vendelawendt

Kategori: Resor

MALAYSIA

Ja, Malaysia. Det var väl landet där allt gick fel. 

Men så är det ibland när man reser. Allt kan inte alltid vara på topp, men man hade aldrig utvecklats om man inte någon gång ställdes för riktigt tuffa situationer och problem. Min väska försvann ju bland annat i Malaysia, jag togs in i ett rum där de genast antog att jag smugglat droger och väskan fastnat i tullen och det var därför min väska var borta, där satt jag i två timmar med papper framför mig omringad av vakter med gevär. Var faktiskt helt lugn, men hann tänka att "jaha, 7 år i fängelse. Då är jag 28 när jag kommer ut. Hinner ändå plugga och vara klar när jag är strax efter 30, då har jag ändå hela livet framför mig. Det går nog bra ändå". När något verkligen gäller - då stressar jag aldrig upp mig. Då tar jag som allra bäst hand om mig själv och hanterar alla situationer som bäst. Hatar att vara beroende av andra, och när det är en riktig krissituation och jag är helt själv så är jag förvånansvärt bra på att lösa alla problem.

I Malaysia råkade jag även bada med mobilen som dog. Så jag var själv i det mest korrupta land jag någonsin varit i utan telefon eller något sätt att kunna kontakta någon på ifall jag var själv någonstans utan wifi och något hände. Men jag fixade ris och efter fyra dagar i ris (hade gett upp hoppet om min mobils existens vid det laget) så började mobilen mirakulöst fungera igen. Tack älskade Samsung för att du aldrig sviker!!!! 

Efter några dagar på Langkawi i Malaysia blev jag även rånad... Blev stoppad på min moped av en polis som hade sett mig ta ut kontanter vid en bankomat och krävde att jag skulle ge allt till honom... Hört en massa hemskheter om folk som missbrukat sin makt i Malaysia och den svenska ambassaden hade gått ut med en varning samma månad som jag var där om att de rådde människor om att absolut inte resa till Malaysia eftersom det var rekordhöga överfall, övergrepp och rån just då i Malaysia. Så fast jag blev arg som in i helvetet så insåg jag väldigt fort att det är trots allt bara pengar. Ja, det var surt som fan. Men det hade kunnat hända så mycket värre saker. Tur att jag har underbara föräldrar som stöttade mig ekonomiskt. Aldrig bra att vara själv utan pengar i ett asiatiskt land. 

När det väl var dags att lämna Malaysia så hamnade jag på fel plan. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag var otroligt trött så när min gate öppnades och folk strömmade ut genom dörren hängde jag bara på folkmassan. Kvinnan som kollade mitt boardingpass var uppenbarligen inte särskilt uppmärksam, så jag skickades på ett plan som skulle flyga till Penang medan jag skulle till Kuala Lumpur för att byta och åka vidare mot Thailand. När jag satt där på min plats på planet, blåste upp min nackkudde och hade lutat mig tillbaka hör jag hur de i högtalaren avbryter säkerhetsgenomgången och säger:

"Do we have Vendela Wendt on this flight? We're sorry to say that you are on the wrong flight".

Så jag fick samla ihop mina saker, resa mig upp och bli eskorterad över flygfältet tillbaka till min gate. Hahahahah. Asså herregud. Som tur var så hade personen som skulle dubbelkolla den lilla papperslappen de drar av från allas boarding pass gjort sitt jobb och lagt märke till att det stod fel destination på en av lapparna - nämligen min lapp. Så som tur var kunde de ta av mig från planet innan det hann lyfta.

 

Så ja, det är mycket som gått fel. Många säger att jag haft otur. Men jag är en positiv person och säger snarare att jag haft TUR. Mycket har gått fel, men allt har ju slutat bra. Inget allvarligt har hänt, och jag lever och har fortfarande haft den mest fantastiska resa i hela mitt liv. Ångrar inte något och hade inte velat ta tillbaka någon händelse. Alla problem och situationer som jag stött på har jag ju fått lösa efterhand helt själv. Att börja gråta och ringa hem hade inte hjälp ett skit. Och att själv ställas mot allt sånt här har verkligen fått mig att inse att jag klarar så himla mycket. Jag har blivit så stark av detta!

 

En bild från stället jag bodde på i Langkawi. Det låg mitt ute i ingenstans och jag var den enda gästen. Men de som jobbade där var helt otroliga och vi hade såå kul tillsammans. I den här poolen spelade vi många matcher av vattenpolo, och trots att jag var både yngst och kortast så måste jag säga att jag var grym på det! Vi satte på hög musik och spelade i flera timmar under solnedgången och fortsatte trots att det var kolsvart ute. Så himla himla roligt!

En av kvällarna drog jag och de andra ungdomarna som jobbade där till en nattmarknad på våra mopeder. Åt massa lokal mat och kikade på allt som såldes där. När vi kom tillbaka till hotellet var det nästan midnatt och då satte vi på en skräckfilm ute på den stora skärmen vid poolen. En eftermiddag åkte jag upp på Langkawis berg. Hade hört att utsikten därifrån skulle vara helt otrolig. Dock var det molnigt när jag körde upp dit så såg inte så mycket av utsikten... Dock stötte jag på en hel del kossor på vägen när jag körde upp och även några apor så slängde sig fram mellan träden bredvid mig.En dag var det oväder hela dagen. Det regnade något otroligt och åskade som aldrig förr. Kanske inte syns på bilderna, men det fullständigt pissregnade. Som tur var hade de sin bioskärm så vi kunde kolla på film istället. Den dagen fanns det inte så mycket annat att göra. Jag besökte även ett risfält en av dagarna. Och det blev även massa goda måltider nere i byn. Kostade ca 15krGick även ut med grabbarna som jobbade på hotellet ett par gånger. Så himla roligt! Och det blev även en hel del strandhäng för mig. 

 

I'M BACK

Åh herregud, det känns som det var år och dar sen jag skrev senast. Det var kanske inte fullt så längesen, men lång tid har det gott. Senast jag skrev befann jag mig i Malaysia, och jag har sedan dess hunnit resa Thailand, åka hem och överraska alla här hemma, fått återförenas med kompisar, sökt jobb, fått intervjuer, faktiskt fått jobb, skrivit på kontrakt, gått på utbildningar och börjat jobba. Har även varit uppe i Stockholm för en liten återträff med mina två partners in crime som jag ständigt hängde med borta i Australien, och nu är jag hemma igen. 

Min resa känns som den tog slut igår, samtidigt jag kommit in i vardagen så himla fort. Vissa dagar känns det så självklart att vara tillbaka, medan andra dagar känner jag mig så otroligt vilsen och vet inte vart jag ska ta vägen. Folk säger att resor är som med förlossningar, det är lätt att bli deprimerad när man precis varit med om det största i sitt liv. Vill bara förtydliga att jag verkligen inte är deprimerad, men vissa dagar känner jag mig mer vilsen här i min hemstad än jag gjorde på den mest avlägsna plats på andra sidan världen.

Men det är smällar man får ta, sånt som tillhör med att resa runt, växa, ändras och plötsligt komma tillbaka till den plats man spenderat hela sitt liv på och där allt är exakt som vanligt, men man är inte längre den pusselbit som förut passade in så perfekt. Och så ska det ju vara, hade man inte känt såhär och inte vuxit som person så hade ju ens resor varit lönlösa. Alla jag känner som gjort liknande resor känner exakt likadant. Det tillhör. 

Jag hade tänkt försöka fortsätta berätta om min resa där jag slutade, men även sen gå över till allt som hänt när jag kom hem. Mycket känslor var det och mycket tankar, men samtidigt heeelt underbart att få överraska min älskade familj som hade ingen aning om när jag skulle komma hem. 

Jag ville i alla fall titta in här nu och skriva officiellt - ATT JAG NU ÄR HEMMA. 

BLACK SANDY BEACH

Jag och min lilla moped drog upp till den nordöstra delen av Langkawi där jag hade hört det skulle finnas en jättefin strand. Stranden var alldeles vit, havet klarblått och jag var där helt själv. Spenderade några timmar på stranden med att läsa, lyssna på musik och bada.

LANGKAWI

Min första hela dag på Langkawi hängde jag med några av personalen i receptionen. Jag försökte lista ut vad jag skulle hitta på eftersom resortet låg så öde.

Grabbarna tyckte jag skulle hyra en moped för det är det bästa sättet att se ön på. Det finns ingen kollektivtrafik och taxi är snordyrt.


Just när vi försökte hitta den snabbaste vägen för mig att gå till närmaste uthyrningsställe så kom en belgisk man som bodde bredvid och precis startat upp ett företag på ön med sin fru.

Han erbjöd mig skjuts dit på sin moped och var snäll nog att stanna för att deala till mig den bästs mopeden till bäst pris. Jag hade ALDRIG kört moped, vilket han tyckte var väldigt uppenbart. Så personalen försökte bara ge mig en moped, men han fick dem att låta mig prova en massa olika och inspekterade sedan varje moped så jag fick den bästa. Så otroligt snällt av honom!

Slutade med att jag hyrde en prima moppe för tre dagar och betalade endast 45 malaysiska ringgit, vilket är 93 svenska kronor! Alltså 31 kronor per dag för en moped. Svinbilligt ju!

Så det slutade med att jag spenderade resten av dagen på min moped susande fram längs de malaysiska gatorna. Helt klart en av höjdpunkterna på hela resan!!

FÄRJA

Efter några underbara dagar på ön Penang i min ensamhet (i och med att jag bodde själv på mitt hostel) så var det dags att ta ännu en färja.

Den här gången åkte jag färja i fyra timmar norrut längs Malaysia kust innan jag tillslut var framme på ön Langkawi!!

Tog en taxi till hostlet jag skulle bo på, och när jag kom dit möttes jag av ett gigantiskt tomt resort med sju personer som jobbade där. De flesta var också backpackers som reste runt i Asien men hade fastnat för denna ö så de var nu här och jobbade några månader. Väldigt vanligt att man som backpacker jobbar på olika hostel mot att man får boende och mat gratis.

Det här resortet låg mitt på ön, långt från kusten. Det var därför det var så tomt, dessutom är det lågsäsong för turister nu. Längst ner i hörnet låg en sliten byggnad som var mitt hostel, men satt och snackade jättelänge men personalen min första dag och de sa att de kunde ge mig ett hotellrum istället. Så himla snällt!!! Så jag fick ett eget hotellrum med eget badrum samt balkong. Riktig lyyyx!!!

Spenderade första dagen på hotellet, och på kvällen kom några av personalkillarna fram och frågade om jag ville följa med för att handla samt laga mat. All personal lagade mat tillsammans varje kväll så de bjöd även in mig. Handlade kyckling, sallad, potatis och pumpa som vi marinerade i currysås och grillade vid poolen. Så himla gott med riktig mat!

Senare på kvällen kom resten av personalen. Det var två tjejer och fem killar som alla var 26 och uppåt. Så himla snälla och vi satt och spelade spel hela kvällen. Var roligt att ha en massa att umgås med, trots att jag var den enda gästen på även det här boendet.

PENANG

Fler bilder från mina dagar på ön Penang.

Inte fy och skam att sitta på en brygga vid havet med färsk apelsinjuice samt mango köpt för sammanlagt 5 svenska kronor.

STREET ART

Mer Street art från underbara Georgetown.

GEORGETOWN

Jag blev förälskad i Georgetown väldigt fort. En supermysig stad som påminde en hel del om italienska Venedig.

Och precis som resten av Malaysia var trafiken helt galen här. Bilar, mopeder och motorcyklar överallt som tutade varannan sekund.

Staden var väldigt historisk och fylld av små gamla butiker. Stället är även känt för alla sina väggmålningar. De största och kändaste är målade av en litauisk konstnär som använt sig av riktiga föremål till många av hans konstverk. Bland annat en riktig cykel samt motorcykel.

23 april, 2016 14:44 | Resor | Kommentera

MARKNAD

Direkt när jag kommit fram till staden Georgetown på ön Penang gick jag ut för att kika mig omkring. Hamnade bland annat på en marknad byggd på bryggor vid havet. Så himla mysigt.

Satte mig på detta charmiga ställe med en mangoshake.

23 april, 2016 14:39 | Resor | Kommentera

PENANG

Efter tre dagar i Kuala Lumpur var det dags att packa min ryggsäck ännu en gång och bege mig mot centralstationen för att ta tåget norrut genom Malaysia.

Efter fyra timmar på tåget var jag framme i Butterworth där jag följde strömmen av människor ner mot förjan där jag köpte en biljett för 1,20 malaysiska ringgit, vilket är ca 2,50 svenska kronor. Så himla billigt!

Efter en halvtimme på färjan var jag framme på den malaysiska ön Penang.

Vandrade genom den mysiga staden Georgetown till mitt hostel Roommates, det är nog det mysigaste hostel jag bott på hittills! Kändes som en liten lägenhet i Venedig, Italien med omgivningen samt inredningen på hostlet. Kan varmt rekommendera det stället om ni någon gång ska besöka Penang i Malaysia. Det var ett väldigt litet ställe med endast två sovrum, och jag var dessutom helt själv i mitt 8-bädds rum. Var ganska skönt att få lite plats för bara mig själv. Kan vara rätt intensivt ibland att ständigt dela rum med massa andra. Men för det mesta så ÄLSKAR jag att bo på hostel. Känns som om man ständigt är på ett sommarläger med massa rumskompisar. Perfekta sättet att möta nya människor på!

CHINA TOWN AND CENTRAL MARKET

Min sista dag i Kuala Lumpur besökte jag marknaden i China Town samt Central Market där jag provade på den Malaysiska maträtten Laksa. Det är alltid så kul att prova lokala rätter och jag måste säga att Laksa var supergott. En soppa med nudlar, grönsaker, fisk och curry.

China Town:

Central Market:

Laksa:

Under mina dagar i Kuala Lumpur hade en malaysisk 60-årig man bott i mitt hostelrum. Det var ett 8-bäddsrum och jag måste erkänna att jag tyckte det var obehagligt att han var där.

Varför bor han på ett hostel fullt av ungdomar?

Men man ska aaaldrig va snabb med att dömma människor. Sista kvällen var vi ett stort gäng som satt nere i sällskapsrummet och snackade. Den malaysiska mannen var där och berättade att han var från Kuala Lumpur, men flyttade till England när han var 17 för att plugga. Har sen bott 10 år i Nya Zeeland, några år i USA, Indien. Kambodja. Singapore, Indonesien m.m. Han kom tillbaka förra året för hans mamma var döende, och när hon gick bort för någo n månad sedan lämnades han ensam eftersom han inte har någon egen familj vilket han tycker är ensamt.

Därför bodde han på hostel för att vara omgiven av människor plus han tyckte det var roligt med alla ressugna ungdomar som hade så mycket berättelser. Och eftersom han själv rest runt och vet att det ibland kan vara farligt att vara själv så ville han vara nära alla oss ungdomar och dela med sig av sina erfarenheter, ge tips m.m. så vi skulle klara oss så bra som möjligt.

Denna man som jag först tyckte va läskig visade sig vara en supertrevlig man som ville höra alla våra berättelser samt dela med sig av sina egna. Han var inte obehaglig, bara ensam. Så alla vi som satt och snackade gick ut tillsammans för middag den kvällen. Första kvällen jag lämnade hostlet när det var mörkt, så det var skönt att vi var ett stort gäng som dessutom hade en lokal äldre man med oss som visade vilka områden som var okej. Vi hamnade allihop på en food Court i China Town där alla fortsatte med sina reseberättelser. Eftersom mannen kommer ursprungligen från Kuala Lumpur kände han en massa, och efterhand slog sig massa fler lokal invånare ner och tillslut var vi ett superstort gäng och alla berättade om sina egna länder. Såå intressant. Det var min sista dag i denna stad och otroligt nog fanns där några människor från den malaysiska ö som var min nästa destination. Så de berättade om stället, vart jag tog färjan ifrån, gav mig en karta och märkte ut de bästa områdena m.m. Så himla bra! Helt perfekt med massa information från personer som känner till landet och stället man ska till.

Och efter denna kväll vet jag allt om de lagar Malaysia har, villa brister landet har och hur fängelset är.

Så snacka om att jag var lycklig över att mina farhågor från flygplatsen där jag satt instängd i rummet med vakter med pistoler som sa att ifall min väska va beslagtagen pga droger väntade sju år i fängelse för mig... Ni som inte vet vad jag pratar om kan bläddra ner och läsa om den händelsen.

Den malaysiska mannen hade träffat en tysk tjej för några år sedan som råkat ut för just det - någon hade gömt droger i hennes väska och hon hamnade som 20-åring i ett malaysiskt fängelse i sju år. Hon överlevde, men blev sig aldrig lik.

Det bästa med alla resor är lätt att höra alla andra människors berättelser. Man blir som en sekt av resgalna människor och man får mer och mer inspiration till att besöka andra länder och fortsätta resa när man hör allt som de berättar.

RELIGION, KULTUR OCH FÖRSTÅELSE - ATT RESA ÄR DEN BÄSTA UTBILDNINGEN

När jag började skriva detta inlägg tänkte jag bara berätta om en av mina dagar i Malaysias huvudstad. Men det fick en helt annan vändning och jag ber dig att läsa hela inlägget. Snälla snälla. Detta är nog det viktigaste inlägg jag någonsin skrivit:

Vad hittade jag mer på i Kuala Lumpur då? Jo eftersom jag reser själv försöker jag vara så framåt som möjligt för att lära känna nya människor. Och första dagen började jag prata med en dansk tjej som rest själv i Asien i 19 (!!!!) månader. Helt otroligt. Älskar hur mycket häftiga och inspirerande människor man stöter på på resande fot. Detta var hennes tredje gång i Kuala Lumpur så hon hittade, vilket kändes tryggt för mig. Hon hade hört talas om en moské som man fick besöka, och eftersom Malaysia är ett muslimskt land tänkte vi att det är det perfekta sättet att lära känna deras kultur lite bättre på.

På vägen dit sprang vi på en muslimsk kvinna som vi började prata med och som faktiskt jobbade i just den moskén. Så vi följde med henne dit, fick låna kläder samt en slöja (en hijab) och hängde på henne in i moskén. Hon var så härlig och öppen och berättade allt om hennes tro och livsstil efter religionen. Vi fick ställa massa frågor och hon svarade på ALLT. Var så intressant att få höra hennes åsikter om den extremist som ibland förekommer inom islam och alla fördomar. Var så himla intressant att få en inblick i hennes livstil.

Jag och den danska tjejen berättade att vi var ateister och varför det var så självklart för oss, vilket hon tyckte var intressant att få höra om. Att resa är verkligen den bästa utbildningen. Har lärt mig saker om andra länder, kulturer, religioner, länders ekonomier, deras samhällsuppbyggnad på ett sätt jag ALDRIG lärde mig i skolan. Mina resor har gett mig mer inblick i allt sånt här.

Jag anser att många av våra världsproblem grundar sig i brist på förstående och respekt. Man tror att ens egen verklighet är den enda, men det finns så många verkligheter. Det som är rätt för mig är inte rätt för en tjej i samma ålder som t.ex är uppvuxen i Malaysia, eller på Fiji, eller i Mexico. Så jag kan inte säga att det som är rätt för mig är det enda rätta. Allt beror på vad man haft för uppväxt och vilken kultur man har runt sig. Jag tycker inte att någon kultur är "ond" eller "farlig", så länge man är medveten om att andra personer har en annan verklighet. Det blir farligt när man är trångsynt och vägrar lära känna eller respektera andra kulturer. Och det tycker jag är ett STORT problem i Sverige, och på många ställen i världen. Som sagt. Kärlek föder kärlek, hat föder hat. Och förståelse är den starkaste och viktigaste insikten för ett liv i fred och vänlighet.

Detta vackra ställe i moskén med alla pelare symboliserade gemenskap. Alla pelare skulle representera palmer, det är därför det är mellanrum i taket mellan pelarna så solen kan lysa igenom precis som solen gör mellan palmblad.

Det representerar gemenskap och överlevnad eftersom palmer alltid växer vid vatten, och vatten är något som är essentiellt för ALLA människors överlevnad oavsett kultur, religion eller ras. Förr i tiden när det inte fanns kranar med vatten, byggnader eller infrastruktur så samlades alla vid vattnet vid palmerna för att dricka och överleva. Tyckte det var en så himla fin symbol.

När jag ändå pratar om gemenskap och förståelse kan det vara värt att tillägga att på samma gata som denna moské låg fanns det även en kyrka, ett indiskt tempel samt ett kinesiskt tempel. För det är något jag hör OFTA i Sverige när folk diskuterar om moskéer borde få finnas i vårt avlånga land eller inte.

"Men de hade aldrig tillåtit en kyrka i deras land".

Ehhh??? JOOO. Att säga det tyder endast på okunskap samt en vilja av att inte vilja förstå eller närma sig andra kulturer. Blir så förbannad på sånt. Malaysia är ett muslimskt land och 70% av befolkningen är troende muslimer. Ändå kryllar det av kyrkor, tempel samt synagogor. Så innan folk ska uttala sig om detta igen, kan ni snälla lämna ert instängda liv i Sverige och resa ut i världen lite innan ni ska uttala er igen?

Detta inlägg och ämne har verkligen eldat upp mig, haha. Kan prata om det här i all evighet. Så när jag ändå är inne på förståelse för andra och hur vi påverkas av vår uppväxt kan det vara värt att nämna hur fruktansvärt sorgligt det är att vi har olika förutsättningar i livet beroende på vart vi är födda.

Jag har bättre förutsättningar i livet än vad t.ex. en tjej född i Indien har. Jag tycker det är så sorgligt och jag vill verkligen hjälpa alla som har det dåligt ute i den vida världen. Vi är alla människor som förtjänar respekt och ett värdigt liv.


Därför blir jag så ledsen när vissa vill neka människor som flyr för sina liv. Vill neka dem trygghet. Och de VÄRSTA PERSONERNA SOM FINNS är de som resonerar såhär - "Jag vill att folk ska ha det bra, men jag vill inte ha ett sämre liv för att de ska ha det bättre".

Jag vill gråta bara av tanken. Fyfan för såna människor, konstigt att världen är ett så hemskt ställe när det finns människor som resonerar såhär????? Jag blir äcklad. Väx upp, lämna ditt trygga liv, fina hus och märkessaker och ge dig ut, upptäck världen och skaffa dig lite mora och etik. Din verklighet är inte den enda verkligheten. Snälla förstå det. Det är vad jag har att säga till dig som resonerar så.

Eller:

" Sverige är kaos nu p.g.a. alla flyktingar".

ÄRLIGT TALAT? Åk till deras jävla hemländer så ska du få se definitionen av kaos.

Och till alla er som bor i Malmö. Snälla gå med i facebook-gruppen " Refugees welcome to Malmö". Det är en organisation som drivs av helt underbara människor som samlar in kläder och förnödenheter till nykomna flyktingar så de ska få en bra start i Malmö. Vagnar till nyfödda barn, glasögon till gamlingar som inte kan se så mycket, cyklar så de ska kunna ta sig runt i vår vackra stad.

Snälla, gå med och sprid lite kärlek till dessa människor som inte hade turen att födas i ett sånt bra land som Sverige. De som inte har samma förutsättningar i livet som dig och med. Sprid kärlek, så kommer det komma tillbaka till oss i framtiden från alla dessa människor när de kommit över sina trauman och lyckats starta sig ett nytt liv i vårt underbara land.

Det är allt jag har att säga idag. Ett jävligt långt, men viktigt inlägg. Jag är medveten om att många inte delar mina åsikter. Och det är okej, men jag hoppas att ni en dag kommer komma till samma insikter som mig. Om vi alla resonerat såhär - shit vilken underbar planet vi hade haft då.

KUALA LUMPUR

Den 10 April landade jag i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur efter ca 40 min på flyget från Singapore. Hade lite problem med mitt baggage först som jag inte berättat för jag inte velat oroa någon. Min backpack kom aldrig och jag stod och väntade ändå tills väskorna från flyget efter började rulla in.

Så fick gå och prata med vakterna och blev inledd i ett litet rum där jag fick svara på frågor omringad av vakter med pistoler. Obehaaaagligt.

De sa att de skulle kolla med tullen, och de frågade om jag hade droger i väskan för då hade det kunnat vara så att den blivit beslagtagen. Jag sa darrande att det hade jag verkligen inte och de spännde ögonen i mig och sa att "Är du säker på det? För du vet att det är sju års fängelse för det".

Paniken som uppstod då. Alla tankar. Tänk om någon lagt något i min väska? Kommer jag hamna i fängelse här? Kommer jag överleva det? Men efter en timme i detta lilla rum hade de lyckats spåra min väska och fått den levererad till mig - utan droger i. Puuh, lättnaden.

Tog mig ut från flygplatsen, hoppade på en shuttle buss och spenderade en timme genom ödemarken på väg in till city. All jag såg var åkrar, palmträd och här och var ett ensamt höghus med tvättlinor på baksidan. Hela staden såg väldigt sliten ut, svart här och var som om det varit krig i staden. Allt såg ut att rasa var som helst och väl inne i staden stirrade alla ut mig eftersom jag var enda tjejen utan slöja och som dessutom var vit.

Jag var den enda turisten jag såg dem dagen, och jag kände mig lite malplacerad. Tog mig i alla fall med buss och tåg fram till China Town där jag bodde, och jag fick gå en bit fram till mitt hostel. Överallt var det hemlösa personer, folk utan ben, armar och som satt med svältande barn. Trafiken var helt hemsk och det var sååå mycket folk. Mopeder överallt och folk som tutade varannan sekund. Under alla broar var det små samhällen av hemlösa som byggt upp tillfälliga hus av plankor och metallrester. Det var en miljö jag aldrig vistats i förut, och det var så sorgligt att möta fattigdomen som var de hör människornas verklighet. Kämpade mig fram med backpacken på ryggen och kämpade emot tårarna.

Min första dag själv på resande fot, och där och då kände jag mig väldigt ensam. Var noga med att inte prata för mycket med folk där hemma den dagen för vet att det hade spätt på mina känslor.Kom iallafall fram till mitt hostel och lovade mig själv att aldrig gå ut efter solnedgången i mörkret.

När jag höll på att göra mig hemstadd i mitt hostelrum så hör jag plötsligt några skott. Hjärtat hamnar i halsgropen och jag slänger mig ner på golvet. Blir livrädd och undrar varför jag tvunget skulle börjat resa själv. Efter en stunds panik på golvet med skrik utanför börjar jag undra vad all färg utanför fönstret är, smyger mig fram och inser att skotten inte är från en skottlossning utan fyrverkerier. Och skriken är inte döende människor, utan festglada människor som firar en lokal högtid.Hahaha har aldrig känt mig så rädd i hela mitt liv, eller så dum som när jag insåg hur fel jag var.

Så ja, mitt första dygn som solo backpacker var väldigt känslosamt. Men när jag la mig den kvällen och insåg att jag klarat mig igenom dagen och dessa händelser kände jag mig sååååå stark.

När jag vaknade upp dagen efter tog jag på mina träningsskor och gav mig ut på en powerwalk mot city och de berömda tvillingtornen. De kallas för Petronas Twin Towers och är de högsta tvillingtornen i världen. De var även de hägsta skyskraporna mellan 1998-2004 om jag inte minns fel på årtalen.

Det var väldigt speciellt att vandra genom denna stad. Från fattigdomen och alla människor på gatorna som skrek efter mig och sen kontrasten till lyxen inne i city med alla skyskrapor och säkerhetsvakter.

Såhär ser en typisk malaysisk gata ut. Har inte bild från de värsta områdena med den enkla anledningen att det inte kändes säkert nog att ta upp kameran där.

Det var såå många som stannade mig och ville ta bild med mig. Har hänt mig i Australien en gång, och mig & Emma några gånger i Singapore. Men här var heeelt sjukt. Ganska uppenbart att de knappt har turister här så jag stod ut ut mängden en hel del. Sammanlagt var det nio personer den här dagen som tog en bild tillsammans med mig. Inne i ett shoppingcenter blev jag smygfotad en massa innan de vågade sig fram för att fråga om en selfie hahah. En säkerhetsvakt kom till och med fram för att fråga om jag var okej och ifall jag ville att han skulle köra bort alla. Erbjöd mig till och med eskort genom centret så jag skulle kunna vara i fred.

Ja, vad har jag inte varit med om på den här resan??

ATT RESA SJÄLV

Ja, just nu befinner jag mig i Malaysia. Helt själv. Är på min tredje destination i detta fantastiska land och hittills har jag tagit mig runt med flyg, tåg och färja. Allt har gått superbra och jag kommer givetvis gå igenom dag för dag med bilder. Tänkte bara göra en liten sammanfattning.

Detta är som sagt den största utmaningen i mitt liv, men det känns så fantastiskt att veta att jag KLARAR detta. Jag klarar mig SJÄLV. Den viktigaste personen i ens liv är en själv, och detta har varit det perfekta sättet att inse det på. Jag klarar allt själv om jag bara vill. Det är läskigt, nervöst men samtidigt helt fantastiskt. Träffat såå många underbara människor och folk som är oroliga över tanken på att va själv och hur utsatt man är, så måste jag säga att jag har aldrig känt mig mer omhändertagen. Alla reagerar likadant - Men gud inte ska väl lilla du resa själv som tjej genom asien. Så har många jag träffat på sagt. Detta gör att många tar hand om mig haha. Erbjuder mig mat, knackar på min dörr och frågar om jag vill ha skjuts för att handla mat, följer med mig till scooter uthyrningsstället och dealar på deras egna språk så jag får bästa pris, lånar ut pengar så jag slipper gå själv till en bankomat m.m. Alla är så fantastiskt snälla och det är få dagar jag faktiskt varit själv.

Jag är en sån person som klarar mig bäst själv. När jag vet att allt är upp till MIG så tar jag tag i allt direkt, ringer och fixar allt som behövs, står upp för mig själv och gör allt jag måste. Jag har inget emot att va själv, och jag är stolt över att jag gjort allt detta SJÄLV. Mina föräldrar har inte hjälpt till med något, allt har jag bokat själv. Varenda flygplan, varenda tåg och färja, kollat upp alla hotell och hostel och fixat kartor, utskrift på alla biljetter m.m. ALLT har jag gjort SJÄLV. Känns så himla bra att veta att jag klarar allt detta och att jag är såpass självständig. Jag vet dock att mamma & pappa hade gjort allt för att hjälpa mig om jag bett om det, men de håller sig ändå på avstånd och låter mig uppleva allt på egen hand. Vilket känns så himla bra. Perfekt balans. Jag vet att jag alltid kan vända mig till dem, men de skulle aldrig lägga sig i min resa om jag inte bad dem.

En sån här resa får en verkligen att hitta en själv. Jag vet mina åsikter och jag vet vad jag personligen tycker är moraliskt rätt. Vissa sånahär saker kan va svårt att veta och ta tid att inse, men mitt år och fyra dagar utomlands har verkligen fått mig att hitta mig själv och mina åsikter. Skulle aldrig behandla någon på ett sätt som jag inte tycker är okej eller gå på någon som jag inte tycker känns rätt. Detta har även gett mig en enorm förståelse och jag har svårt att bli arg på folk för jag kan alltid se ett steg längre. Ett fel kan oftast inte beskyllas på en människa, och då är det inte lönt att ta ut sin ilska på en stackars människa som hamnat i vägen. Jag anser att hat föder hat, och kärlek föder kärlek. Fått så mycket hjälp från oväntat håll genom att vara snäll. Blivit fel med min bokning här på Langkawi i Malaysia på mitt hotell, och istället för att beskylla dem så jag att det var tråkigt och undrade om vi kunde fixa det. Det slutade med att min förståelse fick dem att vilja va snäll mot mig, så jag fick två gratisnätter här på detta hotell. Så himla gulliga!!! Det hade jag ALDRIG fått om jag börjat klaga och skälla på att någon på hotellet råkat göra fel någonstans i processen under min bokning. Kärlek föder kärlek. Och det är en viktig princip i mitt liv som jag ALDRIG kommer överge. Det är så jag vill leva mitt liv, för allt det bästa i mitt liv har kommit genom förståelse och kärlek.

När jag ändå pratar om att stå fast vid sina principer, så har rökning alltid varit en viktig princip i mitt liv - något jag aldrig velat prova. Och genom hela min resa har jag träffat på någon som rökt varje dag. Och speciellt i Malaysia, de nöjer sig inte med vänliga cigg utan det är gräs som gäller. Varje dag röker någon runt mig, men jag har fortfarande ALDRIG ens provat. Och det är jag stolt över. Alla har haft respekt över det, och så många har sagt att jag är stark som lyckats stå fast vid den principen i detta samhälle och där i princip alla röker. Känns bra när folk säger att det får dem att få respekt för mig, istället för att se ner på mig.

Ja, det var en liten sammanfattning och några tankar hittills. Ska skriva mer vad jag gjort hittills hur det har gått att backpacka helt själv. Men för er som oroar er - GÖR INTE DET.

SISTA KVÄLLEN

Den sista kvällen i Singapore och sista kvällen tillsammans med Emma åkte vi ner till Gardens By The Bay efter solnedgången. Sist jag var i Singapore åkte vi också dit, men bara under dagen. Så det var jättekul att äntligen få se det kvällstid också. Gardens By The Bay är en park med svampar som är klädda av växter och upplysta av tusentals lampor. Det ligger precis bakom Marina Bay och hotellet Marina Bay Sands så man har fin utsikt över det samt skyskraporna i bakgrunden.

Det var helt magiskt när vi gick genom parken och träden plötsligt öppnade upp sig mot svamparna. Allt glittrade och det kändes som om vi var i ett sagoland.

Det kändes väldigt sorgligt att veta att det var min sista kväll tillsammans med Emma efter två månaders resande. Vi har haft en helt fantastisk resa och upplevt så mycket tillsammans. Kommer ta med mig det här för resten av mitt liv och det har verkligen fått mig att växa så mycket.

Dagen efter detta var det dags att säga hej då med tårar i ögonen. Jag skulle nämligen åka mot flygplatsen för att flyga till Malaysias huvudstad Kuala Lumpur för att påbörja ett helt nytt äventyr genom Asien helt själv.

Emma stannade kvar en dag för att sedan flyga hem till Sverige och överraska sin mamma. Har alltså inte kunnat skriva något om min solo-resa, men det har varit bra för då har jag inte kunnat reflektera över tanken att jag ska resa själv så mycket. Nu har jag rest 1,5 vecka helt själv och allt har gått lååångt över förväntan. Är så fruktansvärt glad över att jag valde att göra den här resan, för det är något speciellt att vara helt själv. Allt hänger på mig, alla problem ska jag ta tag i själv, fixa biljetter med tåg, navigera mig genom ett helt nytt land själv och hitta vårt jag ska gå, fråga okända människor om hjälp och ta intiativ till att prata med människor för att inte vara helt ensam hela tiden. Den största utmaningen hittills i mitt liv, men också den bästa!!!