vendelawendt

Kategori: Australien

Då var det plötsligt dags. Sju månader har sprungit förbi och IMORGON är det dags för mig att åka hem. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det, på ett sätt ska det bli skönt att komma HEM. Att packa upp, vara i min lägenhet, ha alla saker omkring mig och slippa tänka att "åh. den tröjan hade varit fin men just det, den är kvar hemma i Malmö". Haha, det händer ofta. Och att komma tillbaka till rutiner, plugga och äntligen kunna jobba och spara pengar igen. Senaste gången jag fick betalt var i Maj, och sen dess har jag rest en hel del. Så kontot är typ tomt men återigen är jag rik av upplevelser. 

Men att åka hem känns också så jävla tufft. Det absolut sista jag vill är att lämna Brad, men mitt visum är på väg att ta slut, jag har ett år att gå klart på universitet och jag äger även en lägenhet som jag måste betala för. Och han har sitt kontrakt med militären på något år till som håller honom kvar här. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit, känt mig helt hopplös, somnat i hans famn med tårar rinnande ner längs kinderna och även hur många nätter som helst där jag fått gå upp efter han somnat och suttit i köket mitt i natten och inte kunnat sluta gråta. Jag vill verkligen inte åka hem. Jag har panikkänslor i hela kroppen av att vara helt hjälplös, jag vet att det är det enda jag kan göra just nu men det känns så jävla jävla jävla tufft. Igår började jag packa ihop mina saker, och att se garderoben tömmas och resväskan fyllas fick mig att gråta igen. Och sen när han kom hem från jobb och även se hans ögon fylls av tårar när han går till garderoben för att byta om från sin uniform och ser att den är tom.

Imorgon går planet 06 och jag har bestämt mig för att vi säger hejdå när vi går och lägger oss ikväll, sen går jag upp 03, packar det sista och tar en taxi själv till flygplatsen. Jag klarar inte fler hejdå på flygplatser. Vi har redan sagt hejdå så många gånger på flygplatser i både Köpenhamn och Australien att jag inte klarar det igen. 

När vi först träffades i Perth för 2,5 år sedan och sa hejdå trodde vi att vi aldrig skulle se varandra igen. Men trots det gick det över ett helt år där vi pratade exakt varenda dag. Varje, varje, varje dag. Och efter ett år i Mars 2017 så sa han att trots distansen och att vi hade alla odds emot oss så var han tvungen att komma till Sverige för att se mig och säga att han älskade mig. Och allt har ju faktiskt gått som på räls sen dess. Det finns ingen annan som jag pratar med så mycket som honom, alltid den som jag skriver till först om något har hänt och den som jag känner mig allra tryggast med. Världens finaste människa, alltid så snäll och generös, världens lugnaste som inte kan höja rösten, behandlar alla med respekt, är sjukt duktig på att laga mat, gillar att städa lika mycket som jag (vi tar fram dammsugaren minst varannan dag), älskar att resa precis som jag och är så motiverad och kärleksfull. Många i min närhet säger att jag är bra på att ta tag i saker om jag verkligen vill, men i jämförelse med honom så ligger jag i lä. Allt om tjänstledighet, visum i Sverige, immigration etc vet jag p.g.a honom. Vi båda är rädda för att hamna i ett hamsterhjul i framtiden där varje dag ser exakt likadan ut och redan nu har vi säkert planerat minst 5 olika eventuella företag som hade kunnat styras online för att få mer frihet i vardagen haha. Vi båda älskar att jobba och att betala skatt, bidra till samhället etc men att samtidigt ha något på sidan om som är ens eget och kunna ta en paus då och då från det inrutade livet där man jobbar för någon annan hade varit helt perfekt. Och vi båda känner att det finns inget land där vi vill bo resten av våra liv, vi flyttar gärna fram och tillbaka med några års mellanrum mellan t.ex. Sverige och Australien. Tanken på att köpa ett hus och sedan bo där resten av mitt liv är inget liv för mig. Och det har jag sagt sedan jag var liten, ett Svensson Svensson-liv i ett hamsterhjul är inget som lockar mig tyvärr. 

Vi har i alla fall slutfört ansökan om hans tjänstledighet och det ser faktiskt ljust ut för honom att ta ledigt från jobbet med start nästa sommar för att flytta till Sverige tillfälligt. Dock får han max stanna ett år på ett tillfälligt turist- och arbetsvisum (Work and Holiday Visa, ett likadant som jag var på i Perth fast detta är för Australiensare och Kanadensare i Sverige). Men sen får han inte stanna längre, dock måste han ändå tillbaka och slutföra sin tjänstgöring i militären. Och vill han flytta till Sverige i framtiden så måste han befinna sig i Australien medan ansökan skickas in och jag måste ha heltidsjobb samt ett boende (förstahandskontrakt eller ägare) som är stort nog för två personer. Och processen är 18-24 månader och under den tiden får han inte sätta sin fot i Sverige... Så en väldigt lång process och man vet aldrig vad som händer när tiden går. Men han älskar att planera precis som jag och har redan gjort tabeller i Excel över sin ekonomi och hur mycket han måste spara för att ha råd med att betala sitt hus som han äger i Perth under tiden han befinner sig i Sverige på Work and holiday visa, ifall han inte skulle hinna få något jobb. 

Trots att vad som helst kan hända så har vi sagt att det är värt det så länge vi fortfarande pratar varje dag för att vi VILL, om vi fortfarande gör varandra såhär lyckliga trots att vi har 13.000 km emellan oss. De två saker som tydligen förstör flest förhållanden är semestrar samt distans, och det har vi klarat utmärkt hittills. 

Kommer sakna att vara i samma tidszon som honom, att höra honom säga "drikk vatten, det ar bra fur digg" varje gång han ska dricka vatten hahaha, hans försök till att uttala siffran sju (blir hull, eftersom de inte har sj-ljudet i engelskan) och när han slänger in andra svenska ord när han pratar såsom "tack", "varsagodd",  "lilla flicka". "mat god". Eller "mat bra" som det blir ibland när han glömmer att vi har olika ord för "good" i svenskan hahah. Ibland svarar han på "hur mår du" med "gott" eller "duktig".  I feel good, good job, good food, good in school. Att veta när good ska översättas till bra, gott eller duktig är minsann inte det lättaste för en utomstående. Han har i alla fall hittat en kurs i svenska för nybörjare som han kommer gå på Malmö Universitet nästa höst. Jag försöker lära honom så gott jag kan men jag är verkligen ingen lärare. 

Idag skulle jag ha tränat, men efter att ha kört honom till jobbet i morse så bröt jag ihop igen när jag kom hem. Jag har packat lite och mellan varven har jag slagit i väggar, skrikit och gråtit så tårarna har sprutat. Nu vill jag bara sitta på det där jävla planet så detta är över, hålet inom mig bara växer för jag vet att det närmar sig. Nu vill jag bara ha det överstökat så vi kan börja räkna ner dagarna till nästa sommar och hans tillfälliga flytt till Sverige. Han kommer eventuellt även till Sverige i December för att fira svensk jul (om han har tillräckligt med semesterdagar dvs). 

Nu ska jag försöka slita mig från datorn och fortsätta packa... Måste även till biblioteket och lämna tillbaka mina böcker samt till banken och säga upp mitt Australiensiska konto. Sen finns det en risk att jag river ut allt ur resväskan igen. Den här packningen kommer troligtvis ta timmar...

5 stater i Australien samt 13 länder tillsammans under 2,5 år. 

Australien (western australia, queensland, new south wales, victoria, australian capital territory). Sverige. Danmark. Island. England. Tyskland. Österrike. Italien. Schweiz. Lichtenstein. Polen. Frankrike. Indonesien. 

Perth, WA:

Island:

London:

Italien:

Polen:

Paris: 

Cairns, QLD:Magnetic Island, QLD:Sydney, NSW:Canberra, ACT:Moruya, NSW:

Melbourne, VIC: 

Bali, Indonesien:

CAIRNS

Nu har vi varit tillbaka i Cairns i en hel månad. Kan inte förstå att fyra veckor redan har gått och att jag har varit i Australien i sju månader. 

Precis som när jag var här och hälsade på i Januari och Februari så har Brad jobbat på dagarna, sen sist har han även börjat spela fotboll så varje tisdag och torsdag har det varit fotbollsträning och sen match på helgerna. Jag har nog aldrig kollat såhär mycket på fotboll i hela mitt liv förut haha. Men förutom all fotboll har vi även varit på en massa utflykter till olika stränder, vattenfall och även flera vandringsleder. Jag skaffade gymkort och bibliotekskort den här gången och har lyckats hålla mig sysselsatt om dagarna väldigt bra. 

Gymmet:

Fotboll:Vi har lagat massa god mat:

Carins Esplanade:Josephine falls:Kvällspromenad längs havet:Middag på Boatshed:Fikat:Picknick i Palm Cove:Jag har fått solblekt hår:Massa dagar vid poolen, tänk om min innergård i Malmö såg likadan ut:Utsikt över Cairns i solnedgången:Har läst massa böcker:En kompis som jag lärde känna i Melbourne kom och hälsade på i några dagar. Passade på att dra på en tur ut i regnskogen och se alla kända vattenfall runt Cairns. Åt scones på Lake Barrine Tea house, tog ett dopp i Lake Eacham och vidare mot vattenfallen Millaa Millaa, Elinjaa och Zillie:En kväll på en restaurang vid hamnen i Trinity Beach:Cairns nattmarknad:Kaffe på Wharf One nere vid havet:En dag på Stora Barriärrevet:

BALI - NUSA PENIDA

Hej på er! Bloggen glömdes helt bort på Bali, dels för vi hade fullt upp varje dag och dels för att inget internet var tillräckligt snabbt för att ladda upp bilder. Men nu är vi tillbaka i Cairns i Australien och jag har huuur mycket bilder som helst att visa från Bali.

Den 13 Juli lämnade jag alltså Ha Noi i Vietnam och flög mot Kuala Lumpur i Malaysia där jag mellanlandade i två timmar innan jag åkte vidare mot Bali. Där mötte jag upp Brad och vi båda landade runt 01 mitt i natten. Tog direkt en taxi till Sanur, men hade en väldigt otrevlig chaufför som dessutom släppte av oss på fel ställe. Så vi vandrade runt mitt i natten med våra resväskor och försökte hitta rätt. Det gjorde vi till slut, och dagen efter när vi vaknade så var det lördag och vi käkade frukostbuffé innan det var dags att checka ut och ta oss ner till färjeterminalen. Klockan 13.00 hade vi bokat en färja för att åka ut mot vår första destination: NUSA PENIDA. En ö som vi båda jättegärna ville till eftersom vi sett helt fantastiska bilder därifrån. Ön var inte mycket att hurra för, små vägar och väldigt låg standarad på hus och hotell överlag. Inga resturanger, butiker, shopping eller turistgata att strosa omkring på. Men det var vi beredda på och bodde på ett litet hotell med egen restaurang. Maten där var så otroligt bilig och visade sig även vara helt fantastisk. Så det blev förrätt, huvudrätt och efterrätt varje dag på Nusa Penida. 

Vår första hela dag på ön ville vi ta vara på dagen och åka tidigt för att hinna se alla fantastiska platser vi hört talas om. Vi hade diskuterat redan när vi bokade Bali hur vi skulle ta oss runt. Eftersom vi båda är ganska försiktiga av oss och inte tycker om att ta några risker så hade vi googlat och sett att just Nusa Penida finns det knappt någon trafik på, en liten ö med små vägar och inga bilar., endast några taxis. Helt perfekt tänkte vi - är det något ställe vi ska hyra moped på under vår resa så är det ju helt klart Nusa Penida. Sagt och gjort, vi hyrde en moped från vårt hotell för 50kr för en hel dag och gav oss av. Vi märkte dock fort att det finns en anledning till att det knappt är någon trafik på ön - vägarna är nämligen HEMSKA. Så smala, nära branta kanter, extremt branta, fyllda av gropar så man skumpar fram och dessutom ett lager sand och grus ovanpå så man slirar omring utan att få grepp. Och ja, redan på väg till vår första destination stötte vi på en exremt brant backe med massa hål i, Brad körde jätteförsiktigt men vi fick sladd i grusen och mopeden föll på sidan. Eftersom Brad körde och alltså hade plats för sina ben framför sig kunde han enkelt vända sig och ställa sig upp i fallet, men fick sån fart att han inte kunde stoppa benen utan sprang nerför hela backen. Men klarade sig utan minsta skråma. Jag däremot satt där bak och hade mina ben på vars en sida om mopeden, vilket gjorde att jag inte kunde slänga över benet och ställa mig upp i fallet och gled därför med mopeden nerför backen på den extremt skrovliga ytan med massa grus och sand. Det var alltså ett väldigt lugnt fall, men jag hade bara otur att få hela vänstersidan uppskrapad från fot, ben, höft och rumpa. Var i chock efter fallet och efter att ha glidit ner i backen och såg allt blod sippra ut ur mitt ben att det inte ens gjorde ont. Men somt tur var hade vi massa vatten med oss och vi kunde tvätta av den värsta smutsen. Vi var så nära platsen vi skulle till så vi fortsatte dit till fots. Och massa lokalinvånare var snälla och erbjöd mig att göra rent såret på en gång. Fyyyyfan vad smärtan kom då. Blev ompysslad hur länge som helst och varje gång de tvättade med någon stark medicin så ville jag skrika rakt ut. 

Vi skulle besöka ett vattenfall men för att ta sig ner dit var det ett par hundra branta trappsteg att ta sig nedför. Helt omöjligt med mitt ben som börjat värka. Så vi gick endast ned en liten bit för att se den fina utsikten, och sen vände vi om för att åka tillbaka och rengöra mitt sår ordentligt.

Duschade av hela benet och såret hur många gånger som helst och de hade även små kit med tandborstar på hotellet så jag tog en ren och borstade hela såret för att få bort all sand. Nere på foten hade jag fått ett ganska djupt sår och Brad fick sitta med en liten metallfil som vi desinfekterat och försöka gräva ut små stenar så såret blev helt rent. Satt med hela knogen i munnen. Jag hade även handsprit med mig och dum som jag var tog jag en masa på handen och satte handen rakt på såret - ögonen tårades på två minuter och jag skrek rakt ut. Gjorde så fruuuuktansvärt ont. Efter det låg jag och grät medan Brad försiktigt duttade med en bomullstuss över hela såret. Ville verkligen inte åka till sjukhuset trots att alla rekommendationer när jag googlade sa att det var viktigt för att vara säker på att få ett rent sår. Men jag tycker ändå att vi gjorde att bra jobb själva och jag kände mig inte bekväm med att besöka ett sjukhus på den lilla ön. På kvällen passade vi i alla fall på att äta massa god mat igen. Det får en ALLTID att må bättre.

Den natten kom värken, och jag sov nog sammanlagt en timme. Kunde inte ligga på min vänstra sida alls och att lyfta benet var omöjligt. Var tvungen att lyfta med mina händer för att ens kunna flytta benet. På morgonen gick det inte att böja benet utan jag gick som om jag hade ett träben. Det kändes som hela benet brann och jag behövde hjälp med att gå. Men envis som jag är visste jag att det var vår tredje och sista dag på ön och jag hade inte fått se alla ställen som fanns att se. Så vi bokade en chaufför för dagen som körde runt oss. Vi fick se: 
Kelingking Beach

Ett tempel

Angels BillabongBroken Beach

Vår fina chaufför som var SÅ snäll och väntade tålmodigt på mig medan de andra gjorde en vandring ner till en strand, höll min väska och gav mig en "tongkat" som det heter på indonesiska - nämligen en vandringsstav för att hjälpa mig gå. Helt enkelt en käpp som vi hade sagt på svenska haha. Sådär, det var uppdateringen om våra första dagar på Bali. Hoppas att nästa inlägg kan komma upp snart. Vi har nämligen inte internet i Brads lägenhet utan får använda våra mobiler. Just nu sitter jag på biblioteket i Cairns och har precis skaffat ett lånekort och lånat några böcker. Passade på att ta med min dator och minneskortet till kameran så jag kunde ladda upp några bilder. Idag är det torsdag och jag var på bodypump imorse. Ikväll har Brad fotbollsträning så jag velar mellan att gå tillbaka till gymmet för ett kvällspass eller stanna hemma och läsa en av mina böcker... Just nu är klockan 14.30 och jag ska snart gå tillbaka hem och lägga mig vid poolen ett tag. Det var lite molnigt imorse men solen kikade fram igen för nån timme sen. Ha en fin torsdag! 

PERTH

Efter fyra månader i Melbourne, en avklarad utbytestermin med godkända betyg i alla kurser så var det i torsdags dags att lämna Melbourne för gott. Det var med blandade känslor som jag åkte mot flygplatsen, ledsamt på grund av att min tid med alla vänner här är över men också skönt eftersom det varit så mycket problem och drama i lägenheten som jag bott i. Det var nära att jag inte ens fick tillbaka min deposition, men som tur var har jag tagit  bilder och dokumenterat flera händelser under tiden jag bott där, så jag kunde använda dem till min fördel som hot för pengarna. Så det var med lättnad som jag lämnade nyckeln på bordet och flyttade ut. 

Sen flög jag mot Perth och en och annan tår trillade ner längs kinden när jag läste mitt kort med alla hälsningar som mina kompisar skrivit. Hoppas verkligen jag får möjlighet att se alla igen nånstans i världen.

Tyvärr var mitt flyg försenat men när jag väl landade i mitt älskade Perth möttes jag av  Cissi och två pyjamastjejer. Tänk att det gått över tre år sedan jag anlände i Perth första gången som deras au pair. Så himla mysigt att träffa dem igen och dessutom få bo i huset några dagar och återuppleva mitt au pair liv och allt vad det innebär - att packa lunchlådor, sätta på skoluniformer, fixa frukost, borsta tänder, lämna på skolan, laga mat osv. Så så så härligt och hade jättemysiga dagar med tjejerna. Jag blev förvånad över hur allt var exakt likadant, jag kom till och med ihåg alla gator utantill och körde omkring som om jag aldrig hade lämnat. Vi firade midsommar, åkte ner till floden och åt glass, pysslade massor, åkte på marknad och åt crepes och hade filmkväll. Kändes verkligen som att komma hem på ett sätt. Perth kommer alltid vara speciellt för mig och alltid ett andra hem.

MELBOURNE

Här kommer några bilder från ett soligt Melbourne. Min sista promenad runt Southbank där jag har bott, the Federation Square, Botanical Gardens och Yarra river. 

SISTA DAGEN

Igår kväll möttes hela gänget upp på Asian Beer Cafe, ett studentställe intill vårt universitet där de har $5 pizza och $9 jugs med öl. Vi var 15-20 pers och satt och snackade en sista gång tillsammans. För de flesta var detta den allra allra sista kvällen.De flesta har köpt stora australiensiska flaggor som vi alla fått signera med våra namn och en liten hälsning. Så rolig idé! I de flesta länder bor man i studentkorridorer eller i ett hus med massa andra studenter och då är det väldigt vanligt att man hänger upp saker på väggarna, så alla här kommer hänga upp sina flaggor på väggarna. I Sverige är det vanligast att man bor själv, antingen i studentlägenhet, hyreslägenhet eller ett ställe man har köpt, som jag. Och mitt intryck är att vi bryr oss mycket mer om inredning hemma. Jag hade aldrig hängt upp en australiensk flagga på väggen där hemma, det hade förstört hela min inredning haha. Så jag nöjde mig med att köpa ett lite större vykort som viks på mitten med en bild på Melbourne. Lätt att spara och tar heller ingen plats. Igår fick helt enkelt alla mina vänner här signera det med små hälsningar. Och hittills har jag inte läst en enda... Vill inte gråta än. Så imorgon (torsdag) när jag sätter mig på planet till Perth och lämnar Melbourne på riktigt, då kommer jag ta upp mitt vykort och läsa vad alla har skrivit. 

Mindre än 24h kvar tills jag lämnar och de enda planerna jag har för idag är att packa, möta upp en tjej som ska köpa mina förvaringslådor som jag haft i lägenheten och sen i eftermiddag åka till Brunswick och träffa Georgia. Många har redan åkt idag och kan knappt fatta att det är min tur imorgon. Runt 12 ska jag åka mot flygplatsen, men innan dess ska jag till ett hem för hemlösa och donera alla mina sängkläder, filtar och kudde. Det går inte direkt att sälja och vill absolut inte slänga det. Känns så mycket bättre om det kommer till nytta. 

QUEEN VICTORIA MARKET

Hängde några timmar på Queen Victoria Market och tog en kaffe med Clara, Georgia och Jess. De behövde fixa några souvenirer samt presenter och sen köpte vi även armband till vårt lilla tjejgäng här borta <3 

JACUZZI

Två gånger den här veckan har vi hängt uppe på Claras rooftop. Där har hon både ett gym, pool samt jacuzzi. Så mysigt när det är kallt ute att få komma in i det varma poolrummet och simma för att sen hänga i en kokhet jacuzzi och snacka lite. Inte helt fel eftersom det är på 34e våningen med fantastisk utsikt över ett glittrande Melbourne. 

BESÖK I MELBOURNE IGEN

Förra helgen fick jag besök i Melbourne igen. Det var nämligen den engelska drottningens födelsedag vilket betyder röd dag här i Australien. Så Brad flög ner på fredagen och stannade till måndag eftermiddag. Vi beställde hem mat första kvällen eftersom han kom rätt sent, sen på lördagen träffade vi mina tjejkompisar på en kaffe i Brunswick och åkte sen till DFO Outlets för Brad ville shoppa inför Bali. På kvällen träffade vi hans kompisar i South Wharf. Söndagen och måndagen spenderade vi med långa promenader i Melbournes mysiga parker och käka god mat. 

Vårt hotell hade fantastisk hotell frukost och dessutom en takterrass där vi gick upp för att titta på solnedgången två kvällar.

Beställde hem kebab:

Fina fina Melbourne: 

Suddig bild från en lunch: Promenad längs Southbank mot South Wharf:Hotellfrukost: 

Takterrass: 

Våfflor med glass och jordgubbar på Pufflets:Promenad i Fitzroy Gardens: 

Thaimat till lunch:

AVSKEDSFEST

I torsdags var det avskedsfest som gällde. På tisdag åker de första, sen några på onsdag, på torsdag flyger jag och resten veckan efter. Vår utbytestermin är nu över, men har helt klart fått vänner för livet. Har pratat engelska konstant sedan jag flyttade hit, har endast haft en svensk kompis i Melbourne. Har kommit på mig själv med att prata engelska med mig själv även när jag är helt ensam. Och har även fått tänka både en och två gånger innan jag skickar ett meddelande till någon på svenska. Nu är det över och kommer för alltid vara ett fantastiskt minne. Tänk att jag sa i December 2015 när jag var i Melbourne med min familj "att en dag vill jag plugga i denna stad". Och den drömmen slog in. Tack Melbourne, tack RMIT och tack alla fina internationella vänner <3333 Fått kompisar från Europa, Nordamerika, Sydamerika, Afrika, Asien och Oceanien. Varenda världsdel. Och wow vilken fantastisk generation jag tillhör. Så öppna, förstående, insatta i politik, världsvana, ingen är dömande, medvetna, fantastiska åsikter gällande rasism och insatta i miljöproblem, är källkritiska och kan verkligen diskutera viktiga ämnen på ett öppet sätt och förstå varandra och vidga sina vyer. Stolt över att tillhöra den här generationen, så mycket som kommer ändras framöver i världen när vi sakta tar över. Framtiden är verkligen ljus. 

TILLBAKABLICK

Tänkte att jag skulle göra en liten tillbakablick på min tid här i Australien. Tiden har gått så fort och dessutom har jag endast uppdaterat bloggen periodvis. Säkert mycket som jag har missat att skriva om här.

Cairns 18 januari till 12 februari 

Jag landade i Carins den 18 Januari och jag åkte dit för att hälsa på Brad innan min utbytestermin började. Han jobbade fortfarande så jag spenderade dagarna med att ta sovmorgon, vara ute och springa eller hikea, ta långa promenader, ligga och läsa vid någon av poolerna på området där han bor, gå ner till utomhuspoolen vid Cairns Esplanade osv. Lugna, härliga semesterdagar helt enkelt. Varje kväll lagade han mat till mig och på helgerna var vi ute och körde omkring för att se staten Queensland. Jag har varit där förut så mycket fick jag se en andra gång, men det var även några ställen som jag fick besöka för första gången. Bland annat Palm Cove och Port Douglas. Vi firade även hans födelsedag med tårta och att fylla hela lägenheten med ballonger, och JAG blev även överraskad med en båttur i solnedgången med vin och middagsbuffé. Sen mötte vi upp hans kompisar och gick ut och festade. Jag åkte även själv till Green Island en av dagarna som han jobbade. Det blev mycket vandrande och många vattenfall. Magnetic Island 26 januari till 27 januari

Min andra helg i Cairns var det Australia day, vilket är deras nationaldag och alltså röd dag. Så vi körde ner mot Townsville och tog färjan över till Magnetic Island. Vi var dock tvugna att åka tillbaka redan på lördag eftermiddag, eftersom han skulle flyga till Sydney med jobb på söndagen för två dagar. Och veckan efter det skulle han iväg till Melbourne för att gå en kurs med jobb. 

Perth 4 februari till 8 februari

Så när han åkte till Melbourne några dagar, så passade jag på att flyga över till Perth och få träffa min värdfamilj och några kompisar där. Alltså ÅÅH jag ÄLSKAR verkligen Perth och Western Australia. Mitt absoluta favoritställe i hela Australien!!!

Efter Perth åkte jag tillbaka till Cairns igen och spenderade några dagar till med Brad, innan jag flög ner till Melbourne.

Melbourne 12 februari till 21 juni

Sen var det alltså dags för min utbytestermin på RMIT University. Jag har läst Introduction to Law, Criminal Justice, Foundations of Criminology samt Criminal Psychology. Så intressant, men också en intensiv termin. Varit otroligt mycket upp och ner, men har träffat fantastiska vänner och kommer verkligen komma ihåg den här terminen föralltid<3

Great Ocean Road

Hyrde en bil med tält på taket och körde längs kustvägen Great Ocean Road en av mina första helger i Melbourne tillsammans med Clara och Georgia.

Canberra 30 mars till 4 april 

På mitt påsklov flög jag till Canberra för att möta upp Brad. Vi åkte dit för att träffa hans familj och körde även ut till kusten för att fira min födelsedag, åkte och campade en natt och åt påsklunch hos hans farmor och farfar. Sydney 20 april till 26 April 

Efter Canberra flög Brad till Sydney för att gå en till kurs med jobb, den här gången i tre månader. Så jag åkte dit några dagar i April och hälsade på. 

Tasmanien 30 maj till 2 juni 

Ayers rock 5 juni till 7 juni 

Åkte tillbaka till Melbourne mellan alla dessa resor, och det som nu återstår är:

Perth 21 juni: jag åker dit för att bo hos min värdfamilj och återuppleva mitt au pair liv i några dagar.

Vietnam 26 juni: sen flyger jag direkt från Perth till Ho Chi Minh City i Vietnam för att resa runt i lite mer än två veckor. Jag kommer resa själv och kommer bland annat se ön Phu Quoc, åka tåg längs kusten med stopp i Da Nang och Nha Trang samt Hanoi. Från Hanoi kommer jag åka på en tur ut till risfälten i Sapa och sedan segla kring öarna i Ha Long Bay. 

Indonesien 13 juli: flyger från Ha Noi i Vietnam till Bali i Indonesien för att möta upp Brad. Där kommer vi resa runt till öarna Nusa Penida, Lembongan samt Gili Trawangan, och sedan till fastlandet och risfälten i Ubud, besöka några tempel och sen möta upp Elena och Clara i Seminyak innan vi flyger tillbaka till Cairns tillsammans. Och sen i slutet av Augusti nån gång landar jag i Sverige igen. 

BESÖK I MELBOURNE

I Maj kom Brad till Melbourne för att hälsa på en helg. Var så skönt att få slippa min trånga lägenhet med alla rumskompisar för några dagar och få bo på hotell. Vädret var inte det bästa under helgen men vi hann med en hel del ändå. 

Första kvällen hade vi planerat att kika lite mer på Indonesien och Bali. Vi har nämligen köpt flyg dit i Juli och vill jättegärna resa runt och hinna se så mycket som möjligt våra 10 dagar där. Dessutom regnade det utomhus så gjorde en liten inomhuspicknick och sen satt vi flera timmar framför datorn och kollade upp vackra stränder, öar och tempel som vi måste hinna med att se och försökte planera en bra reserutt utifrån det. Vi åt även frukost på the Pancake Parlour: 

Gick runt i city och vid floden:

South Melbourne Market: 

Mat uppe på en takterass: Middag på Pappa Rich:

Lunch nere vid floden Yarra River: Frukost på Naughty Boy Cafe: 

 

GRILLKVÄLL

I måndags var det röd dag här i Melbourne, vilket vi firade hela stora gänget med grillkväll hemma hos Georgia. Så mysigt att laga mat tillsammans och hänga med alla. Blev väldigt ledsen stämning ett tag då vi insåg att så fort vi lämnar så kommer vi aldrig mer få tillbaka det här livet. Vi kommer säkert hålla kontakten många av oss och hälsa på varandra runt om i världen (några resor är redan planerandet igång inför), men det här livet tillsammans, just här i Melbourne och på RMIT kommer vi aldrig aldrig mer få tillbaka. 

Ganska fantastiskt att jag har fått vänner här från varenda kontinent i hela världen (förutom antarktis då). I vår lilla grupp från RMIT med oss som kommit närmast varandra och umgåtts genom hela termin så kommer alla från England, Spaninen, Mexico och USA. Och sen lilla jag från Sverige. Och en kille från Danmark. Men majoriteten är engelsk- eller spansktalande så terminen har präglats av english breakfasts, spansk paella, spansk sangria, mexikansk tequila med inslag av ABBA som alla även älskar. Perfekt mix! Och tydligen så är den svenska låten "spelar lite dota" med Basshunter jättestor i Mexico roligt nog. Så när vi var på Tasmaninen och vi alla självklart pratar engelska med varandra, så brister en av de mexikanska killarna ut i sång och sjunger på svenska mitt i allt???? Så himla komiskt eftersom han inte visste att låten var på svenska. 

Kommer verkligen sakna alla här så fruktansvärt mycket. 

ROGUE DISTRICT

I tisdags mötte jag upp tjejerna på brunch i Brunswick. Vi gick till Rogue District eftersom jag sett några bilder därifrån på deras pannkakor, så jag har länge sagt till tjejerna att jag vill dit på brunch. Eftersom det är mitt i tentaperioden så har alla fullt upp så jag blev väldigt förvånad när alla från ingenstans skrev att vi borde gå dit på tisdag kl 12, utan att vi ens hade pratat om det. Vi möttes där och satt och försökte bestämma oss för vad vi skulle beställa väldigt länge, jag velade mellan pannkakorna som jag hört talas om men tyckte att de var lite för dyra, och mellan vanlig frukost med ägg och bacon. Tjejerna var väldigt på mig och alla sa att "det är klaaart du ska ha pannkakor, du kan ju bara beställa till bacon på sidan". Och "dricka vatten? Nej klart du ska ha en latte, kom igen. Sista brunchen här, bara att beställa allt du vill". Det slutade med att jag beställde pannkakorna trots allt. Innan maten kom skulle jag bara gå på toaletten och sen när jag kommer tillbaka har jag fått en present på min plats och alla skriker "surprise!!". Den här brunchen var alltså min födelsedagspresent, och det var därför de alla var så på mig med strunta i vad det kostade. Så himla söta! 
När vi firade alla våra födelsedagar i mars så fick jag en heliumballong där det stod "happy birthday", en tårta som alla hade bakat och ett kort som alla signerat och även skrivit att min present var att vi alla skulle göra något tillsammans. Men det hade jag helt glömt bort och därför hade jag inte alls förväntat mig det när de föreslog brunch. Jag fick även en jättefin ram med en bild på alla oss tjejer. Var så otroligt sorgligt när vi satt alla där tillsammans och tittade på bilden på oss och tänkte tillbaka på allt vi gjort här i Melbourne... Tänk att nästa vecka åker jag. 

 

Och WOW vad pannkakorna var fantastiska. Tim tam hot cakes med nutella och färska jordgubbar. Så smarrigt, men också en gigantisk portion så det slutade med att jag skickade tallriken runt bordet så de andra kunde hjälpa mig att äta upp.

1000 steps

Igårkväll hade jag jättesvårt att somna och hade även en krypande känsla i kroppen. Kunde inte riktigt komma till ro och kan bero på att jag nu har mindre än två veckor i Melbourne och snart kommer alla kompisar att åka en efter en. Dock har alla fortfarande tentor, det var i princip bara jag som hade turen att inte ha en enda tenta på mina kurser utan endast uppsatser att skriva. VI hade uppsatsinlämning samma vecka som de sista föreläsningarna, medan tentaperioden inte började förrän veckan efter det och sedan håller på till den 22 juni. Jag lämnade dessutom in alla mina uppsatser före inlämningsdatum och var helt klar den 27 maj, medan majoriteten av mina kompisar har sina sista tentor den 21 juni och inte riktigt kan slappna av än. De spenderar fortfarande varenda dag i biblioteket med att plugga och därför fick jag en idé igår när jag låg i sängen och vred mig fram och tillbaka att jag borde åka och vandra. Bara för att komma bort lite och faktiskt göra något eftersom alla ändå har fullt upp med plugg. Så jag tog fram mobilen och googlade upp en nationalpark i närheten, kollade upp tåg dit, packade en ryggsäck med frukt och vatten och la fram mina träningskläder. Och idag ringde klockan strax efter 05, fast jag vaknade redan 04 dock och låg vaken, men då gjorde jag mig klar, åt frukost och gick mot tåget. Satt sedan 1,5 timme och lyssnade musik och fick se fler och fler av Melbournes yttre områden utanför tågfönstret. Kom fram strax efter 8 till Dandenong nationalpark och vandringsleden 1000 steps som just är 1000 trappsteg haha, tyvärr är stegen ganska gamla och lutar lite. Och idag var det dessutom lerigt och halt på stentrapporna så fick hålla i mig i räcket ett par gånger för att inte halka. Vilket var lite jobbigt eftersom jag generellt går väldigt fort och tycker om att springa i trappor. Men så fort jag ökade takten så gled jag omkring i leran. Värst var nedåt! 

 

Det blev i alla fall en mysig liten onsdagsutflykt till skogen. Kul med lite natur jämfört med Melbournes stadsliv och konstanta trafik.

Imorgon är det torsdag och då ska vi allihopa ha avskedsfest hemma hos våra mexikanska vänner. Ser så mycket fram emot en sista kväll med alla men det kommer även vara otroligt sorgligt.