vendelawendt

STUDENTEN

Klockan här: 15:00

Imorse när jag vaknade och kollade igenom alla mina sociala medier så blev jag alldeles tårögd av att se alla uppdateringar från mina kompisars studenter. Kollade igenom allas mystory på Snapchat och fick se mina kompisar stå och vissla för fulla muggar på deras flak, springa ut från sina skolor, komma åkande i sportbilar och tas emot av alla släktingar och vänner. Tårarna bara strömmande nerför kinderna för jag kunde verkligen återupppleva min egen student, alla känslor kom tillbaka på bara några sekunder. Och tårarna rann även för jag var så glad för deras skull, och även lite för att jag var ledsen över att inte kunna vara där och fira med dem. Kan inte förstå att det har gått ett helt år sedan min student. Ett helt år sedan skolan tog slut och alla rutiner som jag haft hela livet. Och ett helt år sedan resten av mitt liv började. Tänk att jag sitter här i Australien nu och trivs så jävla bra. Att jag under detta året har jobbat så fruktansvärt mycket. I ett halvår jobbade jag 60h/vecka, jobbade 53 dagar i rad utan en enda ledig dag. Jobbade parallelt på tre olika jobb. Skopunkten, som varuplockare och på ett lager. Jag har rest. Varit i Turkiet, Budapest, Los Angeles och nu tillslut Australien. Om mindre än en månad kommer min pojkvän hit, om några dagar kommer jag förhoppningsvis boka flygbiljetter till min familj som ska flyga hit över julen, och alla mina kompisar har också stora planer och jag är så fruktansvärt glad för deras skull. Allt är så himla mycket bättre än jag någonsin kunnat drömma om, och jag är så glad och tacksam för allt

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas