vendelawendt

GILI T - LPMBOK - PADANG BAI

Efter några dagar på Gili T var det dags att åka vidare mot fastlandet Bali. Dagen innan när vi åt middag med Clara och Elena så sa de dock att de inte fått boka färja till Nusa Penida för säkerhetsrisk pga vädret. Och när vi kom hem den kvällen hade vi själv fått ett mail från företaget där vi bokat färjan med där det stod att snabba båtar inte kunde köra pga höga vågor, men att vi kunde åka en alternativ båtresa med en saktare båt. Vi accepterade resan, men när vi kom till terminalen morgonen efter får vi veta att denna resa ska ta 7 timmar... Först båt till den närmaste ön Lombok, bara att komma på den båten var kaos och vi fick själva ta oss ombord båtarna i höga vågor med våra väskor. Perfekt när jag knappt ens kunde gå. Dessutom var det inte alls organiserat och man hörde knappt vilken båt som skulle var. Vi gick på en båt men fick sedan instruktioner om att alla måste gå av för den båten skulle nu åka till en annan destination istället. Efter mycket om och men kom vi på båten och åkte mot en annan ö som är Balis grannö (mer fastland om man jämför storleken på Bali och Lombok med mini-öarna som Nusa Penida, Lembongan och Gili öarna). Båtturen tog ca en timme och sen skulle vi tydligen åka buss i 2,5 timme, vilket vi inte blivit informerade om. När vi väl kom dit blev vi avsläppta och personalen försvann. På den nya terminalen vi kommit till var det också kaos och hundratals turister. Klockan var runt ett på eftermiddagen och plötlisgt skriker en personal att en färja är på väg och alla turister går ner mot hamnen. Efter ca 5 minuter skriker de att färjan är full och då bryter helvetet ut. Turister har varit där i över 6 timmar och detta är den första färjan för dagen. Personalen kan heller inte svara när nästa färja kommer och det blir panik. Otroligt frustrerande att redan ha spenderat över 4 timmar på båt, buss och väntande när vi egentligen skulle åka direkt från Gili T till Padang Bai på 1,5 timme. Den här färjan åker dock aldrig och folk blir väntande i kö. Det finns tre ställen där färjor kan lägga till och det finns NOLL information om varifrån och när nästa färja ska gå. Vi alla står i gassande sol och får vänta i FYRA timmar. Folk hoppar över stängsel, bråkar med varandra, skriker personal och vill få svar. Vissa säger att det ska gå en färja klockan 18 ikväll, vissa säger nästa färja är imorgonbitti. Ibland kommer en färja och folks springer dit, men de fraktar endast varor och bilar, inte turister. Total kaos och där är massvis av familjer med små barn. Fyfan vilken mardröm. Efter över 4 timmar kommer plötsligt en färja och som tur var var den vid den Gate där jag och Brad stod i kö. Vi får dock höra att endast 250 kommer släppas på och vi är över 1000 turister på terminalen... Folk springer från de två andra gaterna och försöker tränga sig på. Men vi har några bakom oss i kön som vägrar låta andra före, som tycker att alla ska hålla sig till kösystemet. Barnfamiljer släpps på som tur är men sen är det bara först på. Eftersom vi hade tur att stå såpass långt fram i kön eftersom vi hade valt att stanna på samma ställe och inte springa fram och tillbaka som de flesta andra så fort en ny båt la till, ibland lönar det sig att ha is i magen och stanna på samma ställe istället för att tränga sig. Runt 18 kom vi på färjan, men det dröjde ytterligare en timme innan vi ens lämnade hamnen. Små sm träbänkar att sitta på och över fyra timmar till Padang Bai på Bali. Vi kom fram runt 23 till Padang Bai och fick sen ta en taxi i ytterligare en timme till Ubud dit vi skulle. Vad som skulle ha varit 1,5 timme blev över 14 timmar. Vi var så trötta men försökte verkligen hålla humöret uppe. Jag och Brad sa flera gånger att det kunde ha varit SÅ mycket värre - tänk om vi haft ett flyg samma kväll, tänk om det varit ännu fler turister och trängsel i den värmen, det hade varit helt fruktasnvärt. Eller tänk om färjan inte alls hade kommit. Så trots att det var en mardrömsdag så kunde det ha varit hundra gånger värre. Tänk bara på alla familjer med små bebisar och småbarn...

Och nu, två veckor att vi lämnade Lombok, inträffade det ett jordskalv förra veckan med 17 döda. Och för nån dag sen var det ytterligare ett jordskalv med 90 döda. Så otroligt hemskt. Så vi har absolut inget att klaga över nu i efterhand!

GILI TRAWANGAN

Efter ett dygn på Nusa Lembongan åkte vi vidare med färjan mot ön Gili Trawangan. Tog någon timme och jag haltade på av och på båten så gott jag kunde med mitt ben. Checkade in i en mysig bungalow som hade 15 trappsteg upp till stugan, kämpade upp och ner varje dag eftersom jag knappt kunde böja mitt knä. Benet var inte längre öppna köttsår utan hade börjat läka lite och gjorde så fruktansvärt ont, pga värmen och att jag heller inte haft tid att vila så var det även alldeles rött och kändes irriterat. Så vi gick till ett apotek och köpte bakteriedödande salva samt antibiotika och plåster. Såret mitt på foten var ganska djupt och jag kunde absolut inte ha några heltäckande skor för det skavde emot, och mina öppna sandaler fick jag knappt på eftersom vänsterfoten var så svullen. Fick därför köpa flipflops och ville ha plåster att sätta på såret när vi var ute och gick så  jag inte skulle få den smutsiga sanden in i såret. Dock fortsatte foten att svullna och det dunkade i hela benet och kändes som om det brann. Efter en dag gick jag tillbaka till apoteket och visade min uppsvullna fot och blev då rekommenderad anti-inflammatoriska tabletter. Efter tre dagar på den kuren samt antibiotika la sig äntligen svullnaden och den värsta smärtan. Vart vi än gick så kollade folk förskräckt på mitt ben, båda lokalbefolkningen samt turister. Antar att det är allas värsta skräck att skada sig utomlands så alla blir lite skrämda när de ser att en annan turist skadat sig. Men alla var så gulliga och gav råd, försökte hjälpa till, erbjöd sig att hjälpa Brad med våra väskor eftersom jag inte kunde bära ett skit. Hotellpersonalen gav mig is mot svullnaden varje dag etc. 

Vi hade planer på att åka och snorkla, åka till grannöarna Gili Meno och Gili Air samt åka paragliding och jag ville även dyka. Men inget gick att göra på grund av mitt ben. Men vi fick några härliga dagar med sol istället, åt massa god mat och mötte även upp två av mina spanska kompisar från Melbourne som också var där. 

NUSA LEMBONGAN

Efter vår dag på Nusa Penida med vår chaufför var det dags att samma eftermiddag ta färjan till Nusa Lembongan. Min ben värkte och varade och fick bli buren från stranden till båten. Kände mig som ett litet barn. Vi fick i alla fall se the Yellow Bridge och checkade in på vårt boende på Lembongan och bodde i en jättefin bungalow. Tog ett kvällsdopp i poolen och tog det lugnt på vår lilla veranda. Åt en jättegod middag på kvällen och morgonen efter fick vi se soluppgången. 

BALI - NUSA PENIDA

Hej på er! Bloggen glömdes helt bort på Bali, dels för vi hade fullt upp varje dag och dels för att inget internet var tillräckligt snabbt för att ladda upp bilder. Men nu är vi tillbaka i Cairns i Australien och jag har huuur mycket bilder som helst att visa från Bali.

Den 13 Juli lämnade jag alltså Ha Noi i Vietnam och flög mot Kuala Lumpur i Malaysia där jag mellanlandade i två timmar innan jag åkte vidare mot Bali. Där mötte jag upp Brad och vi båda landade runt 01 mitt i natten. Tog direkt en taxi till Sanur, men hade en väldigt otrevlig chaufför som dessutom släppte av oss på fel ställe. Så vi vandrade runt mitt i natten med våra resväskor och försökte hitta rätt. Det gjorde vi till slut, och dagen efter när vi vaknade så var det lördag och vi käkade frukostbuffé innan det var dags att checka ut och ta oss ner till färjeterminalen. Klockan 13.00 hade vi bokat en färja för att åka ut mot vår första destination: NUSA PENIDA. En ö som vi båda jättegärna ville till eftersom vi sett helt fantastiska bilder därifrån. Ön var inte mycket att hurra för, små vägar och väldigt låg standarad på hus och hotell överlag. Inga resturanger, butiker, shopping eller turistgata att strosa omkring på. Men det var vi beredda på och bodde på ett litet hotell med egen restaurang. Maten där var så otroligt bilig och visade sig även vara helt fantastisk. Så det blev förrätt, huvudrätt och efterrätt varje dag på Nusa Penida. 

Vår första hela dag på ön ville vi ta vara på dagen och åka tidigt för att hinna se alla fantastiska platser vi hört talas om. Vi hade diskuterat redan när vi bokade Bali hur vi skulle ta oss runt. Eftersom vi båda är ganska försiktiga av oss och inte tycker om att ta några risker så hade vi googlat och sett att just Nusa Penida finns det knappt någon trafik på, en liten ö med små vägar och inga bilar., endast några taxis. Helt perfekt tänkte vi - är det något ställe vi ska hyra moped på under vår resa så är det ju helt klart Nusa Penida. Sagt och gjort, vi hyrde en moped från vårt hotell för 50kr för en hel dag och gav oss av. Vi märkte dock fort att det finns en anledning till att det knappt är någon trafik på ön - vägarna är nämligen HEMSKA. Så smala, nära branta kanter, extremt branta, fyllda av gropar så man skumpar fram och dessutom ett lager sand och grus ovanpå så man slirar omring utan att få grepp. Och ja, redan på väg till vår första destination stötte vi på en exremt brant backe med massa hål i, Brad körde jätteförsiktigt men vi fick sladd i grusen och mopeden föll på sidan. Eftersom Brad körde och alltså hade plats för sina ben framför sig kunde han enkelt vända sig och ställa sig upp i fallet, men fick sån fart att han inte kunde stoppa benen utan sprang nerför hela backen. Men klarade sig utan minsta skråma. Jag däremot satt där bak och hade mina ben på vars en sida om mopeden, vilket gjorde att jag inte kunde slänga över benet och ställa mig upp i fallet och gled därför med mopeden nerför backen på den extremt skrovliga ytan med massa grus och sand. Det var alltså ett väldigt lugnt fall, men jag hade bara otur att få hela vänstersidan uppskrapad från fot, ben, höft och rumpa. Var i chock efter fallet och efter att ha glidit ner i backen och såg allt blod sippra ut ur mitt ben att det inte ens gjorde ont. Men somt tur var hade vi massa vatten med oss och vi kunde tvätta av den värsta smutsen. Vi var så nära platsen vi skulle till så vi fortsatte dit till fots. Och massa lokalinvånare var snälla och erbjöd mig att göra rent såret på en gång. Fyyyyfan vad smärtan kom då. Blev ompysslad hur länge som helst och varje gång de tvättade med någon stark medicin så ville jag skrika rakt ut. 

Vi skulle besöka ett vattenfall men för att ta sig ner dit var det ett par hundra branta trappsteg att ta sig nedför. Helt omöjligt med mitt ben som börjat värka. Så vi gick endast ned en liten bit för att se den fina utsikten, och sen vände vi om för att åka tillbaka och rengöra mitt sår ordentligt.

Duschade av hela benet och såret hur många gånger som helst och de hade även små kit med tandborstar på hotellet så jag tog en ren och borstade hela såret för att få bort all sand. Nere på foten hade jag fått ett ganska djupt sår och Brad fick sitta med en liten metallfil som vi desinfekterat och försöka gräva ut små stenar så såret blev helt rent. Satt med hela knogen i munnen. Jag hade även handsprit med mig och dum som jag var tog jag en masa på handen och satte handen rakt på såret - ögonen tårades på två minuter och jag skrek rakt ut. Gjorde så fruuuuktansvärt ont. Efter det låg jag och grät medan Brad försiktigt duttade med en bomullstuss över hela såret. Ville verkligen inte åka till sjukhuset trots att alla rekommendationer när jag googlade sa att det var viktigt för att vara säker på att få ett rent sår. Men jag tycker ändå att vi gjorde att bra jobb själva och jag kände mig inte bekväm med att besöka ett sjukhus på den lilla ön. På kvällen passade vi i alla fall på att äta massa god mat igen. Det får en ALLTID att må bättre.

Den natten kom värken, och jag sov nog sammanlagt en timme. Kunde inte ligga på min vänstra sida alls och att lyfta benet var omöjligt. Var tvungen att lyfta med mina händer för att ens kunna flytta benet. På morgonen gick det inte att böja benet utan jag gick som om jag hade ett träben. Det kändes som hela benet brann och jag behövde hjälp med att gå. Men envis som jag är visste jag att det var vår tredje och sista dag på ön och jag hade inte fått se alla ställen som fanns att se. Så vi bokade en chaufför för dagen som körde runt oss. Vi fick se: 
Kelingking Beach

Ett tempel

Angels BillabongBroken Beach

Vår fina chaufför som var SÅ snäll och väntade tålmodigt på mig medan de andra gjorde en vandring ner till en strand, höll min väska och gav mig en "tongkat" som det heter på indonesiska - nämligen en vandringsstav för att hjälpa mig gå. Helt enkelt en käpp som vi hade sagt på svenska haha. Sådär, det var uppdateringen om våra första dagar på Bali. Hoppas att nästa inlägg kan komma upp snart. Vi har nämligen inte internet i Brads lägenhet utan får använda våra mobiler. Just nu sitter jag på biblioteket i Cairns och har precis skaffat ett lånekort och lånat några böcker. Passade på att ta med min dator och minneskortet till kameran så jag kunde ladda upp några bilder. Idag är det torsdag och jag var på bodypump imorse. Ikväll har Brad fotbollsträning så jag velar mellan att gå tillbaka till gymmet för ett kvällspass eller stanna hemma och läsa en av mina böcker... Just nu är klockan 14.30 och jag ska snart gå tillbaka hem och lägga mig vid poolen ett tag. Det var lite molnigt imorse men solen kikade fram igen för nån timme sen. Ha en fin torsdag! 

HA LONG BAY

I onsdags kom vi fram till hamnen i Ha long och klev på vår båt strax innan lunch. Hela besättningen var helt fantastisk och stod och vinkade i vars ett fönster med världens största leende när vi närmade oss båten. Blev serverade lunch på båten, lokal vietnamesisk mat som var supergod och fick sedan sola lite uppe på taket i någon timme.

Sedan var det dags att paddla kajak och vi blev körda till en liten fiskeby på vatten där alla kajaker satt fast. Blev uppdelade två och två och fick sedan paddla i den fantastiska naturen i ungefär 40 minuter och även besöka en liten grotta, sedan kom vi till en liten strand där vi lade till och fick bada i eftermiddagssolen. Hur härligt som helst. 

På kvällen var det sunset party och vi alla satt på högsta däck och blev servade massa vietnamesisk mat och kocken visade oss hur man kunde tillaga räkor på 2 minuter med hjälp av öppen eld och vodka. Jag, paret från Norge och killen från England var alla ungefär i samma ålder så vi hade alltid ett eget bord under varje måltid. Så härliga. På kvällen efter vi ätit mat så fick vi prova på lite lekar och sen även fiska bläckfisk. Vi fick inte napp men vi fick i alla fall se en gigantisk rocka som simmade förbi. 

Morgonen efter var det frukost och sen fick vi besöka en grotta. Efter det var det matlagningskurs och de visade oss hur man kunde skära grönsaker som vackra blommor och ett äpple som en svan. Sedan fick vi köra egna vietnamesiska vårrullar med rispapper och sen var det lunch innan vi blev avsläppta i Ha Long igen. Då blev vi körda tillbaka till Ha Noi och avsläppta på våra hotell.

Det norska paret bodde bara runt hörnet från mig så de skrev till mig på kvällen på facebook och frågade om jag ville hänga med och äta kvällsmat i gamla stan. Så runt 7 möttes vi upp och åt på en grillrestaurang med fantastisk utsikt över Ha Noi. Och jag shoppade för första gången i Vietnam, blev en fjällräven ryggsäck som säljs ööööverallt i Asien och även Australien. Har blivit otroligt poppis de senaste 2 åren. Fast det var en kopia jag köpte så var den förvånansvärt bra i kvalitén. Vi jämförde med de norska parets fjällräven ryggsäckar som är äkta, och de såg och kändes exakt likadant som min. Deras inköpa för 1000kr i Norge och min för 50kr i Vietnam. 

Jaa, det var min tid i Vietnam. 17 dagar av att resa runt själv och uppleva vietnamesisk kultur, mat och natur. Det har varit helt fantastiskt och jag är återigen SÅÅÅ GLAD över att jag vågade resa iväg helt själv. Har återigen vuxit i mig själv och insett att jag klarar fan allt jag vill. Hur svårt det än kan bli ibland med pressade tidsscheman, ta sig runt med tåg i ett land där knappt en kotte pratar engelska, visumproblem etc etc så löser sig ALLT allting tillslut. Jag har verkligen insett att efter allt i Australien och nu i Vietnam har jag blivit en mer harmonisk människa. Stressar inte alls upp mig på samma sätt och får magont av minsta lilla sak som går fel. Och det känns så bra att min kropp upplever mindre och mindre negativa känslor och reaktioner. Tar allt det kommer, gör allt jag kan för att planera och organisera, men går något fel så är det okej och allt löser sig ändå. 

Nu ser jag fram emot att snart packa ihop det sista av mina saker och runt 12 ta en taxi till Ha Nois flygplats och vidare mot BALI med en mellanlandning i Kuala Lumpur. Runt 01.00 lokal tid på Bali kommer jag landa och äntligen få möta upp Brad. Sen väntar 10 dagar med honom där vi kommer resa runt, båtluffa och vandra en massa. Ska bli sååå roligt!! 

CAT CAT VILLAGE

Min sista dag i Sapa åt jag frukost igen, checkade ut från hotellet och sedan blev jag hämtad ännu en gång av min reseguide. Denna gången åkte vi ner mot Cat Cat Vilage där vi parkerade mopen och fortsatte gå genom den lilla byn till fots. Trappor överallt som gick upp och ner och slingrade sig mellan små hyddor där bergsfolket bor och deras små butiker. Gick in i en hydda och fick hälsa på de som bodde där, de hade ett litet kök med en eldsstad och kittel som var deras kök. De har alltså en öppen eld i en liten trähydda. Otroligt brandfarligt såklart. Fick även se hur de plockade hampa-plantan som alltså är marijuana, sen gör de trådar av växten som de plattar ut med en stor rullande planka. Som att kavla växten i princip, sedan sätts trådarna in i en spinnrocka och när det är färdiga kläder färgas det i en stor tunna med en växt med blåa pigment. Så häftigt att se. 
Fick även se ett vattenfall, en lokal dansuppvisning och massor av risfält. 

På eftermiddagen blev jag avsläppt igen på hotellet, och även nu hade de fixat så jag kunde duscha. Gick sedan upp på deras takterass och tog en kaffe med fantastisk utsikt över Sapa. Efter det var klockan nästan 17.30 och då blev jag upphämtad av en minibuss som körde mig tillbaka till Lao Cai där tågstationen är. Blev avsläppt på en restaurang i närheten där det ingick kvällsmat, och sedan hade personalen på restaurangen min tågbiljett och följde med mig hela vägen till min vagn. Vid 21.40 avgick tåget från Lao Cai tillbaka till Ha Noi, och jag sov ännu en natt på tåget.Anlände tillbaka i Ha Noi runt 05, och då blev jag upphämtad ännu en gång och körd till ett hotell i närheten. Där hade de fixat så jag fick tillgång till gymmet på högsta våningen där det fanns dusch. Fick se soluppgången över Ha Noi från fönstrena där uppe, och efter jag hade duschat fick jag tillgång till deras frukostbuffé.

Och efter det var klockan strax innan 8 och då blev jag återigen upphämtad av buss. Den här gången för att köra ner mot Ha Long och åka på en båttur genom Ha Long Bay! Äntligen var där fler människor och jag slapp vara ensam på turen. Från Ha Noi till Ha Long var det ca 3,5 timme på bussen. Stannade två gånger och tog först en iskaffe och sen stannade vi på en pärlfarm där de visade oss hur man öppnar ett ostron och hur pärlorna ligger inuti. Har aldrig sett det förut, helt fantastiskt.På vägen ner med alla stopp hann man även prata en del med de andra resenärerna. En familj från Nya Zeeland, ett par från Norge, ett par från Schweiz och en kille från England som också reste själv.  Det blev en otroligt rolig båttur och vi sov även ombord, jag hade ett jättefint rum och badrum med stora fönster så jag kunde se ut över havet och alla öar.Fler bilder om Ha Long Bay i ett annat inlägg. 

SAPA

Här kommer en massa bilder från Sapa! Den absolut BÄSTA dagen på resan hittills. Får gåshud bara av att tänka på det. Detta är nog en av de största upplevelserna i mitt liv. Att få höra om kulturen och uppleva deras livsstil på nära håll hos bergsfolket och alla stammar som bor här uppe har varit så mäktigt. Deras kläder liknar lite samers kläder i Sverige och det hänger små bebisar insvepta i tyger på deras ryggar där de svischar fram på sina mopeder mellan byarna. Och wow, naturen! Helt magiskt. Känns som att vara i en saga i en helt annan värld bort från TV-apparater, datorer och elektricitet. Alla är så trevliga, lugna och harmoniska. En helt annan livsstil är något jag någonsin fått uppleva med egna ögon förut. 

Och det är så ledsamt att man inte kan se i bilderna hur högt upp i bergen vi är, hur många kilometer efter kilometer som är risfält och hur vackert hela landskapet är. Det är väl så det är med alla platser, inga bilder gör platsen rättvis. Man måste uppleva det själv. Och detta är en sån upplevelse som jag för alltid kommer komma ihåg som en av de mäktigaste upplevelserna i mitt liv! Något annat utöver det vanliga är att här växer Marijuana plantor överallt längs vägarna. Det är tydligen olagligt överallt i Vietnam förutom just här i Sapa. Dessutom finns det en växt med väldigt tjocka blad som lokalbefolkningen mosar i vatten och färgar sina kläder i. Blir en väldigt stark grön färg som efter ett tag övergår i blått. Jag fick prova på mina händer och även nu, 24 timmar senare, är mina händer alldeles blåa och varken tvål eller vatten hjälper. Ska bli intressant att se hur länge färgen sitter i haha. 

 

Har fått bo på ett jättefint hotell:Bilder från Sapa: 

DANANG TILL HANOI TILL SAPA

Hej på er! Just nu befinner jag mig i norra Vietnam, i Sapa. Ett otroligt vackert ställe uppe i bergen på landsbygden med risfält överallt. 

Har några bilder i min mobil som jag tänkte lägga upp så ni kan få se hur mitt resande har sett ut. 

7 Juli i Da Nang ca 17.00, redo att åka till tågstationen och ta tåget mot Ha Noi: 

På tågstationen i Da Nang: 

Bild från tåget, här är klockan ca 06.00 och jag har precis vaknat efter att ha suttit på tåget sedan 18.40 kvällen innan: Vid 12.30 kom jag fram till Ha Noi och möttes av sån hetta att jag trodde jag skulle svimma. På tågen pumpar de nämligen ut air condition så jag brukar åka i joggingbyxor, en t-shirt och sen en kofta att ta på när jag sover. Och när jag gick av tåget klädd i detta så slog 35 grader mot mig med en luftfuktighet på över 90%, svetten började rinna ur varenda por på kroppen och jag hade svettdroppar på armar, i pannan, benen etc. Herregud, jag gillar varme men har svårt för hög luftfuktighet. 

Checkade in på ett hotell för att kunna duscha, byta om etc. 

Gick omkring i Ha Noi: 

Vid 20.00 checkade jag ut och gick tillbaka till tågstationen. Det var nu jag skulle möta upp en reseguide och nu åka på en gruppresa i fyra dagar. Dock så kommer endast en guide som håller upp en stor skylt med mitt namn på, han presenterar sig, ger mig mina tågbiljetter samt bär mina väskor till tåget och min kupé. Jag ställer lite frågor om turen och det visar sig att det inte alls är så som jag föreställt mig. Jag trodde vi skulle resa runt en grupp med en och samma guide, men det är tydligen en paketresa där alla är bokat och betalt, och det ingår en engelskspråkig guide överallt men det är nya på varje ställe som möter upp mig och eskorterear mig till nästa ställe. Vi hade kunnat vara en grupp, men det var ingen annan som hade bokat så därför är jag fortfarande själv. Haha, så det blev en liten överraskning men fortfarande hur skönt som helst att nu ha ALLT bokat åt mig med transport, boende, all mat, guide osv och allt jag gör är att följa med och lyssna på vilka tider de säger och sen dyka upp där på den tiden. Så skönt!

Och att på detta tåget på ha en egen säng i en kupé var guld värt. Tåget avgick runt 22 och jag somnade direkt, sov hur bra som helst och vaknade vid 05.30.

En timme senare var vi framme i Lao Cai som är så långt norrut i Vietnam det går att komma. Precis vid kinesiska gränsen. När jag gick av tåget stod där ännu en person med en stor skylt med mitt namn och visade mig till en minibuss med några andra turister. 

Sedan väntade en timmes bildfärd rakt upp i bergen. Vi körde upp, upp upp och eftersom det var en otroligt molnig dag med väldigt låga moln, så dröjde det inte länge förrän vi hade moln runt oss. Vägarna var små, smala och precis som i storstäderna så var trafiken galen även här uppe. Men wow vilken utsikt, så fantastiskt att få se böljande kullar fyllda av risfält efter risfält efter risfält. Längs kanten av vägen vandrade den lokala bergsbefolkningen i sina färgglada kläder med korgar på ryggen och rishattar på huvudet. 

Efter ca en timmes bilfärd stannade minibussen, höll upp min skylt och visade till mitt hotell. Blev avsläppt med mina väskor utanför och hann bli lite nervös eftersom allt är bokat via den här turen, så jag har själv inte någon koll alls på tider, hotellnamn etc. Tänk om jag går in och de inte har ett rum till mig i mitt namn? Men den tanken försvann lika fort, för så fort jag kom in och sa mitt namn så kom en butler och tog mina väskor och en annan visade mig in till deras frukostbuffé. Hotellet ligger jättefint på sidan av ett berg och man går in på 8e våningen och sen finns det ca 10 våningar både upp och ner. Utsikten är helt fantastiskt och personalen så trevliga! Frukosten var helt fantastisk och efteråt så sa personalen att dagens guide åt mig redan var på plats, men frågade om jag ville duscha först. Så då fixade de tillgång till ett duschrum där jag kunde duscha och byta om innan vi gav oss iväg. 

Dagens utflykt skulle egentligen bestå av en lång vandring, men eftersom jag var den enda deltagaren så bestämde guiden sig för att vi skulle ta hans moped istället. Bra val eftersom det var ganska molnigt och överallt var det otroligt geggigt och lerigt på marken, såg massor av turister med lera upp till vaderna haha. Och jag som inte ens har några vandringsskor med mig utan endast joggingskor hade förstört dem helt om vi hade gått.

Dessutom hann vi ta oss fram till alla ställen mycket snabbare och guiden gjorde även en avstickare till hans kompis och hans familj där vi fick te. De drev även något som heter "home stay" där turister får komma och bo gratis mot att de hjälper till lite på gården. Så rolig idé och tydligen väldigt vanligt i Vietnam. Jag vill helt klart prova på home stay någon gång! Och väldigt kul att få prata med lokalinvånarna höra lite om hur det fungerar med skolor osv i området. Och sen stannade vi vid guidens kusin som hade en farm med små kattungar. Efter turen så på väg tillbaka till hotellet stannade vi vid en restaurang och jag fick hälsa på ägarna. Det var tydligen ordnat så jag skulle få äta mat där klockan 19.00 på kvällen. Allt är verkligen fixat och planerat. Så skönt! 

Lägger upp alla bilder från Sapa från min kamera i ett separat inlägg. Har hur många bilder som helst! 

HA NOI

I går kväll 18.45 hoppade jag på ett nattåg i Da Nang och sedan väntade 19 timmar på tåget. Herregud, har nog aldrig suttit stil så länge förut. Det längsta jag flugit flygplan är 13 timmar, och på tågen i Vietnam har man ännu mindre säten. Inte mycket utrymme att röra sig på eller hitta en bekväm sovställning. Men det gick faktiskt bra, var uppe ett tag och läste efter jag precis stigit på och runt 22 somnade jag. Vaknade sedan runt 06 och åt lite yoghurt och frukt som jag hade tagit med mig och sen fortsatte jag läsa, lyssna på musik samt podcast i runt 6 timmar till innan vi kom fram till Hanoi. Checkade in på ett billigt hotell som jag hade bokat i närheten av tågstationen för att kunna lämna mina väskor, duscha samt byta om. Har sedan gått runt i Hanoi och kikat på the Summer Festival vid en sjö i närheten av mitt hotell samt åt mat på en thairestaurang. Min andra måltid på restaurang sen jag kom hit. Sa ju sist jag åt ute att jag måste börja göra det oftare, men känner mig lite obekväm så det har inte blivit av. Kände mig i alla fall väldigt svag och låg efter tågresan så kände att kroppen verkligen behövde komma igång med riktig mat samt lite träning. Tränade en halvtimme på mitt hotellrum och gick en lång promenad. Jag vet inte om jag börjat bli lite hypokondriker, men är så rädd för bland annat blodproppar. Att sitta still länge, inte kunna röra sig och hålla igång cirkulationen samt att se sina fötter svullna av att sitta still så länge. Dock har jag alltid stödstrumpor när jag reser länge samt försöker vicka och röra på ben och fötter en gång i halvtimmen samt dricka massor av vatten. Herregud, jag är 23 år och oroar mig för sånt. Jag måste verkligen ha en hypokondriker-ådra i mig. Men jag märker så stor skillnad på hela min energi och hur jag mår i kroppen när jag inte tränar på ett tag. Och framförallt att sitta still länge får mina ben samt armar att svullna lite, sticka och smått domna av. Så det är väl bara bra att jag tar hälsorisker på allvar och försöker göra allt för att förebygga det. Trots att jag med min ålder inte alls är i riskzonen. Men det har varit måååånga stillasittande flyg och tågresor detta halvåret. Herregud. Hittills har jag suttit på ett plan 17 gånger, och innan Augusti är över kommer det ha blivit 6 gånger till. Och hittills tre tågresor på 8, 9 respektive 19 timmar. 

Så det känns inte superbra att efter endast 8 timmar i Hanoi, sätta sig på ännu ett tåg i 9+ timmar. Ikväll är det nämligen dags att 20.30 möta upp en reseguide och några andra resenärer på tågstationen igen och ta nattåget nordväst till Sa Pa och de kända risfälten. Från och med ikväll ska jag rese med en grupp och det känns superbra efter att ha rest själv i 1,5 vecka. 

Nu ska jag ladda upp med att klunka ännu mer vatten, grönt te och sen gå runt lite till inför kvällens nattåg. Den här gången har jag i alla fall en säng istället för endast ett säte, och med tanke på att tåget är 21.30 till 6.30 och att jag oavsett hade jag legat still och sovit oavsett även på ett hotellrum. Så det känns inte lika farligt. 

DA NANG

I förrgår, torsdag, var det dags att åka tåg igen. Från Nha Trang till Da Nang och det tog ca 9 timmar. Tyckte verkligen såå mycket om Nha Trang så det var tråkigt att åka vidare. Dessutom inträffade en liten incident när jag kom fram runt midnatt till Da Nang som gav mig dåligt intryck av Da Nang, och även det intrycket har fortsatt hålla i sig. Helt okej liten by med mysiga gator, men inte alls samma stämning som Nha Trang. Skulle säga att denna nya destination är lite tråkigare och allt är tystare, färre turister och människorna här har inte alls samma servicekänsla som i Nha Trang, kanske för att de mer sällan stöter på turister och därför är lite otrevliga. Jag har i alla fall besökt Han Market, floden Han och den kända drakbron som går över floden. Jag har besökt Da Nangs katedral och även varit nere på stranden en dag. Ikväll är det dags att åka vidare med tåget och denna gången är det nattåg till staden Hanoi. 

SISTA DAGEN I NHA TRANG

Igår på eftermiddagen gick jag runt i den lilla mysiga byn och fick pedikyr för 20kr, satte mig även på ett mysgit café och tog en iskaffe och pratade med Brad i telefon. Och idag på morgonen åt jag frukost, gick ut på en springtur längs stranden men ca 1,5km nerför stranden blev jag alldeles yr eftersom det var så fruktansvärt varmt så fick stanna i skuggan och köpa vatten. Satt ner och stund och gick sedan tillbaka. Att träna här är verkligen svårt på grund av den konstanta värmen...  Frukosten börjar ändå redan klockan 06 så jag var på väg ut redan före 07, och ändå är det redan över 30 grader och så otroligt hög luftfuktighet.

Efteråt gick jag upp på taket och solade och badade en stund. Nu är jag tillbaka på mitt hotellrum för att packa ihop mina saker och göra mig redo inför nästa tågresa. Vid 13.30 lokal tid går tåget norrut till Da Nang och denna resa är ca 9 timmar.

NHA TRANG

I måndags kom jag fram till Nha Trang. Hittills är det mitt favoritställe i Vietnam. Så mysig stad, jättefin strand (inget skräp), jättefin strandpromenad, turister och människor överallt som strosar omkring, butiker, caféer och restauranger överallt. En perfekt semesterort och verkligen ett otroligt mysigt ställe. Jag bor även på ett hotell med en jättefin takterrass med pool. Jag har mest hängt på stranden, badat, läst massor av böcker, badat i poolen, varit på kvällsmarknad och även varit ute på en lång powerwalk på över en timme till en gammal ikonisk byggnad som heter Po Nagar. Po Nagar:

SISTA KVÄLLEN I PHU QUOC

Här kommer några bilder från min sista dag på Phu Quoc.

TÃ…G

Imorse 08.45 lyfte mitt flyg från Phu Quoc och en timme senare landade jag I Ho Chi Minh City igen. Tog direkt en taxi till tågstationen och återigen blev jag tacksam över att jag redan första dagen köpte ett sim-kort med obegränsat internet. Det har underlättat mitt resande så många gånger. Även idag då taxichauffören, som Inte pratade en gnutta engelska, inte alls förstod vart jag skulle. Tog då upp mobilen, googlade fram en bild på ett tåg och visade honom som genast började skratta och gav tummen upp. Perfekt sätt att kommunicera när språk inte fungerar.

Nu är jag inne på min 7e timme på tåget och börjar bli riktigt trött. Vill dock inte sova utan vill ha koll på mina väskor. Borde dock vara framme i Nha Trang som är min nästa destination om ca 3 timmar.

SOPTIPP

Vietnam och Phu Quoc är vackert på hur många sätt som helst. Men jag måste säga att jag är otroligt besviken över hur smutsigt här är... Det är nedskräpat exakt överallt och hela stranden är fylld av plast, plastpåsar, flaskor, burkar, sugrör, metall, glas osv. Överallt. Det går inte att gå en meter på stranden utan att se något nedskräpat. Likadant i havet. Plastpåsar flyter omkring lite överallt och lokalbefolkningen leker med skräpet som om det vore leksaker. Barnen sparkar boll med flaskorna och skjuter ut det i havet. Så otroligt ledsamt att se. 
Snälla alla som läser detta, skräpa ALDRIG ner. Släng inget på marken. Inga flaskor, inga plastpåsar, inga cigaretter eller ens ett litet tuggummi. Jag förstår verkligen inte hur man kan skräpa ner... Finns det ingen soptunna runt, ja då får man fan hålla i det tills man hittar någonstans att lägga det. Det borde vara varenda jäkla människas skyldighet på den här planeten.