vendelawendt

Kategori: Resor

MARKNAD

Direkt när jag kommit fram till staden Georgetown på ön Penang gick jag ut för att kika mig omkring. Hamnade bland annat på en marknad byggd på bryggor vid havet. Så himla mysigt.

Satte mig på detta charmiga ställe med en mangoshake.

23 april, 2016 14:39 | Resor | Kommentera

PENANG

Efter tre dagar i Kuala Lumpur var det dags att packa min ryggsäck ännu en gång och bege mig mot centralstationen för att ta tåget norrut genom Malaysia.

Efter fyra timmar på tåget var jag framme i Butterworth där jag följde strömmen av människor ner mot förjan där jag köpte en biljett för 1,20 malaysiska ringgit, vilket är ca 2,50 svenska kronor. Så himla billigt!

Efter en halvtimme på färjan var jag framme på den malaysiska ön Penang.

Vandrade genom den mysiga staden Georgetown till mitt hostel Roommates, det är nog det mysigaste hostel jag bott på hittills! Kändes som en liten lägenhet i Venedig, Italien med omgivningen samt inredningen på hostlet. Kan varmt rekommendera det stället om ni någon gång ska besöka Penang i Malaysia. Det var ett väldigt litet ställe med endast två sovrum, och jag var dessutom helt själv i mitt 8-bädds rum. Var ganska skönt att få lite plats för bara mig själv. Kan vara rätt intensivt ibland att ständigt dela rum med massa andra. Men för det mesta så ÄLSKAR jag att bo på hostel. Känns som om man ständigt är på ett sommarläger med massa rumskompisar. Perfekta sättet att möta nya människor på!

CHINA TOWN AND CENTRAL MARKET

Min sista dag i Kuala Lumpur besökte jag marknaden i China Town samt Central Market där jag provade på den Malaysiska maträtten Laksa. Det är alltid så kul att prova lokala rätter och jag måste säga att Laksa var supergott. En soppa med nudlar, grönsaker, fisk och curry.

China Town:

Central Market:

Laksa:

Under mina dagar i Kuala Lumpur hade en malaysisk 60-årig man bott i mitt hostelrum. Det var ett 8-bäddsrum och jag måste erkänna att jag tyckte det var obehagligt att han var där.

Varför bor han på ett hostel fullt av ungdomar?

Men man ska aaaldrig va snabb med att dömma människor. Sista kvällen var vi ett stort gäng som satt nere i sällskapsrummet och snackade. Den malaysiska mannen var där och berättade att han var från Kuala Lumpur, men flyttade till England när han var 17 för att plugga. Har sen bott 10 år i Nya Zeeland, några år i USA, Indien. Kambodja. Singapore, Indonesien m.m. Han kom tillbaka förra året för hans mamma var döende, och när hon gick bort för någo n månad sedan lämnades han ensam eftersom han inte har någon egen familj vilket han tycker är ensamt.

Därför bodde han på hostel för att vara omgiven av människor plus han tyckte det var roligt med alla ressugna ungdomar som hade så mycket berättelser. Och eftersom han själv rest runt och vet att det ibland kan vara farligt att vara själv så ville han vara nära alla oss ungdomar och dela med sig av sina erfarenheter, ge tips m.m. så vi skulle klara oss så bra som möjligt.

Denna man som jag först tyckte va läskig visade sig vara en supertrevlig man som ville höra alla våra berättelser samt dela med sig av sina egna. Han var inte obehaglig, bara ensam. Så alla vi som satt och snackade gick ut tillsammans för middag den kvällen. Första kvällen jag lämnade hostlet när det var mörkt, så det var skönt att vi var ett stort gäng som dessutom hade en lokal äldre man med oss som visade vilka områden som var okej. Vi hamnade allihop på en food Court i China Town där alla fortsatte med sina reseberättelser. Eftersom mannen kommer ursprungligen från Kuala Lumpur kände han en massa, och efterhand slog sig massa fler lokal invånare ner och tillslut var vi ett superstort gäng och alla berättade om sina egna länder. Såå intressant. Det var min sista dag i denna stad och otroligt nog fanns där några människor från den malaysiska ö som var min nästa destination. Så de berättade om stället, vart jag tog färjan ifrån, gav mig en karta och märkte ut de bästa områdena m.m. Så himla bra! Helt perfekt med massa information från personer som känner till landet och stället man ska till.

Och efter denna kväll vet jag allt om de lagar Malaysia har, villa brister landet har och hur fängelset är.

Så snacka om att jag var lycklig över att mina farhågor från flygplatsen där jag satt instängd i rummet med vakter med pistoler som sa att ifall min väska va beslagtagen pga droger väntade sju år i fängelse för mig... Ni som inte vet vad jag pratar om kan bläddra ner och läsa om den händelsen.

Den malaysiska mannen hade träffat en tysk tjej för några år sedan som råkat ut för just det - någon hade gömt droger i hennes väska och hon hamnade som 20-åring i ett malaysiskt fängelse i sju år. Hon överlevde, men blev sig aldrig lik.

Det bästa med alla resor är lätt att höra alla andra människors berättelser. Man blir som en sekt av resgalna människor och man får mer och mer inspiration till att besöka andra länder och fortsätta resa när man hör allt som de berättar.

RELIGION, KULTUR OCH FÖRSTÅELSE - ATT RESA ÄR DEN BÄSTA UTBILDNINGEN

När jag började skriva detta inlägg tänkte jag bara berätta om en av mina dagar i Malaysias huvudstad. Men det fick en helt annan vändning och jag ber dig att läsa hela inlägget. Snälla snälla. Detta är nog det viktigaste inlägg jag någonsin skrivit:

Vad hittade jag mer på i Kuala Lumpur då? Jo eftersom jag reser själv försöker jag vara så framåt som möjligt för att lära känna nya människor. Och första dagen började jag prata med en dansk tjej som rest själv i Asien i 19 (!!!!) månader. Helt otroligt. Älskar hur mycket häftiga och inspirerande människor man stöter på på resande fot. Detta var hennes tredje gång i Kuala Lumpur så hon hittade, vilket kändes tryggt för mig. Hon hade hört talas om en moské som man fick besöka, och eftersom Malaysia är ett muslimskt land tänkte vi att det är det perfekta sättet att lära känna deras kultur lite bättre på.

På vägen dit sprang vi på en muslimsk kvinna som vi började prata med och som faktiskt jobbade i just den moskén. Så vi följde med henne dit, fick låna kläder samt en slöja (en hijab) och hängde på henne in i moskén. Hon var så härlig och öppen och berättade allt om hennes tro och livsstil efter religionen. Vi fick ställa massa frågor och hon svarade på ALLT. Var så intressant att få höra hennes åsikter om den extremist som ibland förekommer inom islam och alla fördomar. Var så himla intressant att få en inblick i hennes livstil.

Jag och den danska tjejen berättade att vi var ateister och varför det var så självklart för oss, vilket hon tyckte var intressant att få höra om. Att resa är verkligen den bästa utbildningen. Har lärt mig saker om andra länder, kulturer, religioner, länders ekonomier, deras samhällsuppbyggnad på ett sätt jag ALDRIG lärde mig i skolan. Mina resor har gett mig mer inblick i allt sånt här.

Jag anser att många av våra världsproblem grundar sig i brist på förstående och respekt. Man tror att ens egen verklighet är den enda, men det finns så många verkligheter. Det som är rätt för mig är inte rätt för en tjej i samma ålder som t.ex är uppvuxen i Malaysia, eller på Fiji, eller i Mexico. Så jag kan inte säga att det som är rätt för mig är det enda rätta. Allt beror på vad man haft för uppväxt och vilken kultur man har runt sig. Jag tycker inte att någon kultur är "ond" eller "farlig", så länge man är medveten om att andra personer har en annan verklighet. Det blir farligt när man är trångsynt och vägrar lära känna eller respektera andra kulturer. Och det tycker jag är ett STORT problem i Sverige, och på många ställen i världen. Som sagt. Kärlek föder kärlek, hat föder hat. Och förståelse är den starkaste och viktigaste insikten för ett liv i fred och vänlighet.

Detta vackra ställe i moskén med alla pelare symboliserade gemenskap. Alla pelare skulle representera palmer, det är därför det är mellanrum i taket mellan pelarna så solen kan lysa igenom precis som solen gör mellan palmblad.

Det representerar gemenskap och överlevnad eftersom palmer alltid växer vid vatten, och vatten är något som är essentiellt för ALLA människors överlevnad oavsett kultur, religion eller ras. Förr i tiden när det inte fanns kranar med vatten, byggnader eller infrastruktur så samlades alla vid vattnet vid palmerna för att dricka och överleva. Tyckte det var en så himla fin symbol.

När jag ändå pratar om gemenskap och förståelse kan det vara värt att tillägga att på samma gata som denna moské låg fanns det även en kyrka, ett indiskt tempel samt ett kinesiskt tempel. För det är något jag hör OFTA i Sverige när folk diskuterar om moskéer borde få finnas i vårt avlånga land eller inte.

"Men de hade aldrig tillåtit en kyrka i deras land".

Ehhh??? JOOO. Att säga det tyder endast på okunskap samt en vilja av att inte vilja förstå eller närma sig andra kulturer. Blir så förbannad på sånt. Malaysia är ett muslimskt land och 70% av befolkningen är troende muslimer. Ändå kryllar det av kyrkor, tempel samt synagogor. Så innan folk ska uttala sig om detta igen, kan ni snälla lämna ert instängda liv i Sverige och resa ut i världen lite innan ni ska uttala er igen?

Detta inlägg och ämne har verkligen eldat upp mig, haha. Kan prata om det här i all evighet. Så när jag ändå är inne på förståelse för andra och hur vi påverkas av vår uppväxt kan det vara värt att nämna hur fruktansvärt sorgligt det är att vi har olika förutsättningar i livet beroende på vart vi är födda.

Jag har bättre förutsättningar i livet än vad t.ex. en tjej född i Indien har. Jag tycker det är så sorgligt och jag vill verkligen hjälpa alla som har det dåligt ute i den vida världen. Vi är alla människor som förtjänar respekt och ett värdigt liv.


Därför blir jag så ledsen när vissa vill neka människor som flyr för sina liv. Vill neka dem trygghet. Och de VÄRSTA PERSONERNA SOM FINNS är de som resonerar såhär - "Jag vill att folk ska ha det bra, men jag vill inte ha ett sämre liv för att de ska ha det bättre".

Jag vill gråta bara av tanken. Fyfan för såna människor, konstigt att världen är ett så hemskt ställe när det finns människor som resonerar såhär????? Jag blir äcklad. Väx upp, lämna ditt trygga liv, fina hus och märkessaker och ge dig ut, upptäck världen och skaffa dig lite mora och etik. Din verklighet är inte den enda verkligheten. Snälla förstå det. Det är vad jag har att säga till dig som resonerar så.

Eller:

" Sverige är kaos nu p.g.a. alla flyktingar".

ÄRLIGT TALAT? Åk till deras jävla hemländer så ska du få se definitionen av kaos.

Och till alla er som bor i Malmö. Snälla gå med i facebook-gruppen " Refugees welcome to Malmö". Det är en organisation som drivs av helt underbara människor som samlar in kläder och förnödenheter till nykomna flyktingar så de ska få en bra start i Malmö. Vagnar till nyfödda barn, glasögon till gamlingar som inte kan se så mycket, cyklar så de ska kunna ta sig runt i vår vackra stad.

Snälla, gå med och sprid lite kärlek till dessa människor som inte hade turen att födas i ett sånt bra land som Sverige. De som inte har samma förutsättningar i livet som dig och med. Sprid kärlek, så kommer det komma tillbaka till oss i framtiden från alla dessa människor när de kommit över sina trauman och lyckats starta sig ett nytt liv i vårt underbara land.

Det är allt jag har att säga idag. Ett jävligt långt, men viktigt inlägg. Jag är medveten om att många inte delar mina åsikter. Och det är okej, men jag hoppas att ni en dag kommer komma till samma insikter som mig. Om vi alla resonerat såhär - shit vilken underbar planet vi hade haft då.

KUALA LUMPUR

Den 10 April landade jag i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur efter ca 40 min på flyget från Singapore. Hade lite problem med mitt baggage först som jag inte berättat för jag inte velat oroa någon. Min backpack kom aldrig och jag stod och väntade ändå tills väskorna från flyget efter började rulla in.

Så fick gå och prata med vakterna och blev inledd i ett litet rum där jag fick svara på frågor omringad av vakter med pistoler. Obehaaaagligt.

De sa att de skulle kolla med tullen, och de frågade om jag hade droger i väskan för då hade det kunnat vara så att den blivit beslagtagen. Jag sa darrande att det hade jag verkligen inte och de spännde ögonen i mig och sa att "Är du säker på det? För du vet att det är sju års fängelse för det".

Paniken som uppstod då. Alla tankar. Tänk om någon lagt något i min väska? Kommer jag hamna i fängelse här? Kommer jag överleva det? Men efter en timme i detta lilla rum hade de lyckats spåra min väska och fått den levererad till mig - utan droger i. Puuh, lättnaden.

Tog mig ut från flygplatsen, hoppade på en shuttle buss och spenderade en timme genom ödemarken på väg in till city. All jag såg var åkrar, palmträd och här och var ett ensamt höghus med tvättlinor på baksidan. Hela staden såg väldigt sliten ut, svart här och var som om det varit krig i staden. Allt såg ut att rasa var som helst och väl inne i staden stirrade alla ut mig eftersom jag var enda tjejen utan slöja och som dessutom var vit.

Jag var den enda turisten jag såg dem dagen, och jag kände mig lite malplacerad. Tog mig i alla fall med buss och tåg fram till China Town där jag bodde, och jag fick gå en bit fram till mitt hostel. Överallt var det hemlösa personer, folk utan ben, armar och som satt med svältande barn. Trafiken var helt hemsk och det var sååå mycket folk. Mopeder överallt och folk som tutade varannan sekund. Under alla broar var det små samhällen av hemlösa som byggt upp tillfälliga hus av plankor och metallrester. Det var en miljö jag aldrig vistats i förut, och det var så sorgligt att möta fattigdomen som var de hör människornas verklighet. Kämpade mig fram med backpacken på ryggen och kämpade emot tårarna.

Min första dag själv på resande fot, och där och då kände jag mig väldigt ensam. Var noga med att inte prata för mycket med folk där hemma den dagen för vet att det hade spätt på mina känslor.Kom iallafall fram till mitt hostel och lovade mig själv att aldrig gå ut efter solnedgången i mörkret.

När jag höll på att göra mig hemstadd i mitt hostelrum så hör jag plötsligt några skott. Hjärtat hamnar i halsgropen och jag slänger mig ner på golvet. Blir livrädd och undrar varför jag tvunget skulle börjat resa själv. Efter en stunds panik på golvet med skrik utanför börjar jag undra vad all färg utanför fönstret är, smyger mig fram och inser att skotten inte är från en skottlossning utan fyrverkerier. Och skriken är inte döende människor, utan festglada människor som firar en lokal högtid.Hahaha har aldrig känt mig så rädd i hela mitt liv, eller så dum som när jag insåg hur fel jag var.

Så ja, mitt första dygn som solo backpacker var väldigt känslosamt. Men när jag la mig den kvällen och insåg att jag klarat mig igenom dagen och dessa händelser kände jag mig sååååå stark.

När jag vaknade upp dagen efter tog jag på mina träningsskor och gav mig ut på en powerwalk mot city och de berömda tvillingtornen. De kallas för Petronas Twin Towers och är de högsta tvillingtornen i världen. De var även de hägsta skyskraporna mellan 1998-2004 om jag inte minns fel på årtalen.

Det var väldigt speciellt att vandra genom denna stad. Från fattigdomen och alla människor på gatorna som skrek efter mig och sen kontrasten till lyxen inne i city med alla skyskrapor och säkerhetsvakter.

Såhär ser en typisk malaysisk gata ut. Har inte bild från de värsta områdena med den enkla anledningen att det inte kändes säkert nog att ta upp kameran där.

Det var såå många som stannade mig och ville ta bild med mig. Har hänt mig i Australien en gång, och mig & Emma några gånger i Singapore. Men här var heeelt sjukt. Ganska uppenbart att de knappt har turister här så jag stod ut ut mängden en hel del. Sammanlagt var det nio personer den här dagen som tog en bild tillsammans med mig. Inne i ett shoppingcenter blev jag smygfotad en massa innan de vågade sig fram för att fråga om en selfie hahah. En säkerhetsvakt kom till och med fram för att fråga om jag var okej och ifall jag ville att han skulle köra bort alla. Erbjöd mig till och med eskort genom centret så jag skulle kunna vara i fred.

Ja, vad har jag inte varit med om på den här resan??

ATT RESA SJÄLV

Ja, just nu befinner jag mig i Malaysia. Helt själv. Är på min tredje destination i detta fantastiska land och hittills har jag tagit mig runt med flyg, tåg och färja. Allt har gått superbra och jag kommer givetvis gå igenom dag för dag med bilder. Tänkte bara göra en liten sammanfattning.

Detta är som sagt den största utmaningen i mitt liv, men det känns så fantastiskt att veta att jag KLARAR detta. Jag klarar mig SJÄLV. Den viktigaste personen i ens liv är en själv, och detta har varit det perfekta sättet att inse det på. Jag klarar allt själv om jag bara vill. Det är läskigt, nervöst men samtidigt helt fantastiskt. Träffat såå många underbara människor och folk som är oroliga över tanken på att va själv och hur utsatt man är, så måste jag säga att jag har aldrig känt mig mer omhändertagen. Alla reagerar likadant - Men gud inte ska väl lilla du resa själv som tjej genom asien. Så har många jag träffat på sagt. Detta gör att många tar hand om mig haha. Erbjuder mig mat, knackar på min dörr och frågar om jag vill ha skjuts för att handla mat, följer med mig till scooter uthyrningsstället och dealar på deras egna språk så jag får bästa pris, lånar ut pengar så jag slipper gå själv till en bankomat m.m. Alla är så fantastiskt snälla och det är få dagar jag faktiskt varit själv.

Jag är en sån person som klarar mig bäst själv. När jag vet att allt är upp till MIG så tar jag tag i allt direkt, ringer och fixar allt som behövs, står upp för mig själv och gör allt jag måste. Jag har inget emot att va själv, och jag är stolt över att jag gjort allt detta SJÄLV. Mina föräldrar har inte hjälpt till med något, allt har jag bokat själv. Varenda flygplan, varenda tåg och färja, kollat upp alla hotell och hostel och fixat kartor, utskrift på alla biljetter m.m. ALLT har jag gjort SJÄLV. Känns så himla bra att veta att jag klarar allt detta och att jag är såpass självständig. Jag vet dock att mamma & pappa hade gjort allt för att hjälpa mig om jag bett om det, men de håller sig ändå på avstånd och låter mig uppleva allt på egen hand. Vilket känns så himla bra. Perfekt balans. Jag vet att jag alltid kan vända mig till dem, men de skulle aldrig lägga sig i min resa om jag inte bad dem.

En sån här resa får en verkligen att hitta en själv. Jag vet mina åsikter och jag vet vad jag personligen tycker är moraliskt rätt. Vissa sånahär saker kan va svårt att veta och ta tid att inse, men mitt år och fyra dagar utomlands har verkligen fått mig att hitta mig själv och mina åsikter. Skulle aldrig behandla någon på ett sätt som jag inte tycker är okej eller gå på någon som jag inte tycker känns rätt. Detta har även gett mig en enorm förståelse och jag har svårt att bli arg på folk för jag kan alltid se ett steg längre. Ett fel kan oftast inte beskyllas på en människa, och då är det inte lönt att ta ut sin ilska på en stackars människa som hamnat i vägen. Jag anser att hat föder hat, och kärlek föder kärlek. Fått så mycket hjälp från oväntat håll genom att vara snäll. Blivit fel med min bokning här på Langkawi i Malaysia på mitt hotell, och istället för att beskylla dem så jag att det var tråkigt och undrade om vi kunde fixa det. Det slutade med att min förståelse fick dem att vilja va snäll mot mig, så jag fick två gratisnätter här på detta hotell. Så himla gulliga!!! Det hade jag ALDRIG fått om jag börjat klaga och skälla på att någon på hotellet råkat göra fel någonstans i processen under min bokning. Kärlek föder kärlek. Och det är en viktig princip i mitt liv som jag ALDRIG kommer överge. Det är så jag vill leva mitt liv, för allt det bästa i mitt liv har kommit genom förståelse och kärlek.

När jag ändå pratar om att stå fast vid sina principer, så har rökning alltid varit en viktig princip i mitt liv - något jag aldrig velat prova. Och genom hela min resa har jag träffat på någon som rökt varje dag. Och speciellt i Malaysia, de nöjer sig inte med vänliga cigg utan det är gräs som gäller. Varje dag röker någon runt mig, men jag har fortfarande ALDRIG ens provat. Och det är jag stolt över. Alla har haft respekt över det, och så många har sagt att jag är stark som lyckats stå fast vid den principen i detta samhälle och där i princip alla röker. Känns bra när folk säger att det får dem att få respekt för mig, istället för att se ner på mig.

Ja, det var en liten sammanfattning och några tankar hittills. Ska skriva mer vad jag gjort hittills hur det har gått att backpacka helt själv. Men för er som oroar er - GÖR INTE DET.

SISTA KVÄLLEN

Den sista kvällen i Singapore och sista kvällen tillsammans med Emma åkte vi ner till Gardens By The Bay efter solnedgången. Sist jag var i Singapore åkte vi också dit, men bara under dagen. Så det var jättekul att äntligen få se det kvällstid också. Gardens By The Bay är en park med svampar som är klädda av växter och upplysta av tusentals lampor. Det ligger precis bakom Marina Bay och hotellet Marina Bay Sands så man har fin utsikt över det samt skyskraporna i bakgrunden.

Det var helt magiskt när vi gick genom parken och träden plötsligt öppnade upp sig mot svamparna. Allt glittrade och det kändes som om vi var i ett sagoland.

Det kändes väldigt sorgligt att veta att det var min sista kväll tillsammans med Emma efter två månaders resande. Vi har haft en helt fantastisk resa och upplevt så mycket tillsammans. Kommer ta med mig det här för resten av mitt liv och det har verkligen fått mig att växa så mycket.

Dagen efter detta var det dags att säga hej då med tårar i ögonen. Jag skulle nämligen åka mot flygplatsen för att flyga till Malaysias huvudstad Kuala Lumpur för att påbörja ett helt nytt äventyr genom Asien helt själv.

Emma stannade kvar en dag för att sedan flyga hem till Sverige och överraska sin mamma. Har alltså inte kunnat skriva något om min solo-resa, men det har varit bra för då har jag inte kunnat reflektera över tanken att jag ska resa själv så mycket. Nu har jag rest 1,5 vecka helt själv och allt har gått lååångt över förväntan. Är så fruktansvärt glad över att jag valde att göra den här resan, för det är något speciellt att vara helt själv. Allt hänger på mig, alla problem ska jag ta tag i själv, fixa biljetter med tåg, navigera mig genom ett helt nytt land själv och hitta vårt jag ska gå, fråga okända människor om hjälp och ta intiativ till att prata med människor för att inte vara helt ensam hela tiden. Den största utmaningen hittills i mitt liv, men också den bästa!!!

SIGHTSEEING

Vår andra dag i Singapore började vi med att gå runt på marknaden i China Town.

Vi hamnade även vid detta stora och fina tempel som ligger i utkanten av China Town, ett väldigt känt ställe i Singapore.

Sedan gick vi till det stora shoppingcentret som tillhör Marina Bay Sands, det är gigantiskt så vi gick runt där inne ett tag.

Vandrade sedan runt i Marina Bay igen, och när himmeln plötsligt såg oroväckande mörk ut satte vi oss på Starbucks för lite fika där vi hade utsikt över Marina Bay Sands.

Efter att ha vandrat runt i princip hela dagen var vi väldigt trötta och fötterna värkte, så då gick vi tillbaka till vårt hostel för att vila lite. Passade även på att packa, tvätta och fixa i ordning lite.

SINGAPORE

Jag och Emma startade vår första hela dag i Singapore med en promenad ner till Marina Bay och frukost på Starbucks. Perfekt start på dagen.

Sedan blev det lite sightseeing kring marinan. Gick till den kända lejonstatyn, tack vare den kallas staden för "The Lion City" och alla kända souvenirer från Singapore har nästan alltid ett lejon på sig.
Tycker det är så himla vackert med statyn, vattnet och alla skyskrapor i bakgrunden. Som jag skrivit förut så föredrar jag skyskrapor i kombination med vatten. För när man vandrar mitt bland dem får man inget perspektiv pp hur höga de är, de är bara hus. Men nör det är vatten framför avskärmar det staden och man får ett bättre helhetsperspektiv. Då blir plötsligt skyskraporna mäktiga att titta på.

Efter att ha sett lejonstatyn, the Helix bridge och det kända, gigantiska hotellet Marina Bay Sands gick vi vidare genom staden mot Little India. Där ligger ett gigantiskt shoppingcenter som är lite halvt som en marknad, det är öppet dygnet runt och där inne kan man hitta allt och lite till.

Blev några timmar där och vi fyndade en hel bra och nödvändiga saker. Jag fick bland annat äntligen köpt myggspray, balsam m.m. Även ett par asballa solglasögon för 17kr samt en läppenna.

Efter några timmar av shopping tog vi oss tillbaka till vårt hostel, vilade lite, duschade och bytte om inför en kväll på staden. Gick tillbaka in till marinan, och jag måste säga att jag är fullkomligt kär i Singapore på kvällen när allt är upplyst och glittrar.

Hotellet Marina Bay Sands

Vi tog oss upp i det känds hotellet för att besöka deras Club Lounge för en drink och spana in den grymma utsikten från 57e våningen.

Efter en stund där uppe började våra magar kurra, så då åkte vi ner igen och började gå mot floden där de har en jättemysig gata fylld av restauranger. Så där satte vi oss och beställde in Thaimat.

17 april, 2016 14:55 | Resor | Kommentera

SINGAPORE

Vi landade ca 19.00 på kvällen i Sydney. Trots massa turbulens på planet så hade allt gått bra, och jag ringde mamma direkt när vi landade. Sen gick jag och Emma för att äta innan vi slutligen gjorde oss redo för ännu en natt på en flygplats.

Händelsen på Fiji hade väckt väldigt starka känslor i min kropp om att något faktiskt KAN gå fel. Och den natten var jag väldigt paranoid över mina saker och väskor. Varje gång jag vaknade kände jag i panik på magen och kollade om min magväska med pass och pengar var kvar och ifall det såg ut som om någon rört mina väskor. Men förutom det så sov jag hyfsat bra den natten, och det var skönt när det äntligen var morgon och det var dags för frukost innan vårt plan mot Singapore!

Även i Singapore landade vi på kvällen runt 19 och tog en taxi till vårt hostel i China Town innan vi tog en sväng på marknaden. Detta var min andra gång i Singapore och jag älskar verkligen det stället eftersom det är så rent, så liter så man lätt kan ta sig runt och dessutom känns det så säkert.

SAFE LANDING

Solen kikade fram ca en timme under våra tre dagar på Safe Landing. Den timmen passade vi på att bada i havet.

Men förutom det var det bara storm och oväder. Nätterna här var så obehagliga eftersom det var så mycket ljud pga stormen. Försökte sova med musik på högsta volym i hörlurarna men men varannan minut hörde man ett ljud som fick en att tro att taket rasade in. Så himla himla obehagligt. Vår sista dag visste vi inte ens om vi skulle kunna ta färjan tillbaka till fastland eftersom det var så dåligt väder och vi var längst bort från fastlandet. Sista stoppet med färjan. Var några timmar av oro, för hade färjan inte kommit hade vi missat vårt flyg dagen efter till Sydney.. Och då hade vi även missat nästa flyg till Singapore.. Och det hade bara blivit en domino med massa saker som vi missat och allt hade blivit fel. Så vi blev överlyckliga när de berättade att färjan var på väg ändå. Väl på båten fick vi reda på att det var den sista färjan och att de skulle va inställda helt de kommande dagarna. Så vi hade verkligen tur som inte blev strandsatta på ön!
På kvällen när solen gått ner kom vi äntligen fram till fastlandet i regnet. Vi blev körda till vårt hotell där det var superlång kö för det var så många som kommit med flyg men inte fått åka ut till öarna så alla var tvungna att hitta boende på fastland. Dessutom hade vi ingen elektricitet. Det var många som hade hört rykten om att ett större oväder var på väg så de flesta lämnade öarna med vår färja trots att de hade flera dagar kvar där ute. Alla ville till säkerhet och många stod och bråkade om att få sina pengar tillbaka. Stackars stackars personal.
När vi gick och la oss på kvällen så var vi så glada över att ha tagit oss i land och att vi skulle kunna hinna med vårt flyg dagen efter. Om vi bara vetat..

Jag sov inte mycket den natten pga ovädret. Det blåste så rutorna skakade, regnet smattrade och åskan fick huset att skaka. När vi väl vaknade så åt vi frukost och packade ihop våra saker för att åka till flygplatsen.

Innan vi åker iväg får vi höra från andra gäster att en till cyklon skulle komma senare på kvällen. Vi blir överlyckliga att vi har ett flyg samma dag så vi hinner lämna innan den kommer. Men vi hinner knappt sätta oss i taxin för taxichauffören säger "Sorry tjejer, alla flyg är inställda. En cyklon är på väg med risk för tsunami. Ni måste försöka hitta boende istället för natten, men i princip allt är fullbokat". Och då såg jag små scener spelas upp framför mina ögon från alla dokumentärer jag sett från olika naturkatastrofer. Kände mig såå långt hemifrån och jag började gråta. Inget flyg, inget ställe att bo på, ingen säkerhet. Tänk om en tsunami kommer? Tänk om den blir lika stor som Thailands? Den kunde ingen förutspå att den skulle bli så förödande, tänk om det är likadant nu?

En miljon tankar och känslor på samma gång och jag och Emma satt där gråtandes i taxin och höll varandras hand samtidigt som vi körde genom översvämningarna på Fijis gator med en röst på radion som informerade oss om alla inställda flyg.

Vi fortsatte i alla fall till flygplatsen och där var det många som var oroliga över att flygen var inställda. Precis som alla andra tänkte vi att vi väntar till vårt flygbolags disk öppnar så vi kan få mer information. Dock så när de väl öppnade började de checka in människor, och vi blev sååå glada. Cyklonen skulle komma senare än de först trott så de passade på att skicka iväg några plan. Av ALLA plan som skulle gå den dagen var det endast tre som gick, resten var inställda.

Vädret på Fiji blev inte alls så farligt, men kommer aldrig glömma känslan jag hade i kroppen innan allt ordnade sig. Då hade vi ingen aning om hur det skulle bli, om hus skulle förstöras den natten, om fler människor skulle dödas i en cyklon och vad som skulle hända. Det var i alla fall en enorm lättnad när vi äntligen satt på planet tillbaka till Sydney och tryggheten i Australien.

BESÖK I LOKAL BY

Efter vår dag på Manta Ray där det blåste så mycket gick det bara utför. Dagen efter började det blåsa igen, och öven ösa ner. Det regnade, regnade och regnade! Vi skulle tagit förjan vid 11 till vår tredje ö, men pga vädret hade färjan gått sönder så de var tvungna att skicka ut små båtar för att hämta de som var på färjan, och även skicka en ny färja från fastlandet för att hämta oss. Det var några timmar där vi inte visste om vi ens skulle kunna lämna ön samma dag. Men jo, ca fem timmar efter utsatt tid kom en ny färja och vi kunde fortsätta åka norrut mot Safe Landing som var vår tredje och sista ö. Vi kom fram dit när det höll på att mörkna och regnet öste ner. Vi sprang alla omkring med regnjackor och regnponchos och personalen fick sätta upp en presenning för att skydda oss från vinden när vi skulle äta. Stolar flög överallt och hela resorten kändes väldigt kuslig i ovädret. Dagen efter skulle vi åkt på utflykt men det ställdes in pga vädret. Så vi satt och spelade kort hela dagen istället med de andra som också bodde där. Vi köpte dock en annan utflykt istället som var en rundtur i deras lokala by. Det var såå intressant att se hur de bodde, ganska sorgligt eftersom husen i princip var tomma skal. Men det var så fint att se hur lyckliga alla var. Barnen sprang omkring och skrattade, alla vuxna log konstant och de såg verkligen ut att ta så himla bra hand om varandra. Och detta är ju den enda verklighet de haft så de saknar inte det som vi har i de mer utvecklade länderna eftersom de aldrig haft det här på Fiji. Och de var så lyckliga ändå. Man kunde dock se vad cyklonen Winston lämnat efter sig. Det låg träd här och var och en del tak hade gått sönder.

Emmas bild från när vi fick besöka en familjs hem:

FIJI

På Fiji hade vi faktiskt finast väder på min födelsedag. Dagen efter jag fyllt 21 var det dags att fortsätta till vår andra lilla ö. Det var det finaste stället vi var på, men tyvärr var vädret inte särskilt bra. Vi hann sola en dag, men då blåste det så mycket att det var inte ens skönt att ligga på stranden. Fick sand överallt som piskade en i ansiktet när det blåste. Eftersom Fiji hade en cyklon för bara någon vecka sedan som är den största naturkatastrof de haft, så blev jag lite orolig av blåsten faktiskt...

Hann faktiskt fånga några bilder på denna ö när solen var framme. Kan ni även se på träden hur förstörda de är? Som tur är var det bara träden som blåstes sönder på detta ställe vi var på under den stora cyklonen.



På Fiji fick vi även se några underbara solnedgångar:

Kunde även spendera en kväll i hammocken med en bok.

KOKOSNÖT

På min födelsedag hade jag även önskat att få klättra upp i en palm och hämta ner en kokosnöt. Så personalen försökte lära mig, men jag gled bara ner längs stammen som en idiot så de fick göra det istället. Killen klättrade upp till toppen utan problem, tog ner några kokosnötter, öppnade upp dem med en kniv och gav oss vars ett sugrör. Såå himla gott med färskt kokosvatten.

På kvällen hade de ordnat en lägereld på stranden som jag fick tända med en fackla. Sen satt vi alla där ute och sjöng medan en av killarna i personalen spelade gitarr. Så himla mysigt!! En väldigt speciell och unil födelsedag, olik alla jag någonsin firat förut.

BIRTHDAY GIRL

Den 31 Mars vaknade jag upp på den fijianska ön Korovou av att Emma sjöng och gav mig presenter. Såå gulligt. Fick en hel brownie som frukost, en jättegosig koala och ett superfint kort!! Blev så himla glad. Perfekt start på sin födelsedag på andra sidan jorden.

Sedan hade vi även aktivitet den dagen, vilket var snorkeling. Så vi åkte ut med den lilla båten till ett rev som låg en bit bort, hoppade ner i vattnet och började snorkla. Det var såå vackert och jag måste säga att Fijis koraller är mycket vackrare och mer färgglada än det Stora Barriärrevet. Såg en massa färgglada fiskar och även några kornblåa sjöstjärnor. Så vackra!

Sedan spenderade vi resten av min födelsedag vid poolen. Lyssnade pp musik, läste, badade, simmade och bara njöt av Fijis lugn. De har ett uttryck här som heter "Fiji time", vilket betyder "ta din tid". Så till allt vi gör säger personalen "Take your time - Fiji Time. No hurry, no worry". Haha, passade så bra in i denna avslappnade miljö. Ta sin tid, ta det lugnt. Inget stress.