vendelawendt

TASMANIEN

Hej igen! Jag har kommit ur den mörka perioden och kämpat mig igenom de sista veckorna av den här terminen. Fyra uppsatser skulle skrivas och jag satt dag ut och dag in flera timmar i sträck inne på biblioteket på mitt universitet vardag som helg för att skriva. Förra söndagen lämnade jag in den sista uppsatsen en vecka före deadline och därmed var den här terminen över. Nu återstår endast rättning och betygsättning av alla kurser sen är min utbytestermin officiellt över. 

I början av terminen i februari bokade jag, Clara och Georgia en resa till den australiska staten Tasmanien som ligger söder om Melbourne. Ett ställe jag ännu inte besökt men har hört så mycket bra om. Det är den kallaste staten i hela Australien och är känd för sin natur och närhet till djurliv. Under veckorna som gått denna termin har vi blivit fler och fler på resan, och när vi flög förra onsdagen så var vi 7 kompisar från mitt universitet. Jag, Georgia, Clara och Elena hade en liten bil med tält på taket och körde runt ön tillsammans med Pep, Jess och Diego som hade hyrt en campervan. Vi hade bara fyra dagar så fick sålla lite bland alla platser vi ville se. Som tur var så hade Pep varit där förut och planerade hela resan så vi skulle ha tid att se alla platser som han tyckte var absolut bäst. 

Dock blev jag sjuk precis innan resan och hade ont i halsen och hostade samt snorade konstant. Inte den bästa kombon med en campingresa i den kallaste staten. Frös konstant och sov i min sovsäck med tre byxor, fyra tröjor, koftor och jacka samt halsduk och mössa och en filt ovanpå allt. Men trots de extremt kalla eftermiddagarna samt nätterna så var det en helt fantastisk resa. Var uppe i soluppgången varje morgon och solnedgången som var redan vid 16.30 var helt fantastisk. 

Naturen var lika vacker som förväntad och vi såg så mycket vilda djur på nära håll som jag inte ens trodde var möjligt. Dock är djurlivet mest aktivt vid soluppgång och solnesgång, och när vi skulle ner till stranden en morgon krockade Pep med en wallaby som skadades och låg och sprattlade längs vägkanten. Vi blev alla väldigt berörda och jag började till och med gråta. Detta är extremt vanligt och man ser döda djur överallt längs vägarna. Det finns ett nummer man kan ringa för skadade djur men när vi gick ur bilen för att se var wallabyn blev träffade så hade den redan gått bort. Flyttade bort det lilla djuret från vägen och sa till varandra att han i alla fall fick en sista vacker soluppgång.

När vi en dag senare körde genom Bruny Island i mörkret på väg till vår campingplats så såg vi vilda djur varannan minut. Det låter överdrivet, men det gick inte ens 200m utan att en possum sprang över vägen, en prickig quoll blev paralyserad av våra ljus och sprang runt kring hjulen eller att en känguru/wallaby hoppade ut rakt framför bilen så jag fick tvärbromsa. Jag körde längst fram i mörkret och var därför den som fick väja för alla djur. Vi räknade till över 50 djur som sprang antingen precis längs vägkanten eller precis framför bilen. Pep fick se till att hålla långt avstånd eftersom jag tvärstannade minst en gång varje kilometer som vi körde. En kväll hade vi även lagat mat ute och hade satt oss inne i campervanen för att spela kort innan läggdags då vi hörde ett prasslande utanför bilen, vi öppnar dörren och lyser med ficklampor och ser en stor possum stå på toppen av vår diskhög och äta upp alla matrester. Jag har nog aldrig skrikit så högt i mitt liv. Denna resan har vi alltså sett: wallabys, kängurus, bettongs som är små miniminikängurus (mindre än wallabys), tre olika arter av prickiga quolls som är tydligen heter pungmårdar på svenska och possums som är pungråtta. Possums har jag sett ett par gånger i Melbournes parker efter solnedgången, men här såg vi hur många som helst varje dag. Gjorde misstaget en kväll att parkera under ett träd, så vi blev vettskrämda när vi borstade tänderna och insåg att vi hade tre stycken ovanför oss i trädet. Den natten skakade hela bilen och tältet till ett antal gånger så vi är rätt säkra på att de måste ha hoppat ner på oss...

Här kommer i alla fall några bilder från resan:

På väg mot Tasmanien där vi landade i the state capital Hobart

Coles BayPort Arthur The Gulch Hiking vid Wineglass Bay där vi såg hur många vilda wallabys som helstSoluppgång vid Bay of Fires LauncestonSolnedgång i St Helens 

Soluppgång på Bruny Island Marknad i HobartFör att hålla kostnaderna nere så använde vi oss av appen CamperMate och valde endast campingplatser som var gratis. Vi hade även ett stormkök i bilarna där vi kokade vatten och åt soppa eller nudlar nästan varje dag. En kväll köpte vi hamburgare, bröd, grönsaker och sås som vi delade på allihop och grillade tillsammans. Att resa behöver inte alls vara dyrt. 

Det som kan vara svårt när man reser många är att dela upp kostnader. Dock finns det ännu en hjälpsam app som löser just typiska reseproblem. Med splitwise kan man skapa små grupper och sedan lägger alla in var och en vad man betalat för, och mellan vilka i gruppen som priset ska delas mellan. Sen i slutet av resan så räknar appen ut exakt hur mycket och vilka som ska betala vem så det ska bli jämt. Helt perfekt! T.ex. så betalad Georgia för hyrbilen, jag betalade för all bensin, sen betalade någon för färjan, någon för mat, ibland köpte vi mat som alla 7 delade på, ibland delade tre stycken på bröd för frukost. Då kan jag lägga in alla bensinkostnader, och i gruppen "Tasmania" väljer jag de som var i min bil. Och den som betalade brödet lägger också in det i appen och väljer de personerna som delade på det. På så sätt räknas allt ut smidigt i slutet och ingen har betalat mer än någon annan. Perfekt sätt att lösa pengaproblem för fattiga studenter och se till att ingen har betalat mer än någon annan i slutet. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas