vendelawendt

LUNCHUTSIKT

---------------OM MIN RESA - THAILAND---------------

Det här var vår lunchutsikt. Inte helt fel va?

RAILAY BEACH

Min andra dag i Krabi skulle tysken åka hem, men jag hade turen att träffa en supergullig svensk tjej som jag klickade jättebra med. Vi bestämde oss för att åka på utflykt direkt och gick ner till havet för att åka en Longtail Boat till en fin strand som skulle ligga en bit bort. Åkte båt i kanske 40 min innan vi tillslut kom fram till den otroligt vackra stranden Railay Beach. 

Det var såååå vackert där. Kritvit strand, turkost hav, berg som omgav oss och små gulliga resort och butiker längs stranden. Stället låg väldigt skyddat ute på en udde och var otroligt mysigt. Dock kände vi igen stranden båda två vääldigt mycket - och ja, det visade sig att vi kände igen stranden från ett film på youtube där några turister filmar när de springer för sitt liv på exakt den stranden - Railay Beach. Var så obehagligt när man såg filmen igen i efterhand och visste att jag varit där. På den där gudomliga paradisstranden som var så lugn och fridfull. Var hemskt att tänka på. Vi var ganska säkra på att det var samma strand när vi kom dit, men fick det inte bekräftat förrän i efterhand. Såhär såg det ut runt bryggan när vi kom dit med vår båt:

Och såhär såg det ut när vi skulle ta båten tillbaka några timmar senare... Snacka om att våra hjärtan stannade när vi såg hur vattnet fullkomligt hade försvunnit. För det man alltid hör när det kommer till hav är att om vattnet försvinner, så betyder det att det kommer tillbaka med dubbel kraft... Men enligt de som jobbade på båtarna var det vanligt med tidvatten där, men detta verkligen extreeemt. Bryggan var nästan en kilometer lång och det kändes verkligen inte normalt att vattnet försvann så fullkomligt. Men allt gick ju bra! 

KRABI - THAILAND

Efter min incident med fel flyg i Malaysia så hamnade jag tillslut på rätt plan och landade samma eftermiddag i Kuala Lumpur, där jag bytte plan och flög vidare mot Krabi i Thailand. Tog taxi till mitt hostel och gick direkt för att käka frukost. Frukoststället låg precis intill mitt hostel så alla backpackers hade startat en liten anslagstavla med små lappar, så jag var självklart tvungen att representera mig själv.

 När man reser själv gäller det att hela tiden vara framåt för att hitta någon att umgås med. Redan första dagen i Krabi krockade jag med en tysk kille på väg in i mitt hostelrum. Han bodde i samma rum och reste också själv, och eftersom han redan varit i trakterna över en vecka så sa han att han kunde visa mig runt. Så vi gick till en matmarknad som låg en liten bit bort där det såldes massvis av billig och underbar thaimat. Vi tog båda vars en fruktshake, ris med kyckling och sweet and sour sås, samt en majskolv till efterätt. ALLT det gick på ca 20-25kr. Så otroligt billigt! När vi var mätta och belåtna så drog jag och tysken vidare till en bar och spelade bijlard. Jag hade aldrig provat det förut, men det var förvånansvärt roligt. Senare på kvällen återvände vi till vårt hostel och gick direkt till baren där nere där de var i full gång med massa lekar. Vi ställe upp på Tenga - ni vet leken där man har ett stort torn av klossar och ska dr ut en kloss i taget och lägga överst. Den som får tornet att rasa förlorar. Otroligt roligt var det och vi skrattade allihop och lekte i flera timmar. 

MALAYSIA

Ja, Malaysia. Det var väl landet där allt gick fel. 

Men så är det ibland när man reser. Allt kan inte alltid vara på topp, men man hade aldrig utvecklats om man inte någon gång ställdes för riktigt tuffa situationer och problem. Min väska försvann ju bland annat i Malaysia, jag togs in i ett rum där de genast antog att jag smugglat droger och väskan fastnat i tullen och det var därför min väska var borta, där satt jag i två timmar med papper framför mig omringad av vakter med gevär. Var faktiskt helt lugn, men hann tänka att "jaha, 7 år i fängelse. Då är jag 28 när jag kommer ut. Hinner ändå plugga och vara klar när jag är strax efter 30, då har jag ändå hela livet framför mig. Det går nog bra ändå". När något verkligen gäller - då stressar jag aldrig upp mig. Då tar jag som allra bäst hand om mig själv och hanterar alla situationer som bäst. Hatar att vara beroende av andra, och när det är en riktig krissituation och jag är helt själv så är jag förvånansvärt bra på att lösa alla problem.

I Malaysia råkade jag även bada med mobilen som dog. Så jag var själv i det mest korrupta land jag någonsin varit i utan telefon eller något sätt att kunna kontakta någon på ifall jag var själv någonstans utan wifi och något hände. Men jag fixade ris och efter fyra dagar i ris (hade gett upp hoppet om min mobils existens vid det laget) så började mobilen mirakulöst fungera igen. Tack älskade Samsung för att du aldrig sviker!!!! 

Efter några dagar på Langkawi i Malaysia blev jag även rånad... Blev stoppad på min moped av en polis som hade sett mig ta ut kontanter vid en bankomat och krävde att jag skulle ge allt till honom... Hört en massa hemskheter om folk som missbrukat sin makt i Malaysia och den svenska ambassaden hade gått ut med en varning samma månad som jag var där om att de rådde människor om att absolut inte resa till Malaysia eftersom det var rekordhöga överfall, övergrepp och rån just då i Malaysia. Så fast jag blev arg som in i helvetet så insåg jag väldigt fort att det är trots allt bara pengar. Ja, det var surt som fan. Men det hade kunnat hända så mycket värre saker. Tur att jag har underbara föräldrar som stöttade mig ekonomiskt. Aldrig bra att vara själv utan pengar i ett asiatiskt land. 

När det väl var dags att lämna Malaysia så hamnade jag på fel plan. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag var otroligt trött så när min gate öppnades och folk strömmade ut genom dörren hängde jag bara på folkmassan. Kvinnan som kollade mitt boardingpass var uppenbarligen inte särskilt uppmärksam, så jag skickades på ett plan som skulle flyga till Penang medan jag skulle till Kuala Lumpur för att byta och åka vidare mot Thailand. När jag satt där på min plats på planet, blåste upp min nackkudde och hade lutat mig tillbaka hör jag hur de i högtalaren avbryter säkerhetsgenomgången och säger:

"Do we have Vendela Wendt on this flight? We're sorry to say that you are on the wrong flight".

Så jag fick samla ihop mina saker, resa mig upp och bli eskorterad över flygfältet tillbaka till min gate. Hahahahah. Asså herregud. Som tur var så hade personen som skulle dubbelkolla den lilla papperslappen de drar av från allas boarding pass gjort sitt jobb och lagt märke till att det stod fel destination på en av lapparna - nämligen min lapp. Så som tur var kunde de ta av mig från planet innan det hann lyfta.

 

Så ja, det är mycket som gått fel. Många säger att jag haft otur. Men jag är en positiv person och säger snarare att jag haft TUR. Mycket har gått fel, men allt har ju slutat bra. Inget allvarligt har hänt, och jag lever och har fortfarande haft den mest fantastiska resa i hela mitt liv. Ångrar inte något och hade inte velat ta tillbaka någon händelse. Alla problem och situationer som jag stött på har jag ju fått lösa efterhand helt själv. Att börja gråta och ringa hem hade inte hjälp ett skit. Och att själv ställas mot allt sånt här har verkligen fått mig att inse att jag klarar så himla mycket. Jag har blivit så stark av detta!

 

En bild från stället jag bodde på i Langkawi. Det låg mitt ute i ingenstans och jag var den enda gästen. Men de som jobbade där var helt otroliga och vi hade såå kul tillsammans. I den här poolen spelade vi många matcher av vattenpolo, och trots att jag var både yngst och kortast så måste jag säga att jag var grym på det! Vi satte på hög musik och spelade i flera timmar under solnedgången och fortsatte trots att det var kolsvart ute. Så himla himla roligt!

En av kvällarna drog jag och de andra ungdomarna som jobbade där till en nattmarknad på våra mopeder. Åt massa lokal mat och kikade på allt som såldes där. När vi kom tillbaka till hotellet var det nästan midnatt och då satte vi på en skräckfilm ute på den stora skärmen vid poolen. En eftermiddag åkte jag upp på Langkawis berg. Hade hört att utsikten därifrån skulle vara helt otrolig. Dock var det molnigt när jag körde upp dit så såg inte så mycket av utsikten... Dock stötte jag på en hel del kossor på vägen när jag körde upp och även några apor så slängde sig fram mellan träden bredvid mig.En dag var det oväder hela dagen. Det regnade något otroligt och åskade som aldrig förr. Kanske inte syns på bilderna, men det fullständigt pissregnade. Som tur var hade de sin bioskärm så vi kunde kolla på film istället. Den dagen fanns det inte så mycket annat att göra. Jag besökte även ett risfält en av dagarna. Och det blev även massa goda måltider nere i byn. Kostade ca 15krGick även ut med grabbarna som jobbade på hotellet ett par gånger. Så himla roligt! Och det blev även en hel del strandhäng för mig. 

 

I'M BACK

Åh herregud, det känns som det var år och dar sen jag skrev senast. Det var kanske inte fullt så längesen, men lång tid har det gott. Senast jag skrev befann jag mig i Malaysia, och jag har sedan dess hunnit resa Thailand, åka hem och överraska alla här hemma, fått återförenas med kompisar, sökt jobb, fått intervjuer, faktiskt fått jobb, skrivit på kontrakt, gått på utbildningar och börjat jobba. Har även varit uppe i Stockholm för en liten återträff med mina två partners in crime som jag ständigt hängde med borta i Australien, och nu är jag hemma igen. 

Min resa känns som den tog slut igår, samtidigt jag kommit in i vardagen så himla fort. Vissa dagar känns det så självklart att vara tillbaka, medan andra dagar känner jag mig så otroligt vilsen och vet inte vart jag ska ta vägen. Folk säger att resor är som med förlossningar, det är lätt att bli deprimerad när man precis varit med om det största i sitt liv. Vill bara förtydliga att jag verkligen inte är deprimerad, men vissa dagar känner jag mig mer vilsen här i min hemstad än jag gjorde på den mest avlägsna plats på andra sidan världen.

Men det är smällar man får ta, sånt som tillhör med att resa runt, växa, ändras och plötsligt komma tillbaka till den plats man spenderat hela sitt liv på och där allt är exakt som vanligt, men man är inte längre den pusselbit som förut passade in så perfekt. Och så ska det ju vara, hade man inte känt såhär och inte vuxit som person så hade ju ens resor varit lönlösa. Alla jag känner som gjort liknande resor känner exakt likadant. Det tillhör. 

Jag hade tänkt försöka fortsätta berätta om min resa där jag slutade, men även sen gå över till allt som hänt när jag kom hem. Mycket känslor var det och mycket tankar, men samtidigt heeelt underbart att få överraska min älskade familj som hade ingen aning om när jag skulle komma hem. 

Jag ville i alla fall titta in här nu och skriva officiellt - ATT JAG NU ÄR HEMMA.