vendelawendt

Kategori: Australien

QUEEN VICTORIA MARKET

Hängde några timmar på Queen Victoria Market och tog en kaffe med Clara, Georgia och Jess. De behövde fixa några souvenirer samt presenter och sen köpte vi även armband till vårt lilla tjejgäng här borta <3 

JACUZZI

Två gånger den här veckan har vi hängt uppe på Claras rooftop. Där har hon både ett gym, pool samt jacuzzi. Så mysigt när det är kallt ute att få komma in i det varma poolrummet och simma för att sen hänga i en kokhet jacuzzi och snacka lite. Inte helt fel eftersom det är på 34e våningen med fantastisk utsikt över ett glittrande Melbourne. 

BESÖK I MELBOURNE IGEN

Förra helgen fick jag besök i Melbourne igen. Det var nämligen den engelska drottningens födelsedag vilket betyder röd dag här i Australien. Så Brad flög ner på fredagen och stannade till måndag eftermiddag. Vi beställde hem mat första kvällen eftersom han kom rätt sent, sen på lördagen träffade vi mina tjejkompisar på en kaffe i Brunswick och åkte sen till DFO Outlets för Brad ville shoppa inför Bali. På kvällen träffade vi hans kompisar i South Wharf. Söndagen och måndagen spenderade vi med långa promenader i Melbournes mysiga parker och käka god mat. 

Vårt hotell hade fantastisk hotell frukost och dessutom en takterrass där vi gick upp för att titta på solnedgången två kvällar.

Beställde hem kebab:

Fina fina Melbourne: 

Suddig bild från en lunch: Promenad längs Southbank mot South Wharf:Hotellfrukost: 

Takterrass: 

Våfflor med glass och jordgubbar på Pufflets:Promenad i Fitzroy Gardens: 

Thaimat till lunch:

AVSKEDSFEST

I torsdags var det avskedsfest som gällde. På tisdag åker de första, sen några på onsdag, på torsdag flyger jag och resten veckan efter. Vår utbytestermin är nu över, men har helt klart fått vänner för livet. Har pratat engelska konstant sedan jag flyttade hit, har endast haft en svensk kompis i Melbourne. Har kommit på mig själv med att prata engelska med mig själv även när jag är helt ensam. Och har även fått tänka både en och två gånger innan jag skickar ett meddelande till någon på svenska. Nu är det över och kommer för alltid vara ett fantastiskt minne. Tänk att jag sa i December 2015 när jag var i Melbourne med min familj "att en dag vill jag plugga i denna stad". Och den drömmen slog in. Tack Melbourne, tack RMIT och tack alla fina internationella vänner <3333 Fått kompisar från Europa, Nordamerika, Sydamerika, Afrika, Asien och Oceanien. Varenda världsdel. Och wow vilken fantastisk generation jag tillhör. Så öppna, förstående, insatta i politik, världsvana, ingen är dömande, medvetna, fantastiska åsikter gällande rasism och insatta i miljöproblem, är källkritiska och kan verkligen diskutera viktiga ämnen på ett öppet sätt och förstå varandra och vidga sina vyer. Stolt över att tillhöra den här generationen, så mycket som kommer ändras framöver i världen när vi sakta tar över. Framtiden är verkligen ljus. 

TILLBAKABLICK

Tänkte att jag skulle göra en liten tillbakablick på min tid här i Australien. Tiden har gått så fort och dessutom har jag endast uppdaterat bloggen periodvis. Säkert mycket som jag har missat att skriva om här.

Cairns 18 januari till 12 februari 

Jag landade i Carins den 18 Januari och jag åkte dit för att hälsa på Brad innan min utbytestermin började. Han jobbade fortfarande så jag spenderade dagarna med att ta sovmorgon, vara ute och springa eller hikea, ta långa promenader, ligga och läsa vid någon av poolerna på området där han bor, gå ner till utomhuspoolen vid Cairns Esplanade osv. Lugna, härliga semesterdagar helt enkelt. Varje kväll lagade han mat till mig och på helgerna var vi ute och körde omkring för att se staten Queensland. Jag har varit där förut så mycket fick jag se en andra gång, men det var även några ställen som jag fick besöka för första gången. Bland annat Palm Cove och Port Douglas. Vi firade även hans födelsedag med tårta och att fylla hela lägenheten med ballonger, och JAG blev även överraskad med en båttur i solnedgången med vin och middagsbuffé. Sen mötte vi upp hans kompisar och gick ut och festade. Jag åkte även själv till Green Island en av dagarna som han jobbade. Det blev mycket vandrande och många vattenfall. Magnetic Island 26 januari till 27 januari

Min andra helg i Cairns var det Australia day, vilket är deras nationaldag och alltså röd dag. Så vi körde ner mot Townsville och tog färjan över till Magnetic Island. Vi var dock tvugna att åka tillbaka redan på lördag eftermiddag, eftersom han skulle flyga till Sydney med jobb på söndagen för två dagar. Och veckan efter det skulle han iväg till Melbourne för att gå en kurs med jobb. 

Perth 4 februari till 8 februari

Så när han åkte till Melbourne några dagar, så passade jag på att flyga över till Perth och få träffa min värdfamilj och några kompisar där. Alltså ÅÅH jag ÄLSKAR verkligen Perth och Western Australia. Mitt absoluta favoritställe i hela Australien!!!

Efter Perth åkte jag tillbaka till Cairns igen och spenderade några dagar till med Brad, innan jag flög ner till Melbourne.

Melbourne 12 februari till 21 juni

Sen var det alltså dags för min utbytestermin på RMIT University. Jag har läst Introduction to Law, Criminal Justice, Foundations of Criminology samt Criminal Psychology. Så intressant, men också en intensiv termin. Varit otroligt mycket upp och ner, men har träffat fantastiska vänner och kommer verkligen komma ihåg den här terminen föralltid<3

Great Ocean Road

Hyrde en bil med tält på taket och körde längs kustvägen Great Ocean Road en av mina första helger i Melbourne tillsammans med Clara och Georgia.

Canberra 30 mars till 4 april 

På mitt påsklov flög jag till Canberra för att möta upp Brad. Vi åkte dit för att träffa hans familj och körde även ut till kusten för att fira min födelsedag, åkte och campade en natt och åt påsklunch hos hans farmor och farfar. Sydney 20 april till 26 April 

Efter Canberra flög Brad till Sydney för att gå en till kurs med jobb, den här gången i tre månader. Så jag åkte dit några dagar i April och hälsade på. 

Tasmanien 30 maj till 2 juni 

Ayers rock 5 juni till 7 juni 

Åkte tillbaka till Melbourne mellan alla dessa resor, och det som nu återstår är:

Perth 21 juni: jag åker dit för att bo hos min värdfamilj och återuppleva mitt au pair liv i några dagar.

Vietnam 26 juni: sen flyger jag direkt från Perth till Ho Chi Minh City i Vietnam för att resa runt i lite mer än två veckor. Jag kommer resa själv och kommer bland annat se ön Phu Quoc, åka tåg längs kusten med stopp i Da Nang och Nha Trang samt Hanoi. Från Hanoi kommer jag åka på en tur ut till risfälten i Sapa och sedan segla kring öarna i Ha Long Bay. 

Indonesien 13 juli: flyger från Ha Noi i Vietnam till Bali i Indonesien för att möta upp Brad. Där kommer vi resa runt till öarna Nusa Penida, Lembongan samt Gili Trawangan, och sedan till fastlandet och risfälten i Ubud, besöka några tempel och sen möta upp Elena och Clara i Seminyak innan vi flyger tillbaka till Cairns tillsammans. Och sen i slutet av Augusti nån gång landar jag i Sverige igen. 

BESÖK I MELBOURNE

I Maj kom Brad till Melbourne för att hälsa på en helg. Var så skönt att få slippa min trånga lägenhet med alla rumskompisar för några dagar och få bo på hotell. Vädret var inte det bästa under helgen men vi hann med en hel del ändå. 

Första kvällen hade vi planerat att kika lite mer på Indonesien och Bali. Vi har nämligen köpt flyg dit i Juli och vill jättegärna resa runt och hinna se så mycket som möjligt våra 10 dagar där. Dessutom regnade det utomhus så gjorde en liten inomhuspicknick och sen satt vi flera timmar framför datorn och kollade upp vackra stränder, öar och tempel som vi måste hinna med att se och försökte planera en bra reserutt utifrån det. Vi åt även frukost på the Pancake Parlour: 

Gick runt i city och vid floden:

South Melbourne Market: 

Mat uppe på en takterass: Middag på Pappa Rich:

Lunch nere vid floden Yarra River: Frukost på Naughty Boy Cafe: 

 

GRILLKVÄLL

I måndags var det röd dag här i Melbourne, vilket vi firade hela stora gänget med grillkväll hemma hos Georgia. Så mysigt att laga mat tillsammans och hänga med alla. Blev väldigt ledsen stämning ett tag då vi insåg att så fort vi lämnar så kommer vi aldrig mer få tillbaka det här livet. Vi kommer säkert hålla kontakten många av oss och hälsa på varandra runt om i världen (några resor är redan planerandet igång inför), men det här livet tillsammans, just här i Melbourne och på RMIT kommer vi aldrig aldrig mer få tillbaka. 

Ganska fantastiskt att jag har fått vänner här från varenda kontinent i hela världen (förutom antarktis då). I vår lilla grupp från RMIT med oss som kommit närmast varandra och umgåtts genom hela termin så kommer alla från England, Spaninen, Mexico och USA. Och sen lilla jag från Sverige. Och en kille från Danmark. Men majoriteten är engelsk- eller spansktalande så terminen har präglats av english breakfasts, spansk paella, spansk sangria, mexikansk tequila med inslag av ABBA som alla även älskar. Perfekt mix! Och tydligen så är den svenska låten "spelar lite dota" med Basshunter jättestor i Mexico roligt nog. Så när vi var på Tasmaninen och vi alla självklart pratar engelska med varandra, så brister en av de mexikanska killarna ut i sång och sjunger på svenska mitt i allt???? Så himla komiskt eftersom han inte visste att låten var på svenska. 

Kommer verkligen sakna alla här så fruktansvärt mycket. 

ROGUE DISTRICT

I tisdags mötte jag upp tjejerna på brunch i Brunswick. Vi gick till Rogue District eftersom jag sett några bilder därifrån på deras pannkakor, så jag har länge sagt till tjejerna att jag vill dit på brunch. Eftersom det är mitt i tentaperioden så har alla fullt upp så jag blev väldigt förvånad när alla från ingenstans skrev att vi borde gå dit på tisdag kl 12, utan att vi ens hade pratat om det. Vi möttes där och satt och försökte bestämma oss för vad vi skulle beställa väldigt länge, jag velade mellan pannkakorna som jag hört talas om men tyckte att de var lite för dyra, och mellan vanlig frukost med ägg och bacon. Tjejerna var väldigt på mig och alla sa att "det är klaaart du ska ha pannkakor, du kan ju bara beställa till bacon på sidan". Och "dricka vatten? Nej klart du ska ha en latte, kom igen. Sista brunchen här, bara att beställa allt du vill". Det slutade med att jag beställde pannkakorna trots allt. Innan maten kom skulle jag bara gå på toaletten och sen när jag kommer tillbaka har jag fått en present på min plats och alla skriker "surprise!!". Den här brunchen var alltså min födelsedagspresent, och det var därför de alla var så på mig med strunta i vad det kostade. Så himla söta! 
När vi firade alla våra födelsedagar i mars så fick jag en heliumballong där det stod "happy birthday", en tårta som alla hade bakat och ett kort som alla signerat och även skrivit att min present var att vi alla skulle göra något tillsammans. Men det hade jag helt glömt bort och därför hade jag inte alls förväntat mig det när de föreslog brunch. Jag fick även en jättefin ram med en bild på alla oss tjejer. Var så otroligt sorgligt när vi satt alla där tillsammans och tittade på bilden på oss och tänkte tillbaka på allt vi gjort här i Melbourne... Tänk att nästa vecka åker jag. 

 

Och WOW vad pannkakorna var fantastiska. Tim tam hot cakes med nutella och färska jordgubbar. Så smarrigt, men också en gigantisk portion så det slutade med att jag skickade tallriken runt bordet så de andra kunde hjälpa mig att äta upp.

1000 steps

Igårkväll hade jag jättesvårt att somna och hade även en krypande känsla i kroppen. Kunde inte riktigt komma till ro och kan bero på att jag nu har mindre än två veckor i Melbourne och snart kommer alla kompisar att åka en efter en. Dock har alla fortfarande tentor, det var i princip bara jag som hade turen att inte ha en enda tenta på mina kurser utan endast uppsatser att skriva. VI hade uppsatsinlämning samma vecka som de sista föreläsningarna, medan tentaperioden inte började förrän veckan efter det och sedan håller på till den 22 juni. Jag lämnade dessutom in alla mina uppsatser före inlämningsdatum och var helt klar den 27 maj, medan majoriteten av mina kompisar har sina sista tentor den 21 juni och inte riktigt kan slappna av än. De spenderar fortfarande varenda dag i biblioteket med att plugga och därför fick jag en idé igår när jag låg i sängen och vred mig fram och tillbaka att jag borde åka och vandra. Bara för att komma bort lite och faktiskt göra något eftersom alla ändå har fullt upp med plugg. Så jag tog fram mobilen och googlade upp en nationalpark i närheten, kollade upp tåg dit, packade en ryggsäck med frukt och vatten och la fram mina träningskläder. Och idag ringde klockan strax efter 05, fast jag vaknade redan 04 dock och låg vaken, men då gjorde jag mig klar, åt frukost och gick mot tåget. Satt sedan 1,5 timme och lyssnade musik och fick se fler och fler av Melbournes yttre områden utanför tågfönstret. Kom fram strax efter 8 till Dandenong nationalpark och vandringsleden 1000 steps som just är 1000 trappsteg haha, tyvärr är stegen ganska gamla och lutar lite. Och idag var det dessutom lerigt och halt på stentrapporna så fick hålla i mig i räcket ett par gånger för att inte halka. Vilket var lite jobbigt eftersom jag generellt går väldigt fort och tycker om att springa i trappor. Men så fort jag ökade takten så gled jag omkring i leran. Värst var nedåt! 

 

Det blev i alla fall en mysig liten onsdagsutflykt till skogen. Kul med lite natur jämfört med Melbournes stadsliv och konstanta trafik.

Imorgon är det torsdag och då ska vi allihopa ha avskedsfest hemma hos våra mexikanska vänner. Ser så mycket fram emot en sista kväll med alla men det kommer även vara otroligt sorgligt. 

SOLUPPGÃ…NG

Här kommer lite fler bilder från Ayers rock. Första dagen så åkte jag ju direkt på en kvällsutflykt med kameler. Kom tillbaka rätt sent och gick och la mig direkt eftersom jag skulle upp tidigt dagen efter. 04.00 ringde klockan och det var bara att gå upp, byta om och återigen bli upphämtad av en buss på mitt hotell. Den här gången åkte vi mot en utsiktsplattform precis intill Uluru där vi fick frukost bestående av kaffe, te, varm choklad och muffins. Åt lite frukost i mörkret och gick sedan till plattformen där vi såg den otroligt vackra soluppgången över Uluru. Tog huur många bilder som helst eftersom det var så otroligt vackert. Riktigt kyligt innan solen var helt uppe och det ät var magiskt att gå omkring i den krispiga kylan och se ett av världens underverk framför en rosafärgad himmel. 

Var tillbaka på hotellet redan vid 8.30. Så jag tog en liten promenad tvärsöver hotellanläggningen till den lilla byn bestående av en souvenirshop, en supermarket, ett café och några andra små butiker. Tror jag skrev detta redan första dagen jag landade i Ayers rock, men detta ställe består inte av något annat förutom flygplatsen och Ayers rock resort som är ett område där alla fem hotell ligger på samma gata i en stor rondell. I mitten av rondellen är det en liten park med röd sand där man kan gå tvärsöver till alla hotell och deras privata restauranger och den lilla byn som är den enda civilisationen. Sen är det kamelfarmen, Uluru, Kata Tjuta och öken öken öken. Närmaste stad är Alice Springs som ligger nån timme bort, förutom det är det flera dagars bilkörning för att komma till kusten där alla andra städer i Australien ligger. Tog en morgonkaffe på det lilla caféet och löste lite sudoku. Det fanns nämligen inget internet alls på hela anläggningen, om man inte betalade, så det var tur att jag hade min sudoku-bok med mig och kunde underhålla mig själv. Så mysigt att sitta där med min kaffe i lugnet så tidigt på morgonen.

Sen på kvällen blev jag upphämtad igen, den här gången efter solnedgången och blev sedan körd till the Field of Lights. Vi blev guidade in till området som är ett gigantiskt konstverk från en brittisk konstnär. Ett stort fält bestående av 50.000 små lampor. Guiden berättade lite om bakgrunden innan vi fick gå in på fältet för att själva vandra runt. Och då sa han att eftersom det är så mörkt och lamporna är så små, så är det jättesvårt att fånga på bild. Så han påminde oss om att bara ta några få bilder och sen vandra runt och njuta av det med våra egna ögon istället och ta bilder till vårt minne istället för kameran. Det kändes väldigt viktigt att få höra det eftersom jag personligen älskar älskar att ta bilder. Jag älskar att efter en resa kunna bläddra igenom hundratals bilder och se vad jag gjort. Speciellt när man reser runt såhär och ser så otroligt många platser på bara några månader så får man uppleva otroligt mycket på en gång, och att då i slutet av dagen kunna kolla igenom sina bilder och återuppleva det gång på gång är verkligen guld värt. Men som han sa, det är också viktigt att njuta av nuet. 
Han hade rätt i att det var svårt att fota detta gigantiska fält av lampor, så ifall han inte hade sagt det innan hade jag nog blivit besviken när jag gått in där eftersom jag inte lyckades fånga det på bild exakt så som det såg ut. Men nu kunde jag ta några och sen acceptera att det aldrig kommer se likadant ut på bild, och istället bara gå i tystnad och titta på alla tusentals lampor. Som tur är så har jag ändå en väldigt bra kamera som tar fantastiska bilder i mörker som verkligen fångar känslan och stämningen, till skillnad från mobiler som blir helt mörka eller kameror som endast kan ta bilder med blixt i mörker och då inte lyckas fånga själva stämningen.

I bakgrunden var det även en gigantisk skogsbrand en bit bort, något som är väldigt vanligt här i öknen och även viktigt för att de lokala planerna ska kunna fortsätta leva (många ökenplantor sprids via eld och aska). Skogsbranden gjorde även att en stor del av himmeln var orangefärgad, riktigt häftig upplevelse att få se. 

Såhär såg det ut i mobil: 

Och några helt okej bilder från kameran. Man kan till och med se lite av skogsbranden på himmeln i några bilder:
Såhär såg de flesta kamerabilder ut dock haha, otroligt suddigt: 

Tog sedan några bilder på broschyren istället: 

SOLNEDGÃ…NG

Första dagen i Ayers rock landade jag runt 12.15. Åkte till Ayers rock resort där jag skulle bo på ett hotell som heter Outback Pioneer hotel & Lodge där jag checkade in i deras korridor. Gick runt på området och upp till deras utkiksplats där man kunde se Uluru. Vid fyra blev jag upphämtad på hotellet av en guide tillsammans med några andra. Vi åkte till Ayers rock kamelfarm där vi skulle rida på kameler i solnedgången. Så himla roligt och kamelerna var verkligen gigantiska. Turen pågick i lite mer än en timme och fast vi var långt borta så fick vi fina bilder med både Uluru samt Kata Tjuta i bakgrunden. När vi kom tillbaka till farmen blev vi serverade på nybakat bröd, tortilla chips, nötter och dippsåser samt öppen bar och även kaffe, te, varm choklad mm. Hur mysigt som helst. 

Så otroligt mäktigt att äntligen få ha varit i Ayers rock och fått se både Uluru samt Kata Tjuta. När jag var liten och först fick se bilder från det gigantiska landet på andra sidan jorden som heter Australien, så var det just bilderna från Uluru som fastnade i mitt minne. Röd sand, kängurus och Ayers rock var det enda jag visste om landet down under långt innan jag fick höras talas om alla städer såsom Sydney, Melbourne, Brisbane m.m. Det var en av de platser jag jättegärna ville se första gången jag bodde i Australien, men det blev helt enkelt inte av. Så att nu äntligen ha fått vara där är helt fantastiskt. 

Detta är Uluru bakom mig: 

Och detta Kata Tjuta:

Där jag bodde: 

Hade tagit med mig några konservburkar i mitt handbagage eftersom jag visste att jag skulle till en liten by med endast ett supermarket = svindyra priser. Tur att jag gjorde det för all mat var verkligen så dyr i Ayers rock. En dag åt jag bönor som jag köpt för 16kr med tonfisk för 10kr.

Utkiksplatsen från mitt hotell med en skogsbrand bakom Uluru.
(Måste vara min pappa som smittat av sig med att peka på sevärdheter haha):

Såhär såg det ut när jag red kameler i solnedgången: 

Ayers rock

Igår vid 12.15 landade jag i Ayers rock som ligger i Australiens mitt. Runt mig finns absolut inget annat förutom flygplatsen och Ayers rock resort där alla hotell ligger längs samma gata. Detta är den enda civilisation på flera hundra kilometers avstånd. Här finns endast en affär, en bankomat och hotellens egna restauranger. Hur mysigt som helst, men givetvis otroligt dyrt. Det finns inget anledning att åka hit förutom för att se den kända och gigantiska klippan Uluru. Jag är bara här I tre dagar och allt kommer kretsa kring Uluru. Direkt igår åkte jag på en kameltur i solnedgången och imorse var jag uppe för att se soluppgången. Har redan hur många bilder som helst, men får vänta med att ladda upp alla tills jag har bättre internet.

MELBOURNE

Hösten har kommit till Melbourne och färgat alla löv röda, orange och gula. Dagarna spenderas med att promenera runt i denna vackra stad, äta frukost med kompisar, springa runt Albert Lake, ta en kaffe inne i city m.m. Mina dagar här är räknade och snart är det dags för ännu mer resande. 
Food truck festival:Promenad i South Melbourne: Frukost i South Yarra på SOS Café: Springtur runt Albert Lake i soluppgången: Solnedgång vid floden: 

TASMANIEN

Hej igen! Jag har kommit ur den mörka perioden och kämpat mig igenom de sista veckorna av den här terminen. Fyra uppsatser skulle skrivas och jag satt dag ut och dag in flera timmar i sträck inne på biblioteket på mitt universitet vardag som helg för att skriva. Förra söndagen lämnade jag in den sista uppsatsen en vecka före deadline och därmed var den här terminen över. Nu återstår endast rättning och betygsättning av alla kurser sen är min utbytestermin officiellt över. 

I början av terminen i februari bokade jag, Clara och Georgia en resa till den australiska staten Tasmanien som ligger söder om Melbourne. Ett ställe jag ännu inte besökt men har hört så mycket bra om. Det är den kallaste staten i hela Australien och är känd för sin natur och närhet till djurliv. Under veckorna som gått denna termin har vi blivit fler och fler på resan, och när vi flög förra onsdagen så var vi 7 kompisar från mitt universitet. Jag, Georgia, Clara och Elena hade en liten bil med tält på taket och körde runt ön tillsammans med Pep, Jess och Diego som hade hyrt en campervan. Vi hade bara fyra dagar så fick sålla lite bland alla platser vi ville se. Som tur var så hade Pep varit där förut och planerade hela resan så vi skulle ha tid att se alla platser som han tyckte var absolut bäst. 

Dock blev jag sjuk precis innan resan och hade ont i halsen och hostade samt snorade konstant. Inte den bästa kombon med en campingresa i den kallaste staten. Frös konstant och sov i min sovsäck med tre byxor, fyra tröjor, koftor och jacka samt halsduk och mössa och en filt ovanpå allt. Men trots de extremt kalla eftermiddagarna samt nätterna så var det en helt fantastisk resa. Var uppe i soluppgången varje morgon och solnedgången som var redan vid 16.30 var helt fantastisk. 

Naturen var lika vacker som förväntad och vi såg så mycket vilda djur på nära håll som jag inte ens trodde var möjligt. Dock är djurlivet mest aktivt vid soluppgång och solnesgång, och när vi skulle ner till stranden en morgon krockade Pep med en wallaby som skadades och låg och sprattlade längs vägkanten. Vi blev alla väldigt berörda och jag började till och med gråta. Detta är extremt vanligt och man ser döda djur överallt längs vägarna. Det finns ett nummer man kan ringa för skadade djur men när vi gick ur bilen för att se var wallabyn blev träffade så hade den redan gått bort. Flyttade bort det lilla djuret från vägen och sa till varandra att han i alla fall fick en sista vacker soluppgång.

När vi en dag senare körde genom Bruny Island i mörkret på väg till vår campingplats så såg vi vilda djur varannan minut. Det låter överdrivet, men det gick inte ens 200m utan att en possum sprang över vägen, en prickig quoll blev paralyserad av våra ljus och sprang runt kring hjulen eller att en känguru/wallaby hoppade ut rakt framför bilen så jag fick tvärbromsa. Jag körde längst fram i mörkret och var därför den som fick väja för alla djur. Vi räknade till över 50 djur som sprang antingen precis längs vägkanten eller precis framför bilen. Pep fick se till att hålla långt avstånd eftersom jag tvärstannade minst en gång varje kilometer som vi körde. En kväll hade vi även lagat mat ute och hade satt oss inne i campervanen för att spela kort innan läggdags då vi hörde ett prasslande utanför bilen, vi öppnar dörren och lyser med ficklampor och ser en stor possum stå på toppen av vår diskhög och äta upp alla matrester. Jag har nog aldrig skrikit så högt i mitt liv. Denna resan har vi alltså sett: wallabys, kängurus, bettongs som är små miniminikängurus (mindre än wallabys), tre olika arter av prickiga quolls som är tydligen heter pungmårdar på svenska och possums som är pungråtta. Possums har jag sett ett par gånger i Melbournes parker efter solnedgången, men här såg vi hur många som helst varje dag. Gjorde misstaget en kväll att parkera under ett träd, så vi blev vettskrämda när vi borstade tänderna och insåg att vi hade tre stycken ovanför oss i trädet. Den natten skakade hela bilen och tältet till ett antal gånger så vi är rätt säkra på att de måste ha hoppat ner på oss...

Här kommer i alla fall några bilder från resan:

På väg mot Tasmanien där vi landade i the state capital Hobart

Coles BayPort Arthur The Gulch Hiking vid Wineglass Bay där vi såg hur många vilda wallabys som helstSoluppgång vid Bay of Fires LauncestonSolnedgång i St Helens 

Soluppgång på Bruny Island Marknad i HobartFör att hålla kostnaderna nere så använde vi oss av appen CamperMate och valde endast campingplatser som var gratis. Vi hade även ett stormkök i bilarna där vi kokade vatten och åt soppa eller nudlar nästan varje dag. En kväll köpte vi hamburgare, bröd, grönsaker och sås som vi delade på allihop och grillade tillsammans. Att resa behöver inte alls vara dyrt. 

Det som kan vara svårt när man reser många är att dela upp kostnader. Dock finns det ännu en hjälpsam app som löser just typiska reseproblem. Med splitwise kan man skapa små grupper och sedan lägger alla in var och en vad man betalat för, och mellan vilka i gruppen som priset ska delas mellan. Sen i slutet av resan så räknar appen ut exakt hur mycket och vilka som ska betala vem så det ska bli jämt. Helt perfekt! T.ex. så betalad Georgia för hyrbilen, jag betalade för all bensin, sen betalade någon för färjan, någon för mat, ibland köpte vi mat som alla 7 delade på, ibland delade tre stycken på bröd för frukost. Då kan jag lägga in alla bensinkostnader, och i gruppen "Tasmania" väljer jag de som var i min bil. Och den som betalade brödet lägger också in det i appen och väljer de personerna som delade på det. På så sätt räknas allt ut smidigt i slutet och ingen har betalat mer än någon annan. Perfekt sätt att lösa pengaproblem för fattiga studenter och se till att ingen har betalat mer än någon annan i slutet. 

.

Mitt mående pendlar väldigt mycket upp och ner. Från bra, till dåligt, till väldigt bra och till väldigt väldigt dåligt. Detta är en del av mig och något jag levt med hela mitt liv. Vad som händer på insidan syns inte på utsidan och därför är det svårt att förstå vad andra går igenom.

Mina första veckor i Australien och Melbourne var otroligt bra. Nya kompisar, nya platser, nya händelser och aktiviteter. Alltid något på gång och jag hade så roligt. Men precis som alltid så kommer livet ikapp en, och för mig innebär det att må dåligt. Första veckorna i skolan går alltid bra, prata med nya personer och gå in i klassrum. Men sen kommer ångesten sig smygandes. Det värsta för mig med ångest är att det innebär total irrelevant rädsla och överdriven oro i proportioner som inte är relevant för den situationen. Att uppleva fysiska reaktioner i samband med ångest såsom hjärtklappning, svårt att andas, torr mun, bröstsmärtor, magsmärta, kvävningskänsla, andnöd eller att det sätter sig på sinnen såsom hörsel, tal och syn. Att det känns som det ringer i öronen, stammar och inte kan prata korrekt eller att man har dimma framför ögonen och inte kan uppleva världen med klarhet så som den är, att det istället känns som om något avskärmar en från att delta i den riktiga världen.  Att uppleva detta är relevant när man upplever ångest i samband med ett överfall, en olycka eller ifall man blir jagad. 

Det är dock inte normalt att känna det här i såpass vanliga situationer som att åka buss, gå till skolan, sitta på en föreläsning, delta i ett seminarium. Men det gör jag. 

Det har blivit en del av mig och något jag har fått lära mig att acceptera. Terapi har hjälp mig en hel del, hjälp mig med verktyg för att lätta ångesten. Men det har också lärt mig att det inte går att trolla bort, utan det är helt enkelt man ständigt måste jobba med. Vissa dagar är bra, vissa är extremt dåliga som sagt. 

På ett sätt var det värre när jag var yngre, när man tvingas in i detta inrutade liv som grundskola och gymnasium innebär. Det var svårt att hitta andrum då. Nu för tiden är det lättare för jag skapar mig mitt eget andrum. Vaknar jag en morgon och det känns som om någon står på mitt bröst och det är svårt att andas - ja då går jag helt enkelt inte till skolan. Det är inte värt det för mig. 

Det värsta med social fobi och ångest är att det etsar sig fast vid vissa tillfällen. För mig är det skola. Det var en så stor del av mitt liv under alla mina skolår så nu är det enkelt en lika vanliga del av skollivet som läxor och prov. På ett sätt är det lättare för mig att jobba, för jag har ingen ångest förknippad med jobb. Och det är skönt. Jag är tacksam för det eftersom att ha en tjänst på 85% i 1,5 år, alltså parallellt med mina tre första terminer på högskola har varit lite av en räddning. Ett ställe utan ångest där folk räknar med mig, jag har ansvar och även en plats att skylla på om ångesten smyger sig på. "Jag kan tyvärr inte delta i seminariet eftersom jag måste jobba, jag kompletterar skriftligt istället". 

Men jobb är heller inte helt ångestfritt. En så alldaglig grej som ett möte kan framkalla sån enorm ångest att jag inte vet var jag ska ta vägen. Då sätter den sig på mina sinnen igen. Svårt att prata, höra och se. Jag är inte längre en del av denna världen. Allt handlar om att överleva. 

Alltid en irrelevant känsla av rädsla. Att det handlar om mitt liv. Att få en fråga handlar om död. Så känns det inom mig.

Jag minns ett möte förra våren då vi skulle gå runt rummet och säga några meningar var. Jag stammade, svettades och hade hjärtklappning. Jag stammade fram en liten ynka mening, tittade ner i golvet och det kändes som om mitt hjärta skulle explodera. Efteråt kastade jag mig ur rummet, tog alla mina grejer och cyklade hem så fort jag kunde med tårarna rinnandes längs kinderna. Efteråt är det inte tanken på vad som hänt som är värst - utan varför är jag så onormal? Varför kan jag inte göra en så enkel sak som att prata? Säga min åsikt inför en grupp? 
Jag har massor av åsikter. Jag älskar att diskutera. Men det måste vara på mina villkor och absolut inte i grupp. Då låser det sig helt för mig...

Anledningen till att jag skriver detta är för att det har hänt igen. Jag har haft en väldigt väldigt dålig period. Det har kommit smygandes. Började med att det var jobbigt att sitta på ett seminarium här på mitt universitet i Melbourne, helt normalt. Det är jobbigt i Sverige också så det är klart att det är snäppet jobbigare här på ett nytt språk. Sen kommer föreläsningarna. Att ha folk bakom mig är jobbigt. Att ha folk bredvid mig är jobbigt. Att gå in i ett klassrum omringad av människor är jobbigt. Vilket gör att jag tillslut slutar gå. Och så fort jag går in i en dålig fas, då sprider det sig som pesten. Att träffa mina fina kompisar blir jobbigt. I alla fall om vi är fler än tre. Att vara 3-4 är okej, men fler - då jävlar är det jobbigt. Jag säger ingenting. Detta gör att jag distanserar mig mer och mer. Ställer in planer, svarar mer och mer sällan när mina kompisar skriver, skyller på mycket skolarbete, att jag börjar bli sjuk osv.

Efter flera veckor av bra till halvdåligt mående som successivt blir sämre och sämre så krashade jag helt i lördags. Vaknade och såg svart, hela världen var svart och varje tanke var svart. Inget positivt med någonting så långt ögat kunde nå. Svårt att andas, kändes som om någon stod på mig, såg inte mening i något alls. Låg i sängen hela dagen. Ignorerade min mobil och alla som hört av sig totalt. Gjorde ingenting, pratade inte med någon. Jag bara grät, tittade upp i taket, vände lite på mig i sängen, grät ännu mer. Åt inget, drack inget. Låg och svettades, darrade och försökte andas. Fick den ena olästa meddelandet efter det andra. Mina kompisar ringde. Men jag märkte ingenting. Tittade inte på min mobil på flera timmar. 

Jag har varit med om detta så många gånger förut. Och det enda jag försöker göra där och då är att ändra mina tankar. Försöka komma på något jag vill göra och något jag vill äta. Hade jag velat ha glass, då hade jag minsann gått och köpt glass. Minsta lilla för att komma på bättre tankar. Men nej, en sån dag vill jag absolut ingenting och kan inte se minsta lilla glädje i något alls. 

Livslusten försvinner. Kroppen känns avdomnad. Ingen tidsuppfattning. Ingen energi. Negativt tankemönster. Känner sig sårbar, hjälplös och som att det inte finns någon väg ur det och att man aldrig någonsin kommer ta sig ur det.

Bara ångest, rädsla och stress som blir till panik. 

Efter att ha kämpat med detta i år så har jag börjat bli bättre på att identifiera när det är på väg och vad som hjälper mig att hålla mig i schack. Att träna hjälper något enormt mycket och är en nyckel till att hålla mental ohälsa på avstånd. Men även att konstant göra något, ha små mål och även umgås med folk. Jag mår bra av allt som är visuellt. Som att ha en kalender och skriva ner allt i. Att göra listor över allt jag ska göra, köpa och planera för. Jag mår bra av att ha små saker i vardagen som alltid är densamma. Som ett träningspass eller bara en sån enkel sak som att ha en bringare med vatten i kylskåpet och ha en morgonrutin med att alltid dricka ett stort glas vatten och ta vitaminer på morgonen. Bara att göra något som jag vet är bra för mig. Att börja dagen så gör det lättare att fortsätta dagen på samma sätt - att göra små saker som är bra för mig.

Även om jag är en introvert personer som hämtar och laddar energi från att vara ensam så behöver jag även vara runt människor. Det hjälper mig också att må bra. Men när det väl gått såhär långt så går det bara inte. Det är lättare att stänga människor ute. 

"Jag finns här för dig"

"Hör av dig om det är något"

"Du vet att du kan prata med mig om allt"

Ja, jag vet. Men vad ska jag säga? Hur ska jag bara skicka ett sms sådär och förklara allt som pågår inom mig? Jag har inte hört av mig till en enda kompis här på 4 dagar. Jag har så många missade samtal... Så många sms... Men att stänga ute är lättare. Första dagarna är jag ett enda tomt skal med svart hål inom mig som suger ut allting från mig. Det är fysiskt omöjligt att göra någonting. Men sen när det sakta blir lite bättre och jag är mer medveten om omvärlden - hur ska jag göra då? Att bara gå tillbaka och träffa kompisar fungerar inte. Låtsas som ingenting? Som om allt är som vanligt? Men ingenting är som vanligt. Att träffa kompisar och höra de fråga hur det är fatt, om det är något de kan göra och se dem tycka synd om mig fungerar inte, jag klarar inte av det. Det gör bara allt ännu värre för det finns inget som de kan göra. De vet inte hur de ska reagera, och jag vet inte ens hur jag vill att de ska reagera och bete sig. Så det är lättare att ta det i min takt, jag hör bara av mig helt enkelt när jag är ute ur det. När jag kan le igen, när jag kan skratta igen. 

Men just nu går det inte. Jag har raderat mina appar med sociala medier, i alla fall de flesta. Facebook, messenger, snapchat, whatsapp. Jag vill inte se när alla skriver till mig. Det är bara jobbigt. 

Jag vet inte riktigt vad syftet var med att skriva detta. Kanske ett försök att lätta lite på alla känslor inom mig. För just nu är allt bara svart. Men det blir så väldigt ofta för mig. Det kommer försvinna. Men en del av det jobbiga är att jag vet att det kommer komma tillbaka. För det gör det alltid. Och detta är bara något jag måste acceptera.