vendelawendt

VIETNAM

I måndags var jag lite känslosam. Hade min sista dag med tjejerna och släppte av dem hos deras familjekompisar på kvällen. Efter att ha sagt hejdå så skulle jag köra tillbaka till huset, packa det sista och sen åka till flygplatsen och vidare mot Vietnam. Men i bilen på väg tillbaka blev jag oväntat väldigt ledsen och fick så ont i hjärtat. Kändes jättejobbigt att säga hejdå och sen packa ihop och lämna Perth igen, jag trivs verkligen så bra där. Och att nu säga hejdå till tjejerna och inte veta när jag kommer se dem igen kändes förvånansvärt jobbigt. Tror också det var mycket oro och nervositet inför resan till Vietnam. Jag bokade biljetterna redan i Februari och det kändes som en evighet kvar, och plötsligt var resan samma kväll och fast jag trivs med att resa själv och tycker det är spännande och tillkommer givetvis mycket oro. Så det var mycket känslor på samma gång och när jag pratade med Brad i telefon och försökte förklara så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Men han är som alltid bra på att lugna mig så det kändes bra igen efter en stund. Jag duschade, packade ihop allt och runt 22 åkte jag till flygplatsen. Dock har det varit såååå mycket de senaste veckorna med all skit i lägenheten, mina pengar som jag inte fick tillbaka och dessutom har jag heller inte fått tillbaka depositionen från när vi hyrde bil på Tasmanien. Så jag låg ute med mycket pengar som jag inte visste om eller när jag skulle få tillbaka, har periodvis inte mått jättebra där jag bott, min telefon som gått sönder och att jag dessutom glömt säkerhetsdosan till mitt svenska bankkort så jag inte kunnat betala för något etc etc. Mycket stress och orosmoment - jag vet att allt ALLTID löser sig och det har det gjort. tillslut Men jag är ändå en sån person som påverkas av allt.

P.g.a. av allt detta hade jag helt glömt bort att kolla upp visum till Vietnam och hamnade i en situation där de knappt lät mig checka in på planet till Vietnam. Herregud, där stod jag själv på flygplatsen klockan 23, var så otroligt trött och hade glömt kolla upp en så viktig sak. Jag höll på att skämmas ihjäl eftersom det inte alls är likt mig! Men det löste sig - som allt alltid gör. Oavsett så får man 15 dagar att resa runt i landet, problemet var att min utresebiljett var efter 17 dagar och därför behövdes ett visum. Men jag skrev på ett papper på flygplatsen att jag åkte dit på egen risk - i värsta fall behövde jag köpa en utresebiljett den 15 dagen. Hade lätt gå att lösa med att flyga till Kambodja 2-3 dagar och sen tillbaka till Vietnam. Men det hade kostat mer pengar. Jag gick i alla fall direkt in på Vietnams regerings hemsida och ansökte om ett akutvisum. Det skulle ta 4 arbetstimmar att få det godkänt och som tur var hade jag fått det godkänt när jag väl landade i Vietnam. Men det resulterade även i dålig sömn på mina flyg och otroligt mycket huvudvärk. Inte den bästa starten på resan, men det är exakt sånt här som får en att växa som person. 

Man lär sig verkligen av alla misstag och bara att resa runt bland främmande kulturer är otroligt lärorikt. Min första kulturkrock inträffade på min mellanlandning i Kuala Lumpur i Malaysia. Jag stod i en lång kö till toaletterna som gick framåt i snigelfart. Jag förstod inte varför eftersom det var jättemånga toaletter där inne. Tänkte att de var väl sönder eller något. När jag nästan är framme säger några framför mig på malajsiska att jag kan gå före och in på de lediga toaletterna. Jag förstod ingenting och då går en tjej förbi mig och säger med tysk brytning att alla lediga toaletter är europeiska toaletter, och att de andra i kön väntar på "squat-toaletterna": Detta hade jag helt glömt bort från när jag reste runt själv i Malaysia för över två år sedan. De har ju knappt vanliga toaletter där! Det som gäller för lokalinvånarna är ett litet hål i marken som man måste sätta sig på huk ovanför. Haha, tack och lov fanns det europeiska toaletter och jag kunde gå rakt in utan kö. Fördel! 

En annan kulturkrock var när vi skulle gå igenom säkerhetskontrollen inför vår boarding till planet från Kuala Lumpur vidare till Ho Chi Minh City. Jag stod i kö och hade fem män bakom mig. Kvinnor har inte riktigt samma position i samhället som vi har i Europa, Australien, Usa etc. Utan i Malaysia har oftast männen mer makt och företräde till det mesta. Så en av männen går rakt före mig i kön och sätter sin väska på bandet före mig. Jag kollar honom rakt i ögonen och säger att jag var faktiskt före, alltså herregud. I vanliga fall brukar jag hålla tyst, men jag var så trött efter planet och otroligt irriterad av att han bara trängde sig rätt före mig. Han låtsades inte förstå, och satte istället armen framför mig (!!!!!) och lät sina kompisar gå före!!! Han blockerade alltså mig, med sin arm för att jag hade sagt till och lät fyra kompisar tränga sig förbi samtidigt som de knuffade till mig. Blev så arg men samtidigt har jag dåliga erfarenheter av exempelvis polis och personal på flygplats efter min förra resa i Malaysia, så jag lät det vara med kokade inombords. SÅ tacksam över att ha vuxit upp i Sverige! 

Jag överlevde i alla fall resan till Vietnam med min mellanlandning och kom fram och fick löst mitt visum. Dock är Vietnam lika korrupt som Malaysia och personalen ville ha extra betalt i kontanter rakt ner i egen ficka för att skriva ut papper och ta bild till visumet. Hade redan betalat online men fick betala ytterligare det dubbla på plats. Men vad kan man egentligen göra som ensam tjej i ett land utomlands där de knappt pratar engelska? Det är bara att betala... 

En positiv grej var i alla fall att de sålde sim-kort på flygplatsen för endast 70 svenska kronor där man fick ringa, smsa och dessutom obegränsat internet i en hel månad. Helt perfekt! Nu kan jag använda GPS och prata med alla vart jag än är. Känns otroligt tryggt eftersom jag reser själv. Började med att ringa mamma på WhatsApp och det kändes så häftigt att gå omkring på gatorna med mamma i telefonen.

Ja, det var min lilla resehistoria från Perth till Vietnam.

Idag är det onsdag här och klockan är 20.30. Jag kom fram till Ho Chi Minh City i Vietnam igår runt lunchtid. Igår och idag har jag vandrat runt och checkat av alla sevärdheter som jag ville se. Vietnam är hittills exakt som jag förväntat mig. Inte många kan engelska, det är skitigt överallt och alla kör scootrar och mopeder i en trafik som är helt galen. Inga regler, ingen bryr sig om övergångsställ eller stoppskyltar. Bilar och mopeder susar fram längs gatorna utan stopp och för att gå över en gata så gäller det att bara gå och försöka gå mellan alla fordon. Första dagen stod jag vid en gata i säkert 20 minuter och väntade på att strömmen av bilar skulle upphöra - men det gör den aldrig. Tillslut följde jag efter en lokal kvinna som gick rakt ut och parerade bilarna och gick i luckorna. Otroligt läskigt, men nu har jag fått göra samma sak idag. Det är verkligen det ENDA sättet att gå över en gata. 

Tänkte att jag skriver min resplan här så min familj har koll på var jag är någonstans och när: 

26-28 juni - Ho Chi Minh City 

28 juni-2 juli - Phu Quoc 

2-5 juli - Nha Trang 

5-7 juli Da Nang 

8 juli - Ha Noi i 7 timmar 

8-12 juli en Tour till bland annat Sa Pa och Ha long

13 juli - flyger till Bali för att möta upp Brad. 

Ska bli skönt att avsluta med en tour där jag kommer resa runt med en guide samt andra turister. Skönt! 

Här kommer lite bilder: 

Frukost på en takterass:

Saigon Shopping Mall:

Ben Thanh Market: 

Independence Palace: 

Notre Dame Cathedral: 

Central Post Office: 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas