat flera händelser under tiden jag bott där, så jag kunde använda dem till min fördel som hot för pengarna. Så det var med lättnad som jag lämnade nyckeln på bordet och flyttade ut. 

Sen flög jag mot Perth och en och annan tår trillade ner längs kinden när jag läste mitt kort med alla hälsningar som mina kompisar skrivit. Hoppas verkligen jag får möjlighet att se alla igen nånstans i världen.

Tyvärr var mitt flyg försenat men när jag väl landade i mitt älskade Perth möttes jag av  Cissi och två pyjamastjejer. Tänk att det gått över tre år sedan jag anlände i Perth första gången som deras au pair. Så himla mysigt att träffa dem igen och dessutom få bo i huset några dagar och återuppleva mitt au pair liv och allt vad det innebär - att packa lunchlådor, sätta på skoluniformer, fixa frukost, borsta tänder, lämna på skolan, laga mat osv. Så så så härligt och hade jättemysiga dagar med tjejerna. Jag blev förvånad över hur allt var exakt likadant, jag kom till och med ihåg alla gator utantill och körde omkring som om jag aldrig hade lämnat. Vi firade midsommar, åkte ner till floden och åt glass, pysslade massor, åkte på marknad och åt crepes och hade filmkväll. Kändes verkligen som att komma hem på ett sätt. Perth kommer alltid vara speciellt för mig och alltid ett andra hem.

MELBOURNE

Här kommer några bilder från ett soligt Melbourne. Min sista promenad runt Southbank där jag har bott, the Federation Square, Botanical Gardens och Yarra river. 

SISTA DAGEN

Igår kväll möttes hela gänget upp på Asian Beer Cafe, ett studentställe intill vårt universitet där de har $5 pizza och $9 jugs med öl. Vi var 15-20 pers och satt och snackade en sista gång tillsammans. För de flesta var detta den allra allra sista kvällen.De flesta har köpt stora australiensiska flaggor som vi alla fått signera med våra namn och en liten hälsning. Så rolig idé! I de flesta länder bor man i studentkorridorer eller i ett hus med massa andra studenter och då är det väldigt vanligt att man hänger upp saker på väggarna, så alla här kommer hänga upp sina flaggor på väggarna. I Sverige är det vanligast att man bor själv, antingen i studentlägenhet, hyreslägenhet eller ett ställe man har köpt, som jag. Och mitt intryck är att vi bryr oss mycket mer om inredning hemma. Jag hade aldrig hängt upp en australiensk flagga på väggen där hemma, det hade förstört hela min inredning haha. Så jag nöjde mig med att köpa ett lite större vykort som viks på mitten med en bild på Melbourne. Lätt att spara och tar heller ingen plats. Igår fick helt enkelt alla mina vänner här signera det med små hälsningar. Och hittills har jag inte läst en enda... Vill inte gråta än. Så imorgon (torsdag) när jag sätter mig på planet till Perth och lämnar Melbourne på riktigt, då kommer jag ta upp mitt vykort och läsa vad alla har skrivit. 

Mindre än 24h kvar tills jag lämnar och de enda planerna jag har för idag är att packa, möta upp en tjej som ska köpa mina förvaringslådor som jag haft i lägenheten och sen i eftermiddag åka till Brunswick och träffa Georgia. Många har redan åkt idag och kan knappt fatta att det är min tur imorgon. Runt 12 ska jag åka mot flygplatsen, men innan dess ska jag till ett hem för hemlösa och donera alla mina sängkläder, filtar och kudde. Det går inte direkt att sälja och vill absolut inte slänga det. Känns så mycket bättre om det kommer till nytta. 

QUEEN VICTORIA MARKET

Hängde några timmar på Queen Victoria Market och tog en kaffe med Clara, Georgia och Jess. De behövde fixa några souvenirer samt presenter och sen köpte vi även armband till vårt lilla tjejgäng här borta <3 

JACUZZI

Två gånger den här veckan har vi hängt uppe på Claras rooftop. Där har hon både ett gym, pool samt jacuzzi. Så mysigt när det är kallt ute att få komma in i det varma poolrummet och simma för att sen hänga i en kokhet jacuzzi och snacka lite. Inte helt fel eftersom det är på 34e våningen med fantastisk utsikt över ett glittrande Melbourne. 

BESÖK I MELBOURNE IGEN

Förra helgen fick jag besök i Melbourne igen. Det var nämligen den engelska drottningens födelsedag vilket betyder röd dag här i Australien. Så Brad flög ner på fredagen och stannade till måndag eftermiddag. Vi beställde hem mat första kvällen eftersom han kom rätt sent, sen på lördagen träffade vi mina tjejkompisar på en kaffe i Brunswick och åkte sen till DFO Outlets för Brad ville shoppa inför Bali. På kvällen träffade vi hans kompisar i South Wharf. Söndagen och måndagen spenderade vi med långa promenader i Melbournes mysiga parker och käka god mat. 

Vårt hotell hade fantastisk hotell frukost och dessutom en takterrass där vi gick upp för att titta på solnedgången två kvällar.

Beställde hem kebab:

Fina fina Melbourne: 

Suddig bild från en lunch: Promenad längs Southbank mot South Wharf:Hotellfrukost: 

Takterrass: 

Våfflor med glass och jordgubbar på Pufflets:Promenad i Fitzroy Gardens: 

Thaimat till lunch:

AVSKEDSFEST

I torsdags var det avskedsfest som gällde. På tisdag åker de första, sen några på onsdag, på torsdag flyger jag och resten veckan efter. Vår utbytestermin är nu över, men har helt klart fått vänner för livet. Har pratat engelska konstant sedan jag flyttade hit, har endast haft en svensk kompis i Melbourne. Har kommit på mig själv med att prata engelska med mig själv även när jag är helt ensam. Och har även fått tänka både en och två gånger innan jag skickar ett meddelande till någon på svenska. Nu är det över och kommer för alltid vara ett fantastiskt minne. Tänk att jag sa i December 2015 när jag var i Melbourne med min familj "att en dag vill jag plugga i denna stad". Och den drömmen slog in. Tack Melbourne, tack RMIT och tack alla fina internationella vänner <3333 Fått kompisar från Europa, Nordamerika, Sydamerika, Afrika, Asien och Oceanien. Varenda världsdel. Och wow vilken fantastisk generation jag tillhör. Så öppna, förstående, insatta i politik, världsvana, ingen är dömande, medvetna, fantastiska åsikter gällande rasism och insatta i miljöproblem, är källkritiska och kan verkligen diskutera viktiga ämnen på ett öppet sätt och förstå varandra och vidga sina vyer. Stolt över att tillhöra den här generationen, så mycket som kommer ändras framöver i världen när vi sakta tar över. Framtiden är verkligen ljus.