vendelawendt

BUNGY JUMP

Min första aktivitet i Queenstown var lite av en hemlighet - jag skulle nämligen hoppa Bungy Jump.

Jag har aldrig i hela mitt liv tänkt att jag skulle vara tjejen som gör såna saker. Kastar sig ur ett plan och hoppar bungy. Men efter gymnasiet när jag började jobba en massa och inte längre va låst till skolan så kändes det som en helt ny värld öppnades - och då fick jag tankar som "varför skulle jag inte kunna va den tjejen?".

Och såfort jag insett att jag också kan, så blev det som en tvång. Jag var TVUNGEN att skydiva - kasta mig ur ett plan och falla fritt mot marken. Trots min rädsla för flygplan samt höjder. Och det var det häftigaste jag någonsin gjort.

Så trots att mina rädslor sitter kvar tvekade jag inte när vi bokade vår resa, klart jag skulle görs bungy jump också. Och så blev det. Dock tycker jag inte om att berätta sånt här för alla i min närhet. Som när jag tog körkort och skydivade berättade jag heller inget. Tycker det är jobbigt när alla vet, när de oroar sig och frågar hur det gick. Hade jag dragit mig ur skydivingen hade det känts jättejobbigt när alla frågade hur det gick ifall jag redan sagt till alla att jag ska göra det. Och likadant med oroandet, vill inte att mamma ska vara orolig i onödan. Såna här aktiviteter har en tendens att få familj och släkt att oroa sig, men eftersom det är såpass säkert kan jag lika bra hålla det för mig själv tills jag gjort det och sen skriva efteråt när det är klart och jag mår bra. Det är större chans att man dör i sitt hem än att man dör när man skydivar eller hoppar bungy jump. Och de har aldrig haft några olyckor på stället jag gjorde mitt på.

Stället jag gjorde min bungy på hette Kawaru Bungy och det är en gammal bro över en jättefin flod mitt bland bergen i Queenstown. Det är den allra första bungyn i världen, vilket känns väldigt häftigt faktiskt. Om jag jämför rädslan inför min skydive jämfört med bungyn, så var skydiven mycket mycket värre. Det var nog dels för att det var min första adrenalinaktivitet, men nu visste jag hur mycket jag älskade det ändå och att det skulle bli exakt samma med bungyn. Så när jag gick ut på kanten bankade hjärtat och magen drog ihop sig, men såfort personen bakom mig som jobbade där sa "1, 2, 3 go for it" så kastade jag mig ut direkt. Var livrädd de första sekunderna, men såfort jag lämnade plankan jag stod på så försvann rädslan och det var bara så himla underbart.

Känslan av att veta att JAG vågade, JAG kastade mig var helt otrolig. Där hängde jag med en lina fastspänd i fötterna och dinglade några meter över en flod. Får jag någonsin chansen att göra det igen så kommer jag absolut ta den. Shit vad bungy jump var häftigt.

Är riktigt nöjd med bilderna som de tog på plats så de köpte jag givetvis tillsammans med filmen. Så himla härligt att veta att man har kvar det föralltid som ett minne. Så fort jag tittar på filmen så återupplever jag det igen. Underbart!

Och även två bilder som jag tog med min GoPro som satt fast på min handled när jag hoppade.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas