vendelawendt

HA LONG BAY

I onsdags kom vi fram till hamnen i Ha long och klev på vår båt strax innan lunch. Hela besättningen var helt fantastisk och stod och vinkade i vars ett fönster med världens största leende när vi närmade oss båten. Blev serverade lunch på båten, lokal vietnamesisk mat som var supergod och fick sedan sola lite uppe på taket i någon timme.

Sedan var det dags att paddla kajak och vi blev körda till en liten fiskeby på vatten där alla kajaker satt fast. Blev uppdelade två och två och fick sedan paddla i den fantastiska naturen i ungefär 40 minuter och även besöka en liten grotta, sedan kom vi till en liten strand där vi lade till och fick bada i eftermiddagssolen. Hur härligt som helst. 

På kvällen var det sunset party och vi alla satt på högsta däck och blev servade massa vietnamesisk mat och kocken visade oss hur man kunde tillaga räkor på 2 minuter med hjälp av öppen eld och vodka. Jag, paret från Norge och killen från England var alla ungefär i samma ålder så vi hade alltid ett eget bord under varje måltid. Så härliga. På kvällen efter vi ätit mat så fick vi prova på lite lekar och sen även fiska bläckfisk. Vi fick inte napp men vi fick i alla fall se en gigantisk rocka som simmade förbi. 

Morgonen efter var det frukost och sen fick vi besöka en grotta. Efter det var det matlagningskurs och de visade oss hur man kunde skära grönsaker som vackra blommor och ett äpple som en svan. Sedan fick vi köra egna vietnamesiska vårrullar med rispapper och sen var det lunch innan vi blev avsläppta i Ha Long igen. Då blev vi körda tillbaka till Ha Noi och avsläppta på våra hotell.

Det norska paret bodde bara runt hörnet från mig så de skrev till mig på kvällen på facebook och frågade om jag ville hänga med och äta kvällsmat i gamla stan. Så runt 7 möttes vi upp och åt på en grillrestaurang med fantastisk utsikt över Ha Noi. Och jag shoppade för första gången i Vietnam, blev en fjällräven ryggsäck som säljs ööööverallt i Asien och även Australien. Har blivit otroligt poppis de senaste 2 åren. Fast det var en kopia jag köpte så var den förvånansvärt bra i kvalitén. Vi jämförde med de norska parets fjällräven ryggsäckar som är äkta, och de såg och kändes exakt likadant som min. Deras inköpa för 1000kr i Norge och min för 50kr i Vietnam. 

Jaa, det var min tid i Vietnam. 17 dagar av att resa runt själv och uppleva vietnamesisk kultur, mat och natur. Det har varit helt fantastiskt och jag är återigen SÅÅÅ GLAD över att jag vågade resa iväg helt själv. Har återigen vuxit i mig själv och insett att jag klarar fan allt jag vill. Hur svårt det än kan bli ibland med pressade tidsscheman, ta sig runt med tåg i ett land där knappt en kotte pratar engelska, visumproblem etc etc så löser sig ALLT allting tillslut. Jag har verkligen insett att efter allt i Australien och nu i Vietnam har jag blivit en mer harmonisk människa. Stressar inte alls upp mig på samma sätt och får magont av minsta lilla sak som går fel. Och det känns så bra att min kropp upplever mindre och mindre negativa känslor och reaktioner. Tar allt det kommer, gör allt jag kan för att planera och organisera, men går något fel så är det okej och allt löser sig ändå. 

Nu ser jag fram emot att snart packa ihop det sista av mina saker och runt 12 ta en taxi till Ha Nois flygplats och vidare mot BALI med en mellanlandning i Kuala Lumpur. Runt 01.00 lokal tid på Bali kommer jag landa och äntligen få möta upp Brad. Sen väntar 10 dagar med honom där vi kommer resa runt, båtluffa och vandra en massa. Ska bli sååå roligt!! 

CAT CAT VILLAGE

Min sista dag i Sapa åt jag frukost igen, checkade ut från hotellet och sedan blev jag hämtad ännu en gång av min reseguide. Denna gången åkte vi ner mot Cat Cat Vilage där vi parkerade mopen och fortsatte gå genom den lilla byn till fots. Trappor överallt som gick upp och ner och slingrade sig mellan små hyddor där bergsfolket bor och deras små butiker. Gick in i en hydda och fick hälsa på de som bodde där, de hade ett litet kök med en eldsstad och kittel som var deras kök. De har alltså en öppen eld i en liten trähydda. Otroligt brandfarligt såklart. Fick även se hur de plockade hampa-plantan som alltså är marijuana, sen gör de trådar av växten som de plattar ut med en stor rullande planka. Som att kavla växten i princip, sedan sätts trådarna in i en spinnrocka och när det är färdiga kläder färgas det i en stor tunna med en växt med blåa pigment. Så häftigt att se. 
Fick även se ett vattenfall, en lokal dansuppvisning och massor av risfält. 

På eftermiddagen blev jag avsläppt igen på hotellet, och även nu hade de fixat så jag kunde duscha. Gick sedan upp på deras takterass och tog en kaffe med fantastisk utsikt över Sapa. Efter det var klockan nästan 17.30 och då blev jag upphämtad av en minibuss som körde mig tillbaka till Lao Cai där tågstationen är. Blev avsläppt på en restaurang i närheten där det ingick kvällsmat, och sedan hade personalen på restaurangen min tågbiljett och följde med mig hela vägen till min vagn. Vid 21.40 avgick tåget från Lao Cai tillbaka till Ha Noi, och jag sov ännu en natt på tåget.Anlände tillbaka i Ha Noi runt 05, och då blev jag upphämtad ännu en gång och körd till ett hotell i närheten. Där hade de fixat så jag fick tillgång till gymmet på högsta våningen där det fanns dusch. Fick se soluppgången över Ha Noi från fönstrena där uppe, och efter jag hade duschat fick jag tillgång till deras frukostbuffé.

Och efter det var klockan strax innan 8 och då blev jag återigen upphämtad av buss. Den här gången för att köra ner mot Ha Long och åka på en båttur genom Ha Long Bay! Äntligen var där fler människor och jag slapp vara ensam på turen. Från Ha Noi till Ha Long var det ca 3,5 timme på bussen. Stannade två gånger och tog först en iskaffe och sen stannade vi på en pärlfarm där de visade oss hur man öppnar ett ostron och hur pärlorna ligger inuti. Har aldrig sett det förut, helt fantastiskt.På vägen ner med alla stopp hann man även prata en del med de andra resenärerna. En familj från Nya Zeeland, ett par från Norge, ett par från Schweiz och en kille från England som också reste själv.  Det blev en otroligt rolig båttur och vi sov även ombord, jag hade ett jättefint rum och badrum med stora fönster så jag kunde se ut över havet och alla öar.Fler bilder om Ha Long Bay i ett annat inlägg. 

SAPA

Här kommer en massa bilder från Sapa! Den absolut BÄSTA dagen på resan hittills. Får gåshud bara av att tänka på det. Detta är nog en av de största upplevelserna i mitt liv. Att få höra om kulturen och uppleva deras livsstil på nära håll hos bergsfolket och alla stammar som bor här uppe har varit så mäktigt. Deras kläder liknar lite samers kläder i Sverige och det hänger små bebisar insvepta i tyger på deras ryggar där de svischar fram på sina mopeder mellan byarna. Och wow, naturen! Helt magiskt. Känns som att vara i en saga i en helt annan värld bort från TV-apparater, datorer och elektricitet. Alla är så trevliga, lugna och harmoniska. En helt annan livsstil är något jag någonsin fått uppleva med egna ögon förut. 

Och det är så ledsamt att man inte kan se i bilderna hur högt upp i bergen vi är, hur många kilometer efter kilometer som är risfält och hur vackert hela landskapet är. Det är väl så det är med alla platser, inga bilder gör platsen rättvis. Man måste uppleva det själv. Och detta är en sån upplevelse som jag för alltid kommer komma ihåg som en av de mäktigaste upplevelserna i mitt liv! Något annat utöver det vanliga är att här växer Marijuana plantor överallt längs vägarna. Det är tydligen olagligt överallt i Vietnam förutom just här i Sapa. Dessutom finns det en växt med väldigt tjocka blad som lokalbefolkningen mosar i vatten och färgar sina kläder i. Blir en väldigt stark grön färg som efter ett tag övergår i blått. Jag fick prova på mina händer och även nu, 24 timmar senare, är mina händer alldeles blåa och varken tvål eller vatten hjälper. Ska bli intressant att se hur länge färgen sitter i haha. 

 

Har fått bo på ett jättefint hotell:Bilder från Sapa: 

DANANG TILL HANOI TILL SAPA

Hej på er! Just nu befinner jag mig i norra Vietnam, i Sapa. Ett otroligt vackert ställe uppe i bergen på landsbygden med risfält överallt. 

Har några bilder i min mobil som jag tänkte lägga upp så ni kan få se hur mitt resande har sett ut. 

7 Juli i Da Nang ca 17.00, redo att åka till tågstationen och ta tåget mot Ha Noi: 

På tågstationen i Da Nang: 

Bild från tåget, här är klockan ca 06.00 och jag har precis vaknat efter att ha suttit på tåget sedan 18.40 kvällen innan: Vid 12.30 kom jag fram till Ha Noi och möttes av sån hetta att jag trodde jag skulle svimma. På tågen pumpar de nämligen ut air condition så jag brukar åka i joggingbyxor, en t-shirt och sen en kofta att ta på när jag sover. Och när jag gick av tåget klädd i detta så slog 35 grader mot mig med en luftfuktighet på över 90%, svetten började rinna ur varenda por på kroppen och jag hade svettdroppar på armar, i pannan, benen etc. Herregud, jag gillar varme men har svårt för hög luftfuktighet. 

Checkade in på ett hotell för att kunna duscha, byta om etc. 

Gick omkring i Ha Noi: 

Vid 20.00 checkade jag ut och gick tillbaka till tågstationen. Det var nu jag skulle möta upp en reseguide och nu åka på en gruppresa i fyra dagar. Dock så kommer endast en guide som håller upp en stor skylt med mitt namn på, han presenterar sig, ger mig mina tågbiljetter samt bär mina väskor till tåget och min kupé. Jag ställer lite frågor om turen och det visar sig att det inte alls är så som jag föreställt mig. Jag trodde vi skulle resa runt en grupp med en och samma guide, men det är tydligen en paketresa där alla är bokat och betalt, och det ingår en engelskspråkig guide överallt men det är nya på varje ställe som möter upp mig och eskorterear mig till nästa ställe. Vi hade kunnat vara en grupp, men det var ingen annan som hade bokat så därför är jag fortfarande själv. Haha, så det blev en liten överraskning men fortfarande hur skönt som helst att nu ha ALLT bokat åt mig med transport, boende, all mat, guide osv och allt jag gör är att följa med och lyssna på vilka tider de säger och sen dyka upp där på den tiden. Så skönt!

Och att på detta tåget på ha en egen säng i en kupé var guld värt. Tåget avgick runt 22 och jag somnade direkt, sov hur bra som helst och vaknade vid 05.30.

En timme senare var vi framme i Lao Cai som är så långt norrut i Vietnam det går att komma. Precis vid kinesiska gränsen. När jag gick av tåget stod där ännu en person med en stor skylt med mitt namn och visade mig till en minibuss med några andra turister. 

Sedan väntade en timmes bildfärd rakt upp i bergen. Vi körde upp, upp upp och eftersom det var en otroligt molnig dag med väldigt låga moln, så dröjde det inte länge förrän vi hade moln runt oss. Vägarna var små, smala och precis som i storstäderna så var trafiken galen även här uppe. Men wow vilken utsikt, så fantastiskt att få se böljande kullar fyllda av risfält efter risfält efter risfält. Längs kanten av vägen vandrade den lokala bergsbefolkningen i sina färgglada kläder med korgar på ryggen och rishattar på huvudet. 

Efter ca en timmes bilfärd stannade minibussen, höll upp min skylt och visade till mitt hotell. Blev avsläppt med mina väskor utanför och hann bli lite nervös eftersom allt är bokat via den här turen, så jag har själv inte någon koll alls på tider, hotellnamn etc. Tänk om jag går in och de inte har ett rum till mig i mitt namn? Men den tanken försvann lika fort, för så fort jag kom in och sa mitt namn så kom en butler och tog mina väskor och en annan visade mig in till deras frukostbuffé. Hotellet ligger jättefint på sidan av ett berg och man går in på 8e våningen och sen finns det ca 10 våningar både upp och ner. Utsikten är helt fantastiskt och personalen så trevliga! Frukosten var helt fantastisk och efteråt så sa personalen att dagens guide åt mig redan var på plats, men frågade om jag ville duscha först. Så då fixade de tillgång till ett duschrum där jag kunde duscha och byta om innan vi gav oss iväg. 

Dagens utflykt skulle egentligen bestå av en lång vandring, men eftersom jag var den enda deltagaren så bestämde guiden sig för att vi skulle ta hans moped istället. Bra val eftersom det var ganska molnigt och överallt var det otroligt geggigt och lerigt på marken, såg massor av turister med lera upp till vaderna haha. Och jag som inte ens har några vandringsskor med mig utan endast joggingskor hade förstört dem helt om vi hade gått.

Dessutom hann vi ta oss fram till alla ställen mycket snabbare och guiden gjorde även en avstickare till hans kompis och hans familj där vi fick te. De drev även något som heter "home stay" där turister får komma och bo gratis mot att de hjälper till lite på gården. Så rolig idé och tydligen väldigt vanligt i Vietnam. Jag vill helt klart prova på home stay någon gång! Och väldigt kul att få prata med lokalinvånarna höra lite om hur det fungerar med skolor osv i området. Och sen stannade vi vid guidens kusin som hade en farm med små kattungar. Efter turen så på väg tillbaka till hotellet stannade vi vid en restaurang och jag fick hälsa på ägarna. Det var tydligen ordnat så jag skulle få äta mat där klockan 19.00 på kvällen. Allt är verkligen fixat och planerat. Så skönt! 

Lägger upp alla bilder från Sapa från min kamera i ett separat inlägg. Har hur många bilder som helst! 

HA NOI

I går kväll 18.45 hoppade jag på ett nattåg i Da Nang och sedan väntade 19 timmar på tåget. Herregud, har nog aldrig suttit stil så länge förut. Det längsta jag flugit flygplan är 13 timmar, och på tågen i Vietnam har man ännu mindre säten. Inte mycket utrymme att röra sig på eller hitta en bekväm sovställning. Men det gick faktiskt bra, var uppe ett tag och läste efter jag precis stigit på och runt 22 somnade jag. Vaknade sedan runt 06 och åt lite yoghurt och frukt som jag hade tagit med mig och sen fortsatte jag läsa, lyssna på musik samt podcast i runt 6 timmar till innan vi kom fram till Hanoi. Checkade in på ett billigt hotell som jag hade bokat i närheten av tågstationen för att kunna lämna mina väskor, duscha samt byta om. Har sedan gått runt i Hanoi och kikat på the Summer Festival vid en sjö i närheten av mitt hotell samt åt mat på en thairestaurang. Min andra måltid på restaurang sen jag kom hit. Sa ju sist jag åt ute att jag måste börja göra det oftare, men känner mig lite obekväm så det har inte blivit av. Kände mig i alla fall väldigt svag och låg efter tågresan så kände att kroppen verkligen behövde komma igång med riktig mat samt lite träning. Tränade en halvtimme på mitt hotellrum och gick en lång promenad. Jag vet inte om jag börjat bli lite hypokondriker, men är så rädd för bland annat blodproppar. Att sitta still länge, inte kunna röra sig och hålla igång cirkulationen samt att se sina fötter svullna av att sitta still så länge. Dock har jag alltid stödstrumpor när jag reser länge samt försöker vicka och röra på ben och fötter en gång i halvtimmen samt dricka massor av vatten. Herregud, jag är 23 år och oroar mig för sånt. Jag måste verkligen ha en hypokondriker-ådra i mig. Men jag märker så stor skillnad på hela min energi och hur jag mår i kroppen när jag inte tränar på ett tag. Och framförallt att sitta still länge får mina ben samt armar att svullna lite, sticka och smått domna av. Så det är väl bara bra att jag tar hälsorisker på allvar och försöker göra allt för att förebygga det. Trots att jag med min ålder inte alls är i riskzonen. Men det har varit måååånga stillasittande flyg och tågresor detta halvåret. Herregud. Hittills har jag suttit på ett plan 17 gånger, och innan Augusti är över kommer det ha blivit 6 gånger till. Och hittills tre tågresor på 8, 9 respektive 19 timmar. 

Så det känns inte superbra att efter endast 8 timmar i Hanoi, sätta sig på ännu ett tåg i 9+ timmar. Ikväll är det nämligen dags att 20.30 möta upp en reseguide och några andra resenärer på tågstationen igen och ta nattåget nordväst till Sa Pa och de kända risfälten. Från och med ikväll ska jag rese med en grupp och det känns superbra efter att ha rest själv i 1,5 vecka. 

Nu ska jag ladda upp med att klunka ännu mer vatten, grönt te och sen gå runt lite till inför kvällens nattåg. Den här gången har jag i alla fall en säng istället för endast ett säte, och med tanke på att tåget är 21.30 till 6.30 och att jag oavsett hade jag legat still och sovit oavsett även på ett hotellrum. Så det känns inte lika farligt. 

DA NANG

I förrgår, torsdag, var det dags att åka tåg igen. Från Nha Trang till Da Nang och det tog ca 9 timmar. Tyckte verkligen såå mycket om Nha Trang så det var tråkigt att åka vidare. Dessutom inträffade en liten incident när jag kom fram runt midnatt till Da Nang som gav mig dåligt intryck av Da Nang, och även det intrycket har fortsatt hålla i sig. Helt okej liten by med mysiga gator, men inte alls samma stämning som Nha Trang. Skulle säga att denna nya destination är lite tråkigare och allt är tystare, färre turister och människorna här har inte alls samma servicekänsla som i Nha Trang, kanske för att de mer sällan stöter på turister och därför är lite otrevliga. Jag har i alla fall besökt Han Market, floden Han och den kända drakbron som går över floden. Jag har besökt Da Nangs katedral och även varit nere på stranden en dag. Ikväll är det dags att åka vidare med tåget och denna gången är det nattåg till staden Hanoi. 

SISTA DAGEN I NHA TRANG

Igår på eftermiddagen gick jag runt i den lilla mysiga byn och fick pedikyr för 20kr, satte mig även på ett mysgit café och tog en iskaffe och pratade med Brad i telefon. Och idag på morgonen åt jag frukost, gick ut på en springtur längs stranden men ca 1,5km nerför stranden blev jag alldeles yr eftersom det var så fruktansvärt varmt så fick stanna i skuggan och köpa vatten. Satt ner och stund och gick sedan tillbaka. Att träna här är verkligen svårt på grund av den konstanta värmen...  Frukosten börjar ändå redan klockan 06 så jag var på väg ut redan före 07, och ändå är det redan över 30 grader och så otroligt hög luftfuktighet.

Efteråt gick jag upp på taket och solade och badade en stund. Nu är jag tillbaka på mitt hotellrum för att packa ihop mina saker och göra mig redo inför nästa tågresa. Vid 13.30 lokal tid går tåget norrut till Da Nang och denna resa är ca 9 timmar.

NHA TRANG

I måndags kom jag fram till Nha Trang. Hittills är det mitt favoritställe i Vietnam. Så mysig stad, jättefin strand (inget skräp), jättefin strandpromenad, turister och människor överallt som strosar omkring, butiker, caféer och restauranger överallt. En perfekt semesterort och verkligen ett otroligt mysigt ställe. Jag bor även på ett hotell med en jättefin takterrass med pool. Jag har mest hängt på stranden, badat, läst massor av böcker, badat i poolen, varit på kvällsmarknad och även varit ute på en lång powerwalk på över en timme till en gammal ikonisk byggnad som heter Po Nagar. Po Nagar:

SISTA KVÄLLEN I PHU QUOC

Här kommer några bilder från min sista dag på Phu Quoc.

TÃ…G

Imorse 08.45 lyfte mitt flyg från Phu Quoc och en timme senare landade jag I Ho Chi Minh City igen. Tog direkt en taxi till tågstationen och återigen blev jag tacksam över att jag redan första dagen köpte ett sim-kort med obegränsat internet. Det har underlättat mitt resande så många gånger. Även idag då taxichauffören, som Inte pratade en gnutta engelska, inte alls förstod vart jag skulle. Tog då upp mobilen, googlade fram en bild på ett tåg och visade honom som genast började skratta och gav tummen upp. Perfekt sätt att kommunicera när språk inte fungerar.

Nu är jag inne på min 7e timme på tåget och börjar bli riktigt trött. Vill dock inte sova utan vill ha koll på mina väskor. Borde dock vara framme i Nha Trang som är min nästa destination om ca 3 timmar.

SOPTIPP

Vietnam och Phu Quoc är vackert på hur många sätt som helst. Men jag måste säga att jag är otroligt besviken över hur smutsigt här är... Det är nedskräpat exakt överallt och hela stranden är fylld av plast, plastpåsar, flaskor, burkar, sugrör, metall, glas osv. Överallt. Det går inte att gå en meter på stranden utan att se något nedskräpat. Likadant i havet. Plastpåsar flyter omkring lite överallt och lokalbefolkningen leker med skräpet som om det vore leksaker. Barnen sparkar boll med flaskorna och skjuter ut det i havet. Så otroligt ledsamt att se. 
Snälla alla som läser detta, skräpa ALDRIG ner. Släng inget på marken. Inga flaskor, inga plastpåsar, inga cigaretter eller ens ett litet tuggummi. Jag förstår verkligen inte hur man kan skräpa ner... Finns det ingen soptunna runt, ja då får man fan hålla i det tills man hittar någonstans att lägga det. Det borde vara varenda jäkla människas skyldighet på den här planeten.  

PHU QUOC dag 2

Då var det fredag och jag har mest hängt på stranden och läst idag. Gick upp på mitt rum runt lunch eftersom solen var så himla stark. Satte mig sedan på takterrassen i skuggan ett tag och fortsatte läsa. Slank ner till stranden igen en stund på eftermiddagen. Så otroligt skönt att vara helt själv och bara göra exakt vad jag vill, läsa min bok i lugn och ro och bara ta det lugnt. Väldigt skönt och behövligt efter att ha bott med fem personer i fyra månader och alltid ha ljud runt omkring sig. På kvällen såg jag solnedgången från takterrassen och gick sedan längs gågatan för att handla lite mer vatten. Slutade med att jag på vägen hem satte mig på restaurangen mittemot hotellet jag bor på. Hittills har jag inte ätit ute en enda gång i Vietnam. I Ho Chi Minh City ville jag inte gå ut själv efter det blivit mörkt så då åt jag nudlar på mitt hotellrum, och sen har det fortsatt med nudlar, frukt och torkad mango. Men idag beställde jag en Spagetti Bolognese och ååh vad gott det var med riktig mat. Dock är det så himla billigt med mat här så jag ska fortsätta med att äta ute minst en gång om dagen, antingen lunch eller kvällsmat. Idag betalade jag 46 svenska kronor för spagetti och en cola. Helt okej pris! 

Kände nämligen hela förmiddagen att jag mådde lite halvdant, och vatten har jag druckit mängder av så det kan inte vara det. Jag tror att det har varit bristen på riktig mat i några dagar. Nudlar är inte särskilt näringsrikt så känner att nu får jag försöka äta lite annat. 

PHU QUOC

Igår lämnade jag Ho Chi Minh City runt 07.00 och åkte mot flygplatsen för att vid 09.25 flyga mot Phu Quoc. Resan tog ca 50 minuter innan vi landade på denna fantastiska lilla ö. Det var så skönt att komma bort från all trafik och kaos i Ho Chi Minh City och istället till landsbygden. Jag bor på en liten mysig gata med små restauranger och en liten farm, bara 100m från stranden. Direkt när jag kom fram igår så checkade jag in, duschade och gick sedan ner till stranden med min bok och låg och läste i flera timmar. Stranden var hyfsat tom, men antagligen för att det var lunchtid och dessutom då solen var som starkast. Jag vet att vietnameser är väldigt försiktiga med solen, precis som australiensare. Det är väl så när man bor i ett land där solen är såpass stark, det är ju lite annorlunda för oss svenskar som till och med på sommaren har begränsade soldagar. 

Efter några timmar i solen frågade jag på mitt hotell om det fanns någon supermarket eller shoppingcenter i närheten eftersom jag ville handla hudkräm, vill verkligen inte att solen torkar ut huden trots att jag är jättenoga med 50+ solkräm. De sa att det finns inte en enda affär på hela ön (snacka om landsbygd) men att jag kunde gå till deras kvällsmarknad. Så jag tog en promenad dit på ca 45 minuter och hittade som tur var nivea hudkräm. 

I går kväll somnade jag runt 21 och var uppe vid 05.30 för att springa på stranden. Det var ett tag sedan jag tränade och efter att ha flugit så mycket de senaste dagarna så är det skönt att få igång blodcirkulationen i kroppen ordentligt. Jag tänkte att 05.30 är en perfekt tid för mig som föredrar en folktom strand för att springa, men gud så fel jag hade. Med tanke på det jag sa med tom strand igår eftermiddag så borde jag förstått att precis efter soluppgången är den bästa tiden för vietnameser att bada eftersom solen inte alls är stark då. Så jag möttes av ett dussintals familjen på stranden som redan vid 06 byggde sandslott, sprang omkring, sparkade boll och hoppade i vågorna. Herregud, hade detta varit i Europa så hade majoriteten fortfarande sovit. Så springturen blev inte jättelång eftersom jag fick springa runt alla lekande barn på stranden. Och efter ca 10 minuter låg där även en död hund på stranden... På rygg med benen rakt upp i luften och alldeles stel, med munnen och ögonen öppna. Usch jag blev så rädd och känslosam som jag är fick jag jätteont i hjärtat och kunde inte få bort bilden ur huvudet. Började må illa eftersom det luktade väldigt illa och vände strax tillbaka och gick hem igen. Jag hoppas att personalen har tagit bort hunden snart så den inte ligger där hela dagen i solen, så hemskt :( 

Nu har jag i alla fall precis ätit frukost på takterrassen på mitt hotell. Har inte riktigt vant mig vid vietnamesisk mat och frukost än, trodde det skulle vara mer likt thaimat men det är faktiskt väldigt annorlunda. Äter mest banan, vattenmelon och ägg till frukost. Resten ser mest ut som koögon, genomskinliga nudlar i genomskinlig soppa med några oidentifierade saker som flyter omkring. Eftersom det inte alls ser aptitvänligt ut så är det svårt att få kroppen att vilja testa något som ögonen absolut inte vill. Får nog bli frukt till frukost de resterande dagarna också haha. 

Stranden:Kvällsmarknad:Soluppgång:

VIETNAM

I måndags var jag lite känslosam. Hade min sista dag med tjejerna och släppte av dem hos deras familjekompisar på kvällen. Efter att ha sagt hejdå så skulle jag köra tillbaka till huset, packa det sista och sen åka till flygplatsen och vidare mot Vietnam. Men i bilen på väg tillbaka blev jag oväntat väldigt ledsen och fick så ont i hjärtat. Kändes jättejobbigt att säga hejdå och sen packa ihop och lämna Perth igen, jag trivs verkligen så bra där. Och att nu säga hejdå till tjejerna och inte veta när jag kommer se dem igen kändes förvånansvärt jobbigt. Tror också det var mycket oro och nervositet inför resan till Vietnam. Jag bokade biljetterna redan i Februari och det kändes som en evighet kvar, och plötsligt var resan samma kväll och fast jag trivs med att resa själv och tycker det är spännande och tillkommer givetvis mycket oro. Så det var mycket känslor på samma gång och när jag pratade med Brad i telefon och försökte förklara så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Men han är som alltid bra på att lugna mig så det kändes bra igen efter en stund. Jag duschade, packade ihop allt och runt 22 åkte jag till flygplatsen. Dock har det varit såååå mycket de senaste veckorna med all skit i lägenheten, mina pengar som jag inte fick tillbaka och dessutom har jag heller inte fått tillbaka depositionen från när vi hyrde bil på Tasmanien. Så jag låg ute med mycket pengar som jag inte visste om eller när jag skulle få tillbaka, har periodvis inte mått jättebra där jag bott, min telefon som gått sönder och att jag dessutom glömt säkerhetsdosan till mitt svenska bankkort så jag inte kunnat betala för något etc etc. Mycket stress och orosmoment - jag vet att allt ALLTID löser sig och det har det gjort. tillslut Men jag är ändå en sån person som påverkas av allt.

P.g.a. av allt detta hade jag helt glömt bort att kolla upp visum till Vietnam och hamnade i en situation där de knappt lät mig checka in på planet till Vietnam. Herregud, där stod jag själv på flygplatsen klockan 23, var så otroligt trött och hade glömt kolla upp en så viktig sak. Jag höll på att skämmas ihjäl eftersom det inte alls är likt mig! Men det löste sig - som allt alltid gör. Oavsett så får man 15 dagar att resa runt i landet, problemet var att min utresebiljett var efter 17 dagar och därför behövdes ett visum. Men jag skrev på ett papper på flygplatsen att jag åkte dit på egen risk - i värsta fall behövde jag köpa en utresebiljett den 15 dagen. Hade lätt gå att lösa med att flyga till Kambodja 2-3 dagar och sen tillbaka till Vietnam. Men det hade kostat mer pengar. Jag gick i alla fall direkt in på Vietnams regerings hemsida och ansökte om ett akutvisum. Det skulle ta 4 arbetstimmar att få det godkänt och som tur var hade jag fått det godkänt när jag väl landade i Vietnam. Men det resulterade även i dålig sömn på mina flyg och otroligt mycket huvudvärk. Inte den bästa starten på resan, men det är exakt sånt här som får en att växa som person. 

Man lär sig verkligen av alla misstag och bara att resa runt bland främmande kulturer är otroligt lärorikt. Min första kulturkrock inträffade på min mellanlandning i Kuala Lumpur i Malaysia. Jag stod i en lång kö till toaletterna som gick framåt i snigelfart. Jag förstod inte varför eftersom det var jättemånga toaletter där inne. Tänkte att de var väl sönder eller något. När jag nästan är framme säger några framför mig på malajsiska att jag kan gå före och in på de lediga toaletterna. Jag förstod ingenting och då går en tjej förbi mig och säger med tysk brytning att alla lediga toaletter är europeiska toaletter, och att de andra i kön väntar på "squat-toaletterna": Detta hade jag helt glömt bort från när jag reste runt själv i Malaysia för över två år sedan. De har ju knappt vanliga toaletter där! Det som gäller för lokalinvånarna är ett litet hål i marken som man måste sätta sig på huk ovanför. Haha, tack och lov fanns det europeiska toaletter och jag kunde gå rakt in utan kö. Fördel! 

En annan kulturkrock var när vi skulle gå igenom säkerhetskontrollen inför vår boarding till planet från Kuala Lumpur vidare till Ho Chi Minh City. Jag stod i kö och hade fem män bakom mig. Kvinnor har inte riktigt samma position i samhället som vi har i Europa, Australien, Usa etc. Utan i Malaysia har oftast männen mer makt och företräde till det mesta. Så en av männen går rakt före mig i kön och sätter sin väska på bandet före mig. Jag kollar honom rakt i ögonen och säger att jag var faktiskt före, alltså herregud. I vanliga fall brukar jag hålla tyst, men jag var så trött efter planet och otroligt irriterad av att han bara trängde sig rätt före mig. Han låtsades inte förstå, och satte istället armen framför mig (!!!!!) och lät sina kompisar gå före!!! Han blockerade alltså mig, med sin arm för att jag hade sagt till och lät fyra kompisar tränga sig förbi samtidigt som de knuffade till mig. Blev så arg men samtidigt har jag dåliga erfarenheter av exempelvis polis och personal på flygplats efter min förra resa i Malaysia, så jag lät det vara med kokade inombords. SÅ tacksam över att ha vuxit upp i Sverige! 

Jag överlevde i alla fall resan till Vietnam med min mellanlandning och kom fram och fick löst mitt visum. Dock är Vietnam lika korrupt som Malaysia och personalen ville ha extra betalt i kontanter rakt ner i egen ficka för att skriva ut papper och ta bild till visumet. Hade redan betalat online men fick betala ytterligare det dubbla på plats. Men vad kan man egentligen göra som ensam tjej i ett land utomlands där de knappt pratar engelska? Det är bara att betala... 

En positiv grej var i alla fall att de sålde sim-kort på flygplatsen för endast 70 svenska kronor där man fick ringa, smsa och dessutom obegränsat internet i en hel månad. Helt perfekt! Nu kan jag använda GPS och prata med alla vart jag än är. Känns otroligt tryggt eftersom jag reser själv. Började med att ringa mamma på WhatsApp och det kändes så häftigt att gå omkring på gatorna med mamma i telefonen.

Ja, det var min lilla resehistoria från Perth till Vietnam.

Idag är det onsdag här och klockan är 20.30. Jag kom fram till Ho Chi Minh City i Vietnam igår runt lunchtid. Igår och idag har jag vandrat runt och checkat av alla sevärdheter som jag ville se. Vietnam är hittills exakt som jag förväntat mig. Inte många kan engelska, det är skitigt överallt och alla kör scootrar och mopeder i en trafik som är helt galen. Inga regler, ingen bryr sig om övergångsställ eller stoppskyltar. Bilar och mopeder susar fram längs gatorna utan stopp och för att gå över en gata så gäller det att bara gå och försöka gå mellan alla fordon. Första dagen stod jag vid en gata i säkert 20 minuter och väntade på att strömmen av bilar skulle upphöra - men det gör den aldrig. Tillslut följde jag efter en lokal kvinna som gick rakt ut och parerade bilarna och gick i luckorna. Otroligt läskigt, men nu har jag fått göra samma sak idag. Det är verkligen det ENDA sättet att gå över en gata. 

Tänkte att jag skriver min resplan här så min familj har koll på var jag är någonstans och när: 

26-28 juni - Ho Chi Minh City 

28 juni-2 juli - Phu Quoc 

2-5 juli - Nha Trang 

5-7 juli Da Nang 

8 juli - Ha Noi i 7 timmar 

8-12 juli en Tour till bland annat Sa Pa och Ha long

13 juli - flyger till Bali för att möta upp Brad. 

Ska bli skönt att avsluta med en tour där jag kommer resa runt med en guide samt andra turister. Skönt! 

Här kommer lite bilder: 

Frukost på en takterass:

Saigon Shopping Mall:

Ben Thanh Market: 

Independence Palace: 

Notre Dame Cathedral: 

Central Post Office: 

 

 

PERTH

Efter fyra månader i Melbourne, en avklarad utbytestermin med godkända betyg i alla kurser så var det i torsdags dags att lämna Melbourne för gott. Det var med blandade känslor som jag åkte mot flygplatsen, ledsamt på grund av att min tid med alla vänner här är över men också skönt eftersom det varit så mycket problem och drama i lägenheten som jag bott i. Det var nära att jag inte ens fick tillbaka min deposition, men som tur var har jag tagit  bilder och dokumenterat flera händelser under tiden jag bott där, så jag kunde använda dem till min fördel som hot för pengarna. Så det var med lättnad som jag lämnade nyckeln på bordet och flyttade ut. 

Sen flög jag mot Perth och en och annan tår trillade ner längs kinden när jag läste mitt kort med alla hälsningar som mina kompisar skrivit. Hoppas verkligen jag får möjlighet att se alla igen nånstans i världen.

Tyvärr var mitt flyg försenat men när jag väl landade i mitt älskade Perth möttes jag av  Cissi och två pyjamastjejer. Tänk att det gått över tre år sedan jag anlände i Perth första gången som deras au pair. Så himla mysigt att träffa dem igen och dessutom få bo i huset några dagar och återuppleva mitt au pair liv och allt vad det innebär - att packa lunchlådor, sätta på skoluniformer, fixa frukost, borsta tänder, lämna på skolan, laga mat osv. Så så så härligt och hade jättemysiga dagar med tjejerna. Jag blev förvånad över hur allt var exakt likadant, jag kom till och med ihåg alla gator utantill och körde omkring som om jag aldrig hade lämnat. Vi firade midsommar, åkte ner till floden och åt glass, pysslade massor, åkte på marknad och åt crepes och hade filmkväll. Kändes verkligen som att komma hem på ett sätt. Perth kommer alltid vara speciellt för mig och alltid ett andra hem.